Denna kö möttes jag av när jag skulle checka in i Houston. Som vanligt är jag alltid ute i god tid. I vanliga fall när jag är där mer än två timmar innan avgång brukar det inte vara någon kö alls.

Och sen såg jag anledningen. Avfärd skulle ske vid 20.40 men var ändrat till 01.00

Här är i Dublin. Vid det här laget har kaoset lagt sig lite. Till vänster ser man American airlines kön som är på väg att helt försvinna. Till höger ser man BA kön som fortsätter utanför bild, svänger och kommer in igen till vänster precis där AA-kön slutar.

Vinterlandskap

Efter den över 40 timmar långa resan och sen sovmorgon till ett på morgonen var det dags att träffa Receptorflickorna (nästan alla) på nya Monks i Gamla Stan. Jag är glad att jag hann hem för att träffa dem innan de begav sig iväg till julfirande på olika delar i landet/världen.

Problemet med att komma hem under jul är att de flesta åker bort för att fira jul så jag försöker klämma in så många som möjligt medans det går. Imorgon ska jag göra julgodis med sötnos :)

Äntligen hemma

På något mystiskt sätt lyckas jag alltid ha otur med flygen med British airways. När jag kom till flygplatsen i fredags eftermiddag möttes jag av informationen att mitt plan som egentligen skulle avgå 20.40 var försenat till 01.00. Detta innebar att jag missar mitt anslutande flyg i London, och nästföljande flyg var fullbokat. (precis som i våras)

Kvinnan i incheckningsdisken kunde inte göra något, inte ens boka in mig på ett flyg London-Stockholm nästföljande dag (enligt henne tillät systemet inte henne att se fler dar framåt). Hon vägrade att checka in mina väskor hela vägen eftersom "väskor inte får flyga utan mig". Alltså skulle jag i London vara tvungen att först hämta mitt bagage och gå genom tullen, sen försöka hitta BA personal som kunde boka om mig (transfer disken är ju inne i terminalen). Och om denna person nu väl skulle lyckas boka om mig så skulle det antagligen bli till nästa dag. Oftast brukar man ändå inte kunna checka in allför många timmar i förväg, vilket skulle innebära att jag skulle spendera natten vid check-in disken med allt mitt bagage. Gaah.

Om det hade blivit så hade det ändå varit en trevlig historia... Nu kom jag inte ens till London för Heathrow hann stänga pga snökaos. Alla flygplaster i UK var överbelastade så vi hamnade i Dublin.

Väl i Dublin fick vi inte lämna planet på tre timmar. Vi fick iaf dricka och de satte igång underhållningen. Dock hade vi bara fått en liten "matmuffins" till frukost och det fanns ingen mat på planet. Efter tre timmar fick vi beskedet att vi inte skulle få komma iväg, men att flyget skulle gå imorgon bitti (söndag) runt klockan 7. De sa att vi skulle gå till bagageband 5 för vårt bagage och sen till incheckningsdiskarna 25-27 för info om hotell och vidare resa.

Alla står vid bagageband 5, när det börjar komma väskor på 6an. Efter en stund ropar de ut att vårt bagage kommer på 6an, och inte femman. Just när alla gått dit stannar det bandet, och femman kommer igång.

Väl i incheckningshallen är det kaos. Det är folk överallt! Jag ställer mig i vad jag tror är kön till BA men inser efter en stund att det verkar vara kön för folk som flyger med American airlines. Jag frågar en kvinna som jobbar där och hon säger att BA inte ens har personal på plats. Jag förflyttar mig till den kön som är BA kön. Medans American airlines kön blir kortare och kortare iom att folk bussas iväg till hotell blir BA kön bara längre och längre. Jag som ensam resenär ville inte lämna min plats i kön för att gå och se vad som hände. Till på köpet hade jag även tyckte att denna resa var ett briljant tillfället att köpa till att få ha extra bagage för att börja flytta hem saker till Sverige. Detta resulterade i att jag hade två stora resväskor, en tung kabinväska samt en proppfull datorväska som jag skulle försöka släpa runt på (vilket var helt omöjligt utan en vagn).

Jag hörde vad folk omkring mig sa, och det visade sig att British airways inte ens hade en representant på plats. Jag förstår att de inte alls kan rå för vädret. Jag förstår också att de inte själva visste hur det skulle bli med avgångar och så och att de faktiskt inte kunde ge någon information om hur det skulle bli. Men att de inte ens lyckades få en representant på plats tycker jag är ganska dåligt. Samtidigt som vi stod i kön som aldrig blev kortare ropades det ut i högtalarna att alla BA resenärer skulle bege sig till incheckningshallen för mer information. Problemet var ju att vi inte fick nån information.

Bara närvaron av en representant, även om denna sa att de inte hade någon mer information, hade gjort att det hela kändes mer som att de faktiskt brydde sig. Nu visste ingen vad som hände och folk var trötta, hungriga och irriterade på att inte få veta någonting. Det hade underlättat signifikant om en BA representant varit närvarande, även om denna sa att de tyvärr inte kunde ge nån information för närvarande. För då hade vi iaf fått informationen att de inte visste något. Hellre information från dem att de inte kan ge nån mer information men att de jobbar på det, än att inte få nån information alls. Folk var förbannade på att BA inte ens var där.

