Måndag

Idag...Vad har hänt idag...? Förutom att jag fortsatt att sammanställa vad som behöver köpas in har jag även, helt otippat, signerat papper.

Till min förskräckelse insåg jag också att jag råkat ge universitetet min personliga mailadress, och inte KI-adressen. Vilket bara idag resulterade i 15 nya mail i min inbox.

Det var mulet idag, men forfarande varmt. Så lunchen, en Subway-macka, intogs här:

Fördom 3: Det finns ingen god öl i USA

Musik på repeat: Evil activities

Jag älskar Skype. Älskling och jag pratade på Skype i flera timmar samtidigt som vi kollade på en film samt fyra avsnitt av Weeds. Det kändes nästan som att vi faktiskt var i samma rum.

Men, det största idag: Jag har hittat en Budweiser som faktiskt är god!

Banken

Jag vaknade klockan åtta och eftersom jag hörde att TV:n var på i vardagsrummet antog jag att både min mobil och min laptop helt mirakulöst hade ställt om sig från svensk tid till den i Houston. Jag var på väg upp, men eftersom jag kände mig lite trött fortfarande ville jag ändå dubbelkolla tiden - så jag kollade klockan på min blogg. Och insåg att den var två på natten.

Idag åkte jag till banken. Tack och lov - äntligen något som fungerat helt felfritt. Jag har öppnat ett lönekonto, ett sparkonto, fått visakort och beställt checkar. Inte nog med att det är gratis - allt går att sköta med internetbanken sen. Hej teknologi! Man kan även sätta in både pengar och checkar i bankomaten! När jag skulle beställa checkar fick jag en hel katalog med kanske 40 olika motiv. Jag kommer att skriva checkar med stålmannen på :) Jag skrev även min första check idag - den skall postas imorgon.

Idag var det bara 17 grader varmt.

Förkylning och Tipp-Ex

Jag har lyckats bli förkyld, så jag jobbade bara till halv fyra idag. Jag är helt övertygad om att det beror på att man utsätts för värmen utomhus och sen kylan inomhus.

Det var ännu fler papper att fylla i idag. Jag råkade skriva fel, och bad sekreteraren om Tipp-Ex. Hon tittade oförstående på mig och erbjöd mig tio rullar tejp. Tydligen heter det Liquid paper här.

Labbet är fortfarande inte klart. Det tar oändligt mycket mer tid att ställa iordning ett helt labb än vad man kan tro. Själv har jag suttit i en dag med att komma fram till vad jag behöver beställa för att kunna komma igång med labbandet. Här är en bild på min labplats, jag zoomade in för att man inte skulle se hur ensamt det är:

Oväder

En ny dag på jobbet. Fler papper som behöver fixas. Det är ungefär som att man måste fylla i ett papper för att få fylla i ett papper. Man kan ju tro att USA är ganska framåt och högteknologiskt. Men tror man det så tror man fel. Räkningar betals fortfarande med checkar (eller money orders) - att betala via inernet är ett ganska okänt fenomen. När jag köpte min försäkring betalade jag genom att läsa upp mitt visakortnummer via telefon - det kändes inte vidare säkert.

Jag var på det internationella studentkontoret idag för ett obligatoriskt möte. Där insåg jag att alla filer om de olika studenterna lagras i mappar. Då menar jag inte mappar på datorn, utan vanliga pappersmappar i en hylla. Ibland vandrar en mapp bort - då försvinner även all data om den studenten eftersom inget lagras i datorn.

När jag gick till det där mötet blixtrade och åskade det. Jag tycker att det var lite märkligt att det inte regnade. Sekunden efter att jag stigit innanför dörren började det rgena, åskvädret la sig precis ovanför och tio (eller sju - välj en valfri siffra som är fler än fyra) bilalarm gick igång samtidigt.

När mötet var över var det som att himlen öppnat sig utanför. Jag insåg att jag behövde komma tillbaka till jobbet, och det skulle ta för lång tid att vänta ut regnet. Jag hoppades på att nån med ett paraply skulle gå åt mitt håll så att jag kunde åka snålskjuts. Men inte en människa skulle åt mitt håll. Jag insåg att det var så långt bort att jag skulle bli dyblöt vare sig jag sprang eller ej. Jag började att gå i ett snabbt tempo. Det är väldigt platt där, vilket resulterar i att vattnet inte rinner undan, utan samlar sig i enorma och djupa pölar. Ibörjan var jag vädligt duktig på att undvika dem, men tillslut kom jag till en passag som hade en decimeter vatten. Det fanns inte en chans att jag skulle komma torrskodd därifrån.

Behöver jag nämna att jag kunde vrida vattnet ur min kjol, det svoshade när jag gick och det blev blöta spår efter mig i korridorerna. Jag ska alltid ha ett ombyte på jobbet!

Mitt nya jobb

Som ni märkte så hann jag inte skriva så mycket om gårdagen. Igår var första riktiga dagen på mitt nya jobb. Jag byter jobb så sällan, så jag glömmer alltid bort hur extremt mycket pappersarbete och spring fram och tillbaka det är precis i början. Jag gjorde ett typiskt dumt val när jag hade på mig mina fina nya röda högklackade, converseliknande skor. De var tydligen inte gjorda för att gå en massa i. Men jag har varit effektiv och nästan fått allt papperarbete fixat.

Det är runt 25 grader ute, och 18 inne (känns det som iaf). Varje arbetsplats stoltserar med väl fungerande AC-annordningar. Det är lite ironiskt att trots att det är varmt ute så måste jag ta med mig en tröja, så att jag inte ska frysa på jobbet.

Alla svenskar utom Karin har fått plats i skrivrum. Jag har fått ett skrivbord inne på labet. Det är okej att jag inte får nån privat ro (när folk väl börjar jobba i labbet), det är ok att det är extremt ensamt just nu (fast å andra sidan kan jag se det som att jag har ett väldigt stort kontor för mig själv), det är okej att det är lite för kyligt i labbet (då får jag använda mina tröjor som jag släpat med mig annars helt i onödan), det är okej att nån person kom på idén med stenlikanden skrivbordsskivor (svarta - de är jättefina och antagligen väldigt praktiska vid slabbigt labbarbete - men lite kyliga som ett vanligt skrivbord). Det enda som jag faktist är missnöjd med är det faktum att jag inte kan äta eller dricka vid min arbetsplats. Ingen kopp kaffe framför datorn alltså.

Labbet i sig kommer bli kanonbra. Det kommer finnas jättemånga bra maskiner, och allt är sprillans nytt. Jag ser verkligen fram emot att det kommer igång på allvar.

Kvällen spenderade jag med att prata i telefon med ett försäkringsbolag. Det där med sjukförsäkring är inte det lättaste - bara att försöka förstå vad alla termer innebär är ett projekt i sig. Iaf satt jag två timmar i telefon, för att till slut fortfarande inte ha någon försäkring. Försäkringsagenten jag pratade med kunde inte svara på om jag kunde avsluta försäkringen när jag ville och då ville jag inte teckna den.

Idag fixade jag lite mer med det praktiska. Jag är varken student eller staff, vilket gör att jag faller lite mellan stolarna. Vad jag än har för ärende så tar det dubbelt så lång tid än vad det brukar göra bara för att ingen vet vad de ska göra med mig och jag blir skickade till olika människor. Men en sak är säker - alla här är väldigt hjälpsamma och tar sig verkligen tid för att försöka hjälpa mig.

Jag lyckades även fixa en försäkring idag, så nu slipper jag gå och oroa mig för hur jag skulle klara det ekonomiskt om jag är med om nån olycka.

Jag hann även börja på en lista på de grejer som vi behöver köpa in för att komma igång. Det ska bli så kul det här!

Fördom 2: I USA är maten inte hemmalagad

Igår var vi i affären för att köpa matlagningsvin. Vi frågade exediten var det fanns - och blev hänvisade till vinägerhyllan. Det säger lite om matlagningskunskapen i detta land (iaf i den affären - vi frågade två expediter)

Socialkontoret

Jag glömde ju berätta hur rodeoshowen började: Alla fick ställa sig upp. En kille, antagligen nån känd snubbe från rodeovärlden, bad en bön för alla deltagare i rodeon samt publiken, nationalsången börjar, en tjej i glittriga kläder rider in ståendes på en häst, med den amerikanska flaggan i handen. Det hela avslutas med fyrverkerier och publikens jubel.

Idag åkte vi till socialkontoret för att skaffa social security nummer. Efter en lång bilresa, som mestadels bestod av bilkö, fick vi vänta utanför i en kanelbulleformad kö (den yttersta änden är där kön börjar, och i mitten är där kön slutar). Efter en faktiskt inte så lång väntan där inne fick jag reda på att jag inte kan få något nummer än för mitt visum är inte validerat. Vi begav oss mot Universitetet så att jag kunde gå till det internationella student-kontoret. Men väl framme visste jag inte vart jag skulle, eller hur jag skulle komma hem om jag blev avlämnad där. Vi begav oss istället hem. Tacka och lov för GPS. Med den blir det jättelätt att hitta...dvs om man lagt in rätt adress som mål. Eller, vi lyckades köra fel två gånger på motorvägen, och när vi väl kom fram till målet insåg vi att målet inte var där vi bor. Det blev alltså mycket tid i bilen idag.

Lunchen intogs på IHOP - International house of panncakes. Än så länge har jag fortfarande en spärr som säger åt mig att sluta äta fastän det finns massa mat kvar på tallriken.

Boende

Jag är precis hemkommen från att ha träffat min blivande rumskamrat. Japp, ni läste rätt - jag ska bli med rumskamrat - papper och allt är inlämnat för granskning. Jag har haft kontakt med henne i några månader, och allt har låtit för bra för att vara sant. Jag har inte velat få upp mina förhoppningar, men har ändå inte kunnat låta bli att tro att det faktiskt är så bra som det verkat.