Tillslut börjar kön att röra på sig. Vi blir lastade på bussar och körda till hotell där vi skall spendera natten. Jag hamnar bredvid en tjej som skulle åka och hälsa på sin mamma i London. Hon såg ut att vara 16-17, men jag antar att hon var minst 18 år eftersom BA inte såg till att hon blev omhändertagen bättre... Hon hade ingen mobil som fungerade, hade inte kunnat få tag på sin mamma, hade inga kontokort eller kreditkort. Hon vågade heller inte fråga hotellet om mat ingick (något som de endast informerade om om man specifikt frågade). Hon var helt utelämnad till de beslut BA tog. Hon hade inte pengar för att ta sig till sin mor på annat sätt. Hon visste inte att mat ingick och hade tänkt gå och lägga sig hungrig eftersom hon inte hade några pengar.

Vid halv tolv tänkt jag gå och lägga mig. De hade fortfarande ingen information om när flyget skulle gå imorgon men de påstod att de skulle ringa när de fick veta (de ringde aldrig mig). Nojig som jag är kunde jag inte sova då jag tänkt på att de tidigare sagt att flyget skulle gå vid sju vilket innebar att vi borde lämna hotellet vid fyra... Jag lyckades sova till halv två, och gick sen till receptionen och fick höra att flyget var planerat till klockan ett på söndagen.

Jag insåg att om flyget nu skulle gå vid ett så skulle det endast finnas ett BA flyg från London till Stockholm som jag skulle hinna med, och att detta flyg definitivt skulle vara fullbokat. Jag hade ingen lust att spendera en natt i London (minst en natt - med tanke på att Heathrow varit stängt en dag lär det vara många strandsatta som skall vidare till bl.a. Stockholm). Jag kunde inte somna om och började därför kolla upp andra alternativ för mig att ta mig hem.

Jag började med att kolla min mejl där BA mailat och informerat mig om att mitt flyg London-Stockholm var inställt och att jag kunde boka om på nätet. Toppen tänkte jag...tills jag insåg att det bara var min hemresa som gick att boka om på nätet. För att boka om det inställda flyget var jag tvungen att ringa dem. I samma veva dog min dator eftersom jag inte hade en laddare som funger på Irland. Jag var nu limiterad till att nå omvärlden med min svenska mobil (och mitt kontantkort var på väg att ta slut). Fån klockan två till klockan fyra på morgonen försökte jag nå BA. Jag testade USA, UK och Irland (det svenska kontoret är stängt på söndagar) om och om igen men fick bara upptagetton på samtliga försök.

Jag insåg att jag inte kunde göra något för stunden och hoppades på att jag skulle få kontakt med en BA representant på flygplatsen följande dag. Vid sju går jag för att äta frukost och tar vägen förbi receptionen för att kolla att flyget fortfarande går vid ett. Tjohoo, alla flyg är inställda och beräknas att lämna tidigast på måndag.

Det var så frustrerande att inte kunna styra över situationen. Jag kom inte åt internet eftersom min dator var död och även om jag hade kommit fram till telefonkön hos BA hade jag inte pengar på mobilen för att sitta i kö i över en timme. Jag kände mig så ensam och liten - fast i Dublin över jul? Jag har bara två veckor i Sverige var 6:e månad och varje dag jag förlorar är extremt värdefull. Jag visste att SAS hade en avgång Dublin-Stockholm på söndagen vid lunchtid och jag hade hoppats på att få prata med en BA representant som kunde boka in mig på det flyget istället för att låta mig bo ytterligare en natt på hotell, betala mina måltider, flyga mig till London, antagligen försöka ordna en natt på hotell där och sen försöka fixa en plats till mig London-Stockholm. Men eftersom det var helt omöjligt att få tag på BA, och jag inte ville förlora flera dagar så köpte jag biljetten (och hoppas på att de går med på att ersätta mig för den) (tack vara min underbara pojkvän som först laddade på min mobil så jag kunde ringa honom och ge honom mina uppgifter så att han kunde köpa biljetten på nätet åt mig eftersom jag var datorlös).

Jag skäms lite för att erkänna det men det kändes lite bra när alla kastade avundsjuka blickar mot mig då jag gick ner till receptionen och bad om en taxi till flygplatsen. Tidigare hade bara affärsmän begett sig till flygplatsen - män med pengar och män som hade en resebyra som bokade om åt dem. helt plötsligt var det jag, en vanlig tjej som hade fått flyg. Tillslut var det en man som tog mod till sig och frågade, med hopp i rösten, om ajg lyckats få tag på BA och de löst det åt mig. Tyvärr var jag tvungen att släcka hans hopp och berättade att jag inte fick tag på dem och att jag tillslut köpt en ny flygbiljett.

Jag kollade med Taxibilen att de tog kort. Det gjorde de. Bara för att vara på säkra sidan kollade jag att de tog Visa. Det gjorde de däremot inte. Tillbaka till receptionen för att växla de få dollar jag hade kvar. Dessvärre hade de inga pengar kvar så jag fick be chauffören att först köra mig till en bankomat. Väl på flygplatsen var jag lite orolig för att det skulle bli extra dyrt att checka in mina väskor då jag hade två stora väskor och var inte säker på om jag även behövde checka in min kabinäska. Kvinnan i SAS-disken var väldigt trevlig och incheckningen gick smärtfritt. Jag behövde betala för en extra väska då jag kunde ta kabinväskan som handbagage. Äntligen något som fungerade smidigt.

Hela tiden jag väntade på planet var jag orolig för att det skulle bli inställt. Det var inte förrän det landade på Arlanda som jag vågade andas ut! Jag fick även höra att bara några minuter efter att jag köpt min biljett så var planet full. Vilket innebär att jag hade en sablans tur som lyckades få en plats på det planet.

Nytt hår

Brunch

Idag hade Alexa och jag vårt julfirande. Vi bytte julklappar och sen åt vi Mexikansk brunch på Hugos. Brunchen var supergod, men totalt olik den brunch jag är van vid. Här kunde man välja mellan lammkotletter, grodlår, små bläckfiskar, enchiladas och diverse annat jag inte kan namnet på.

Och, jag tror, till pappas glädje så är mitt hår inte längre svart :)

(håret har inget med brunchen att göra - jag kände bara att det var dags för en ny färg och längd)

Flera videos från Lights in the Heights

Här är några fler videos från Lights in the Heights. De är alla ganska korta för det var konstant folk som skulle gå ivägen framför kameran

Coolt dekorerad cykel

Massa folk, ljus och band som spelar

Ett annat band

Tomtetåg

Magdans

Helt klart bästa underhållningen. Musiken var bra och de som spelade var glada och galet inne i musiken och alla människor runt omkring dansade. Ett plus var att de även delade ut polkagrisgodisar :)

Lights in the Heights

Det finns ett område här i Houston där i princip alla hus juldekorerar. Och då menar jag inte en adventsljusstake i fönstret utan hela huset täckt av lampor i all världens färger. Igår var en speciellt dag på så sätt att alla gator spärrades av för bilar och gatorna fylldes av människor som ville titta på alla dekorerade hus. Inte alla, men de flesta dekorerade sina hus, och de satt antingen på sin veranda och kollade på folket som gick förbi eller så hade de band som spelade eller folk som dansade eller uppträdde. Bland annat såg vi magdans, balett, säckpipa, orkestrar, körer och tomtar.

Självfallet är en given ingrediens på denna folkfest...öl. Folket som var där släpade runt på kylväskor fulla med öl, och allteftersom kvällen gick desto lulligare blev folk. Vi som faktiskt var där för att kolla på dekorationen nöjde oss med kaffe.

Magdansöser

Verandaband

Rosa flamingo

Giantisk snöglob

Ljus, ljus, ljus, två svenskar, och kaffe

Tyvärr fanns det inget hus som jag hade hoppats på, synkroniserat med blinkande lampor och musik. Men det var ändå kul att se, och jag har ALDRIG sett så mycket folk promenera i Houston på en och samma gång. Dock slutar jag inte förvånas över deras förmåga att lyckas inkorporera öl i varenda grej de gör.

Jag vet inte om jag kan ladda upp filmerna jag tog med min nya kamera, det är möjligt att det är fel format. Men jag testar, funkar det så har jag några till:

Hamburgare i Houston

är alltid ett säkert kort. Orkade inte laga middag idag, så det blev burgare på det 50-tals inspirerade stället Princess

Dagens I-landsproblem

Okej, så några mindre bra saker med min nya mobil. Batteritiden suger elefantballe. Igår kväll laddade jag den till 100% precis innan jag gick och la mig. Under dagen har jag knappt rört den och nu är den redan nere på 41%. Man kan heller inte ändra sin sms-signal (bortsett från de 6 standardsignaler som redan finns i mobilen). Det sistnämnda kanske låter som en petitess, men det är lite irriterande när nån i labbet får ett sms eftersom alla har en Iphone, och de flesta har samma sms-signal. Vem var det som fick sms? (Jaja, dagens I-lands problem, men ändå).

Till på köpet så suger AT&T. Täckningen är urusel och min mobil var låst för att ringa utlandssamtal. Vi ringde kundtjänst och de kunde inte förstå varför jag inte kunde ringa utomlands, men sen tillslut blev vi vidarekopplade till den internationella avdelningen och då fick vi veta att alla nya mobiler är låsta i 90 dagar. Hur kunde kundtjänsten inte veta detta? Till på köpet upplyste de mig att samtal till mobil i Sverige kostar över 4 dollar minuten...om jag inte köpte till en internationell plan för 3 dollar månaden, då skulle det kosta lite över 20 cent minuten. Och, om jag köpte till planen kunde de även låsa upp min mobil för utlandssamtal på momangen.

Pizza?

I helgen gjorde jag två pajer; en med ruccola och soltorkade tomater, och en med skinka och broccoli. Tydligen äter man inte mycket paj i detta land för vid tre separata tillfällen fick jag frågan om det var pizza jag åt. Vid det ena tillfället hade tjejen i fråga till och med ätit en bit av pajen, och trots detta frågade hon om det var pizza.

Vattenläcka

Imorse möttes jag av gigantiska fläktar och hälften av alla datorer i labbet täckta av plast. Tydligen var det en allvarlig vattenläcka under helgen som skadade halva labbet. Som tur var hade jag satt upp min magiska sköld som skyddade vår halva av labbet - vattenläckan slutade precis innan mitt skrivbord så min dator och alla mina papper var skyddade.

Dessvärre behövdes det flertalet gigantiska industrifläktar för att torka bort allt vatten. Jag vet att jag klagat på att min kontorsstol saknar armstöd, men jag anser inte att en gigantisk fläkt ersätter ett armstöd, även fast jag kunde vila min arm på den samtidigt som jag torkade håret.

Idag traskade jag även iväg till det internationella studentkontoret för att få mitt DS2019 underskrivet igen. Det är pappret som säger att jag har tillstånd att komma in i USA efter att jag varit utanför USAs gränser. Självfallet är det hightech som vanligt, och man checkar in genom att skriva in sig på en lista. Jag väntar, och väntar, och väntar, och väntar...och tillslut börjar det bli löjligt. Var enda en som kommit in efter mig blev uppropade. Först tänkte jag att det hade att göra med att vi har olika visumtyper, men när det hela tiden kom nya som blev hjälpta gick jag fram och kollade på listan. Då hade nån mindre begåvad människa som jobbade där checkat av mig. Så av nån anledning hade denna människa fått för sig att den just hjälp mig. Det ironiska var att alla innan mig var antingen kineser eller indier och ingen såg ut att heta Karin Edvardsson. Det hela slutade iaf med att de inte hade en kopia på mitt senaste visum, och de kunde inte skriva under pappret utan det. Så det blir till att gå tillbaka imorgon.

Under tiden jag väntade kom en indisk tjej och försökte få en akut tid med nån av personalen som jobbade där. De sa att hon kunde komma tillbaka mellan fyra och fem då de hade drop-in. Hon sa att hon skulle sitta där och vänta. De sa att det inte var nån idé för henne att sitta och vänta i åtta timmar. Hon sa okej...och gick och satte sig och väntade.

Lycka i juletider

Jag var på Ikea förra veckan och såg till min glädje att det är julmustsäsong även här. Finns det något godare än julmust? Tack Ikea för julmust, hjortronsylt, Kalles kaviar och morfars brännvinsost!

Julkänslan kan äntligen inbefinna sig med pepparkaksdoftande ljus, julmust, saffransbullar och chokladkalender (som jag förvånande nog införskaffade på Central market för $1.5)

White elephant party

För några dagar var jag i en affär och skulle betala. Precis då de skulle dra mitt kort så dog deras telefonlinje, inklusive valmöjligheten att betala med kort. Av en ren slump hade jag kvällen innan tänkt att affären jag var i inte var tillräckligt modern för att acceptera visa-kort, och jag hade därför packat ner mitt checkhäfte. Vad härligt det känns att bo i ett sånt modern land där jag fortfarande kan betala med check.

Igår var jag på ett "White elephant party". När jag fick inbjudan stod det bara "You all know the drill". Jag hade inte en aning om vad de pratade om och fick fråga Alexa. Denna fest brukar vanligtvis ligga mellan jul och nyår. Alla tar med sin en present de inte vill ha, ofta en ganska löjlig present. Jag blev lite förvirrad av hela konceptet - ska jag gå till affären och köpa en present jag inte vill ha? Jag frågade en kollega och hon svarade att hon kunde ta med en present till mig eftersom hon har ett helt hus fullt med blandat skräp. Hon frågade om det gick bra med en staty av en oxe. Jag tyckte det lät som en ypperlig idé.

Följande dag ringde hon och sa att jag kunde möta henne på parkeringen så att att jag kunde lägga statyn i min bil. Föga hade jag anat hur stor statyn skulle vara. Och till på köpet tung. Helt ärligt så är det nog den fulaste staty jag någonsin sett.

Tydligen hade hennes uncle införskattat denna då det var Oxens år och sen vägrat att göra sig av med den. Hon drog till en liten vit lögn om att hon hade en vän som letat efter en staty på en oxe jättelänge men inte hittat nån. När hon berättade att hon hade en hemma som kompisen kunde få blev kompisen överlycklig. Hon förstod om hennes farbror inte ville ge bort den, men hennes kompis skulle bli så otroligt glad att få den och helt magiskt så trodde han på detta.

Gårdagen bestod alltså av detta party. De som arrangerade det hela gjorde det tillsammans med sina grannar och tillsammans hade de spärrat av sin gemensamma garageinfart och visade film med projektor på en stor vit vägg på grannhuset. Det hela var alltså en stor gigantisk utomhusbio. Otroligt mysigt.

Själva presentutdelningen gick till så att alla fick ett varsitt nummer. Nummer ett började med att öppna en present. Nummer två kan sen välja mellan att sno nummer ett:s present, eller öppna en egen present. Nummer tre kan välja mellan att sno ettans eller tvåans eller öppna en egen osv. En present kan dock bara stjälas två gånger. De presenter som snoddes flera gånger var en flaska vin och nån sprit baserat på vodka, konjak och fruktjuicer (och med en härlig turkos färg). Oxen var definitivt festens bästa White elephant present, och förhoppningsvis kommer den leva vidare flera White elephant fester framöver :D Själv fick jag vad jag anser var festens tråkigaste present; en konservburk med chili.

Just det, jag såg denna penisförlängar-truck på parkeringsplatsen i fredags. Observera de dubbla uppåtgående avgasrörern samt "truck nuts" (ursäkta motljuset).

Idag städade och tvättade jag. Dock fick jag vänta en stund med att bädda sängen med de nyss rena lakanena då Franklin kom på att de fungerade som en ypperlig säng till honom.

Selektiv valet parkering

Igår var jag på jobbets julfest. I informationsmailet fick vi veta att de hade complementary valet. I regel dricksar man alltid några dollar och eftersom jag bara hade 20 dollars sedlar på mig så fick jag två dollar av en kollega på jobbet. Utanför huset står det fem personer som jobbar där. En utav dem kommer fram till min bil men gör inget försök att öppna dörren till mig. Ok, tänkte jag, lite konstigt att de inte öppnar dörren, men jag har inga problem med att öppna dörren själv. Han frågar mig om jag bor där varpå jag svarar att jag ska på julfesten. Han tittar på mig och svarar "Oh, in that case. You can park your car yourself". Sedan instruerade han mig hur jag skulle köra genom garaget och ut på en liten mörk parkeringsplats bakom hundrastgården.

Jag tänkte inte speciellt mycket på det, för om jag ska vara ärlig så föredrar jag att parkera min bil själv. Under middagen pratade jag med mina kollegor, och då visade det sig att de flesta fått valet parkering. Först trodde jag att de erbjöd de äldre kollegorna, men sen visade det sig att även flera av de unga doktoranderna hade fått det.

De kanske antog att jag inte tänkte dricksa...men...jag hade förstått det om jag haft en gammal skruttig bil. Men hur kunde de få det intrycket av min fina Stella? Jag hade ju tom drickpengarna redo i fickan. Jag har ett ord att säga: "Bah!"

Teknikuppdatering

Såå....min pojkvän har lite i smyg pikat om att jag har en väldigt gammal mobiltelefon och att jag borde skaffa en ny.

Min Sony Ericsson K750i har fungerat alldeles utmärkt som mobil. Jag kan ringa och jag kan messa. Till på köpet går det att misshandla den totalt utan att den klagar - jag vet inte hur många gånger den ofrivilligt deltagit i studier rörande fritt fall mot hårt golv utan att klaga. Men, jag håller med om att det kanske är dags att uppgradera mig lite.

Mitt kontrakt med T-mobile gick just ut och jag passade på att byta till Alexas familjekontrakt hos AT&T. Och jag uppgraderade mig. Och vilken uppgradering sen då! Numera äger jag en Iphone 4 :D (och den kostade bara en bråkdel av vad den skulle kosta i Sverige)

Boksignering med Sarah

Just det, jag blev tillfrågad om jag ville följa med till en boksignering med Sarah Palin. Å ena sidan hade det faktiskt varit kul att köpa boken i julklapp till vissa i Sverige som jag vet älskar henne, men å andra sidan var nöjet att ge dem en bok skriven och signerad av en politiker de absolut tar avstånd från inte värt det faktum att man faktiskt behöver campa utanför affären flera timmar innan den ens öppnar för att försäkra sig om att få boken signerad.

Så, sorry alla ni vänner i Sverige som hoppades på att få en signerad Sarah Palin bok i julklapp.

Långhelg

Det har varit så skönt med en långhelg. Förvisso behövde jag åka in till jobbet några timmar på själva Thanksgiving, men å andra sidan var jag långt ifrån ensam på jobbet. Senare på kvällen åkte vi som sagt på släktmiddag och åt massa god mat. Efter middagen gick vi ut för några drinkar och hann med flera olika barer. De sista två var gaybarer och hade självfallet lättklädda pojkar som dansade. Den sista har jag varit på förut, jag minns inte om jag nämnde det då, men den baren har inte nog med att det är lättklädda pojkar som dansar - de dansar i duschar.

Självfallet ignorerade jag det faktum att jag hade börjat bli lite småförkyld. Att vara ute sent och röja runt ledde självfallet till att jag låg däckad i feber hela fredagen. En hel dag i sängen gjorde iaf så att jag blev bättre (antagligen i kombination med de magiska pillrena jag fick av Alexa. Medicinen man kan köpa utan recept här i USA verkar vara värsta dunderpillrena. Jag tror faktiskt inte jag vill veta vad som är i dem...)

Det finns en radiostation här i Houston som sedan i torsdags enbart spelar julmusik ända fram till jul. Jag tror att ha råkat lyssna på den, och det faktum att det är 1a advent idag gjorde mig lite extra julig. Därför passade jag på att baka lussekatter och göra egen glögg. Och när ugnen ändå var igång passade jag även på att göra italienskt lantbröd med parmesan och färska örter.

Till er glädje kan jag även upplysa er om att en kallfron dragit in över Texas. Vi har inte längre 27 grader - nu är det närmre +19C kallt :p

25 November och värme

Sa jag förresten att det är den 25 November idag? Och det är 27 grader ute?

Längtan efter mat

Det finns vissa matvaror jag saknar extra mycket här i USA. Vissa saker som ost och kaviar kan jag hitta på Ikea, och andra saker som Kardemummaskorpor kan jag vid enstaka tillfället hitta i mataffären. Men, det jag saknar mer är hästkött, Falukorv och leverpastej. Döm till min glädje när jag efter mer än 1.5 år här i USA hittar något som åtminstone liknar leverpastej! Det heter Liverwurst och jag hittade det i köttdisken där det säljs skivat för att ha som smörgåspålägg. Lycka!

Idag är det Thanksgiving. Jag måste förbi jobbet några timmar men ska jag iväg till en väns familj på lunch/middag. Min kompis har insett att jag gillar att uppleva saker som är "precis som på film", dvs den stereotypa bilden av USA (som t.ex. att de alltid dricker ur röda plastmuggar på hemmafester). Därför upplyste hon mig att denna Thanksgiving kommer bli så. Hela släkten samlas för att äta, och det är massa konflikter mellan familjemedlemmar som gör hela stämningen lite ansträngd (nu tror jag det rörde sig om nåns kusin som sköt sin kusin med en BB gun, varpå kusinen skjöt tillbaka).

Galna bilköer

Min planerade ankomsttid till jobbet: 07.40

Verklig ankomsttid till jobbet: 08.10

Andelning: Idiotiska politiskaaktivister hade bestämt sig för att presentera sitt budskap på banderoller på en av broarna som går ovanför motorvägen. Självfallet måste alla bilförare sakta in för att ta del av budskapet. Ve och fasa om man faktiskt bara åkte förbi och ignorerade skyltarna - alla vet ju att all viktig information meddelas till allmänheten via skyltar av viftande idioter ovanför motorvägen!

Budskapet? Det enda skyltarna sa var "Hit the road Barack" och så hade de en massa bilder på honom som de målat Hitlermustasch på. Djupt budskap, verkligen. De övertygade mig!

Labbande i köket

När jag städade förra helgen tog jag fram kokboksstödet jag fick i födelsedagspresent från min rumskompis, och öppnade en sida från Lelias kokbok (present från världens bästa pojkvän på alla hjärtans dag) för att ha framme som dekoration i köket. Av en slump hamnade jag på receptet för Leilas citronpaj med hallonmaräng och den såg så himla fin ut att jag bestämde mig för att göra den till helgen.

Bild från boken. Min är nog t.o.m. snyggare när man skär upp den...men eftersom den skall serveras på middagen imrogon kan jag inte börja dissekera den här hemma :p

Imorgon ska studentföreningen ha Thanksgiving middag och de som vill får bidra med mat. Så passande! Jag tog tillfället i akt och bakade pajen. Dock tycker jag det blev för mycket lemon curd, men jag sparar ungefär en tredjedel som jag tänkte ha till en cheesecake sen om nån dag. När jag kom till marängen tog mitt vanliga jag över och jag kunde inte hålla mig till receptet. Jag dubblade mängden äggvita, tog mycket mindre socker, skippade citronsaften, tillsatte lite ättika och var så djärv att jag använde frysta hallon istället för färska :p

Dessvärre bråkar fortfarande jag med Broli-funktionen på vår ugn. Den är alldeles för effektiv. Efter en minut tyckte jag inte marängen hade tillräckligt med färg, men efter två minuter hade den för mycket färg :p Jag hoppas dock att smaken är grym ändå :D (och den ser faktiskt inte lika sorglig ut i verkligheten)

Iaf, eftersom jag gjorde dubbel sats med hallonmarängsmet så spritsade jag ut överflödet och gjorde hallonmaränger.

Och när ugnen ändå var igån passade jag på att göra Saltå kvarns fruktbröd (http://www.saltakvarn.se/recept/receptblad/Fruktbrod.htm) (plus med torkade aprikoser och minus grahamsmjöl eftersom affären jag hittade det i slutat sälja det (så lite extra rågmjöl plus lite annat smått o gott jag hittade i skafferiet))

Äntligen får jag lämna skrivbordet för labbänken igen

De senaste månaderna på jobbet har gått åt till dataanalys och lära mig nya program (nu senast Pathway studios som jag funnit till väldigt stor hjälp då jag jobbat med all microarray och ChIP data), litteraturstudier samt skriva på min artikel. Artikeln är äntligen submitttad och medans vi väntar på reviewernas åskikter kan jag äntligen komma igång med att labba igen. :)

Dataanalys kan vara kul, men till en viss gräns. Tillslut är man så desperat att få labba att man t.o.m ser fram emot att få köra lite real-time PCR. Under tiden jag skrivit och analyserat data har jag även haft tid (tagit mig tid?) att planera kommande experiment. Inte nog med att jag får gulla med mina celler igen, jag ska även introducera dem för transfection. Jag har själv aldrigt transfekterat dessa celler så jag ser fram emot att få göra lite nya grejer i labbet. Självfallet har jag lite för storslagna planer och som alltid alldeles för stor tilltro på att allt ska gå enkelt och smärtfritt första gången jag testar något (man tycker ju att jag borde lärt mig vid det här laget att bara för att något är enkelt i teorin så betyder det inte att det är det i verkligheten - men jag är en obotlig optimist :)). Transfection, ChIP, ChIP seq, proliferation, apoptos, migration...jag kan fortsätta ett tag till med att rabbla experiment jag tänkte hinna med på ett halvår, men jag har nog lite smått börjat inse att jag inte kommer hinna med allt. Dock får jag nu hjälp av en tjej att optimera ChIP protokollet för mina celler så att jag förhoppningsvis hinner klart med tillräckligt många experiment och samlar ihop tillräckligt mycket bra data för en ny artikel innan jag flyttar tillbaka till Karolinska.

Vi har varit ganska trångbodda den senaste tiden i labbet iom att nya PIs har tillkommit. Nu verkar det som att den andra halvan av labbet närmar sig inflyttning vilket är väldigt spännande. :)

På torsdag skall jag undervisa igen. Denna gång handlar det om introner och splicening (ursäkta min svengelska lite här och där). "Hurra" tänkte jag då jag fick veta vad lektionen skulle handla om. Jag har ganska bra koll på exoner och introner...tänkte jag tills jag öppnade boken. Detaljer, detaljer, detaljer. Jag satt tre timmar nu på eftermiddagen och då hann jag ändå bara lära mig halva kapitlet. Men, jag är helt övertygad om att jag har lärt mig allt plus lite till tills på torsdag, och nu när jag lärt mig känna av klassen så ser jag faktiskt fram emot det. Det kan bli lite långtråkigt att sitta "ensam" i labbet hela dagarna utan att få sprida sin kunskap, och jag älskar ju att prata, så jag har inget emot att plugga flera timmar för att sen få lära ut min nyvunna kunskap. :) Och jag tror faktiskt inte att jag var helt dålig på att undervisa. Efter sista lektionen fick jag t.o.m. en förfrågan om jag gav privatlektioner i molekylär biologi så jag måste iaf nått fram till nån elev. Om jag inte haft så ont om tid hade jag nästan ställt upp gratis, just för att jag tycker det är så kul att lära ut.

Boiling crab och kaffe

Igår var det kräftdags. Egentligen är det inte alls kräftsäong, men en tjej från jobbet och hennes man skulle till en seafood restaurang och vi var inte sena att hänga på. Jag har varit på ett kräftställe här i Houston förut så jag är medveten om konceptet att kräftorna är varma och kryddstarka och att man såklart äter dem med händerna. Skillnaden på detta ställe var att man inte fick kräftorna och potatisen serverad i grytor, utan alla personer fick varsin plastpåse med kräftor. Innehållet hällde man sedan ut direkt på bordet och åt därifrån! Det var nog de minsta kräftorna jag någonsin sett, vissa av dem var t.o.m. mindre än vanliga räkor - men det var galet gott!

Förövrigt har vi fått en ny kaffemaskin på jobbet. Den förra maskinen vi hade var i samma stuk som en Selecta eller Kaffeknappen, fast med sämre ameriskanskt kaffe och sämre kvalitet vilket resulterade i att den stundvis var ur funktion, stundvis fyllde koppen med kaffesump och nån enstaka gång spetsade kaffet med lite plastbitar. Lyckligtvis har vi en ledning som gillar att njuta av sitt kaffe så de har nu investerat i en kaffekvarn, bra kaffebönor samt en ny kaffemaskin. Hurra! Kaffe är faktiskt riktigt gott (vilket är en fras jag sällan haft användning för här i USA)!

Korv, korv och massa korv

Tanken var att vi skulle bege oss i redan vid fyra i fredags, men vi kom inte iväg förrän efter sju. Som tur var var Halmut och hans tjej redan i huset när vi kom dit och var redo att börja grilla gudomligt goda hammburgare. Just det, en av alla grejer som gjorde oss sena var att vi blev stoppade av polisen för fortkörning (nej, det var inte jag som körde). Som tur var var han snäll och lät oss slippa undan med en skriftlig varning.

Efter middagen blev det Pictionary. Observera hur tre i den bakre raden tänker så hårt att de biter på naglarna av spänning!

Vi kom som sagt dit sent på kvällen och det kändes lite som början på en skräckfilm när vi svängde in på den dåliga grusväg bakom ett stålbruk. Huset ligger väldigt undangömt, precis vid floden, men var definitivt ett trevligt boendealternativ. Huset är superfint. Det är två våningar med sex "sovrum" (det ena sovrummet är egentligen ett kök med en stor dubbelsäng). På nedervåningen fanns även en jacuzzi.

Det är dock lite udda inrett. Ägaren verkar ha en förkärlek för kitchiga coca-cola prylar (ena badrummet hade colareklam som tapetlister), gräsliga tavlor och kitchiga detaljer:

På lördagen var det sedan dags för Wurstfest!

Jag var lite besviken för att för att vara en Wurstfest så var korvutbudet lite begränsat. Allt som allt såldes det kanske fem olika sorters korvar.

Korv på pinne och öl i plast mugg. Med det är god korv och god öl så Karin är glad

Utöver korven fanns det självfallet dyr tysk öl i plastmuggar, konstiga hattar (som såg ut som bl.a. ankor eller varmkorvar), och ännu mera mat:

En tysk viking. :p (jag tror faktiskt att vikingahjälmen var populärast av alla hattbonader)

Turkeyleg, en svensk och en österrikare! (samt en lurvig hornhatt i bakgrunden)

Onion blossom - Man tar en hel lök, skär till den, doppar den i smet och friterar den. Dvs, lökringar fast i finare format. Jag tvivlar på att det är speciellt tyskt :p

Vi var en ganska multikultigrupp som umgicks under helgen, vilket resulterade i en del små språkmissar. När vi anlände till stugan på fredagskvällen möttes vi av en exalterad Helmut som glatt berättar att han precis sett sin första "Skank" ute i trädgården. Efter en stunds förvirring insåg vi att han menade "Skunk".

På lördagsfestivalen satt vi vid en bord då en dam kom fram till Philip och höll fram hans jacka som ramlat ner på golvet. Sedan utspelade sig följande konversation:

- Is this seat taken?

-It's a jacket.

- Is this seat taken?

-It's a jacket.

- Is this seat taken?

-It's a jacket.

Tillslut hade Jamie skrattat tillräckligt och sa till kvinnan att stolen var ledig och att hon kunde ta den. Tydligen hörde Philip henne säga "Is this a shirt or a jacket?"...tre gånger i rad...

Efter korv- hatt- och ölfesten begav vi oss till Texas äldsta dancehall och lyssnade på en känd Country sångar. Jag hade aldrig hört talas om honom, jag kände inte igen en enda låt, jag minns inte vad han hette och det var skrämmande mycket jeanstyg i lokalen. Men trevligt var det.

Bollar

Såhär blev slutresultatet. Nu förstår jag varför jag gör allt från grunden - det blir så mycket godare! De här ser okej ut men är alldeles för söta (söta som i socker). Jag kommer nog dumpa dem i lunchrummet morgon. Till på köpet har jag inte hittat någon vit choklad som jag gillar att jobba med. Jag testade två olika - en blev alldeles för mjuk och den andra stelnade för fort. Tacka vet jag Sverige där jag kan mina märken.

Korvfest, korvfest hela dan

För nån dag sen kom Philip och frågade om jag ville följa med honom och hans rumskompisar (alla killar) på en korvfest i helgen... say what? Det vsade sig att det faktiskt är en riktigt korvfestival det handlar om, Wurstfest http://www.wurstfest.com/

Korv, öl, oompa-musik och lederhosen. I Texas! Tänkt vad trevligt! Ser verkligen fram emot helgen nu (speciellt när det visade sig att huset de hyrt inte var en mysig liten stuga som jag trott utan ett gigantiskt hus som rymmer 28 personer och har en stor bubbelpool inomhus)

Men varför i herrans namn döper man det till Wurstfest. Vad är det för fel på German fest? Eller Beer fest? Första året denna hölls hette den dock Sausage Festival, och då föredrar jag ändå Wurstfest :p

Satan i gatan vad skoj det kommer bli! Texas fortsätter att överraska :D

Kakor ur en box

Vi fick tillbaka manuskriftet för nån dag sen. De vill inte ha det :( Så, det vara bara att rulla upp ärmarna och skicka det till nästa tidsskrift. Trots att jag hade alla filer färdiga för uppladdning så tog det nästan hela dan. Den sablans sidan där man laddade upp alla dokument hade inte vaknat på sin bästa sida idag! Lite sådär godtyckligt fick jag logga in, ibland påstod den att mitt användarnamn inte fanns, ibland bestämde den sig för att logga ut mig och radera allt jag höll på att ladda upp. Sen när jag tryckte på "Spara och gå vidare" gjorde den ibland som jag bad den om, och ibland tolkade den exakt samma knapp som "Radera allt och börja om". Jag följde även deras gigantiskt långa manual om hur man skulle designa bilderna och tillslut hur man skulle spara och embed fonts (ursäkta svengelskan men min hjärna har gått och lagt sig för dagen). Sen var man tvungen att ladda ner deras program som skulle granska bilderna och se om de var godkända eller ej. Det hela slutade med att alla bilder blev underkända eftersom man INTE fick ha embedded fonts. Varför i helvskotta lägger de då ut riktilinjer för hur man sparar sina bilder med det?!?!?

Efter jobbet blev det skype samt två episoder av Mad Men. Resten av kvällen spenderade jag i köket.

Finn två fel på bilden nedan:

Jag har nyligen köpt till beaterblad med silikon sidor vilket gör att den skrapar sidorna av skålen. Nu syns inte det, men självfallet valde jag den med rött silikon. Enda nackdelen är att den är gjord i plast, och inte tåligt stål som KitchenAids eget beaterblad. Men de $23 jag betalade är den defenitivt värd

Japp ni ser rätt. Det är ett paket kakmix och ett paket färdig cream cheese frosting (som förvaras i rumstemperatur! Hej tillsatser!) (frostingen gömmer sig under den vita chokladen snett framför kaffebryggaren).

Saken är den att jag fått för mig att testa att göra Cake pops (fast minus klubbpinnen eftersom jag inte hunnit köpa sådana än). Cake pops är en kaka som smulas sönder och sedan blandas ihop med något bindande medel såsom cream cheese frosting eller chokladkräm, rullas till bollar, sätts på en klubbpinne och doppas i choklad. Jag fick iaf för mig att testa att göra kakbollar och doppa dem i choklad, och av nån anledning var jag väldigt sugen på Red velvet cake (en typiskt kaka från Södern). Jag har velat lära mig att baka red velvet men har ännu inte hunnit testa något recept. Jag tyckte därför att det var onödgt att lägga tid på att baka en ny kaka och sen smula sönder den direkt. Därför valde jag att baka med mix (japp, jag måste bortförklara mig när jag blir påkommen med ett mixpaket i handen).

När jag stod i kassan för att betala började jag att undra varför jag envisas med att baka allt från grunden. Kakmixen och frostingen kostade ihop mindre än två dollar... Och slutresultatet blev iaf bra baserat på utseendet (har inte hunnit smaka än).

Red velvet cake smet

Färdiggräddad

Kakan behöver svalna innan jag kan blanda den med den artificiella cream cheesen - så det får bli imorrn.

Kvällens tema verkade vara rött. Så jag fortsatte med att göra köttfärssås.

Dock avvek jag från temat med det sista jag gjorde; rågsurdegsknäckebrödet. Jag gjorde det för ett tag sen och det blev så himlans gott att jag var tvungen att göra mer idag. Det enda som saknas för att få den ultimata upplevelsen av knäckebrödet är en god stark svensk ost! Det finns banne mig bara skosulor här (om man inte åker till IKEA och betalar $8 för en ostbit som räcker till ungeför två smörgåsar).