Men mina förhoppningar stämde inte... det var så mycket bättre. Hon är jättetrevlig. Området mysigt och lägenheten jättefin. Bilderna hon skickat på lägenheten var inte alls rättvisa. Det är en stor två (för oss i Sverige betyder det trea) där jag får ett eget rum, badrum och walk-in closet. Kök och vardagsrum delar vi på.

Precis när man kommer innanför grindarna är det en jättemysig trädgård med en liten fontän i mitten. Precis utanför oss ligger det en grillplats. I sovrummet finns en dörr ut till min egen parkeringsplats (då menar jag verkligen precis utanför dörren - det är två steg till min framtida bil).

Och into nog med det, området har flera gym och inte mindre än elva utomhuspooler!

Rodeo

Dagen började lite lugnt med att läsa vid poolen. Sen ringde jag till tjejen som jag antagligen ska bo med. Hon lät verkligen jättetrevligt. För bra för att vara sann som sagt...

Sen begav vi oss till Rodeon. Jag trodde att det enbart skulle vara en arena. Men tji fick jag. Det var ett stort tivoli utanför, massvis med matstånd och packat med folk. Jag har väl inte direkt varit ett speciellt stort fan av Rodeo, men det var faktiskt ganska kul att se. Sen måste jag medge att de som är med faktiskt är ganska korkade. Minst en deltagare blev sparkad i huvudet av sin häst och flera var nära att bli trampade på av sin häst då de ramlat av.
Till detta intogs, hör och häpna, en Budwiser. Den var faktiskt törstsläckande, men den smakade inte så mycket. Jag måste dock ge cred till dem för att de har aluminiumflaskor, som bla håller kyla väldigt effektivt.

Vi skulle åka lite på tivolit efteråt men när vi fick höra att det gick 9 kuponger på t.ex. pariserhjulet och 10 kuponger kostade $5 insåg vi att det inte var värt det. Matstånden verkade väldigt spännande; gigantiska corn dogs, bakad potatis och kalkonklubbor, men priserna på området var ganska upptrissade så vi åkte till en vanlig restaurang istället. Kvällen avslutades med en stor portion revbensspjäll samt bakad potatis med ost, gräddfil, smör och bacon.

Den första tiden...

Jag tycker att jag var jättesmart som kom på att laddaren till min dator har en inbyggd transformator och klarar därför strömmen både i Sverige och i USA. Synd att jag helt glömde bort att skaffa en adapter, så jag kan ändå inte ladda dator. Efter en tur till den lokala elektronikaffären var dock den saken löst.

Jag hann även med ett besök på WalMart. Man känner sig som lillepluttarna måste kännt sig då de mötte Gulliver - jättesmå. På väg till affären möter man bara gigantiska Texas bilar, affären är stor, förpackningarna är stora, och människorna är stora.

Det har varit runt 26-28C idag. Det är en härlig temperatur för nån som inte gillar värme...nej. Tydligen är det här ingenting. Om en månad ska det tydligen bli....för varmt. Jag hann iaf med en tur till den gemensamma poolen idag. Jag kunde nästan låtsas att jag befann mig som boende i Melrose place. Men bara nästan.

På kvällen avnjöts en middag på ett typiskt Texas ställe; hamburgare och pommes. Självfallet med olika nyttiga såser som smält ost och majonäs. Jag tog den lilla hälsohamburgaren: 150 grammare med tre sorters ost på. Jag testade även min första Texanska öl - helt drickbar faktiskt.

Framme

Resan gick under omständigheterna bra. Från London till Houston hamnade jag dock bakom en gubbe som prompt skulle fälla ner sin stol - även vid start och landning. När han blev tillsagt av personalen fällde han snällt upp den, men så fort de gått smög han ner den igen. Och killen bredvid mig var lite för social och beställde hela tiden exakt samma dryck och mat som jag, och han skulle kolla på samma film, exakt samtidigt (han ville att vi skulle synka play så att vi kunde skratta åt samma skämt samtidigt).

För övrigt älskar jag British Airways. Världens bästa flygbolag - trevlig personal och massvis med nya och gamla filmer att kolla på vid långresor.

Tydligen blev jag även killen bredvid migs officiella tolk och skulle hjälpa honom att fylla i hans tulldeklaration och blanketter - gärna samtidigt som jag försökte fylla i min egen. När jag inte kunde svara honom på en gång satt han och läste över axeln på mig för att se vad jag skrivit. Just det, mände jag också att det första han sa var att han inte hade herpes - det var en allergisk reaktion mot nån mat han ätit.

Väl framme blev jag mött av en taxichaufför. Han hade inte hittat adressen dit jag skulle på sin GPS, utan hade helt förlitat sig på att jag skulle visa vägen. Några omvägar senare kom vi fram.

Efter en natts sömn är jag redo att bege mig ut och studera grannskapet. Idag tänkte jag bara kolla runt lite - jobbet får vänta till måndag.

Avfärd

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på mitt flyg till London. Älskling körde mig till Arlanda. Självfallet storbölade jag, tjejig som jag är. Men nu när den värsta separationsångesten lagt sig så börjar jag faktiskt att se fram emot resan.

Det skall finnas en taxi beställd åt mig på flygplatsen. När jag var liten tyckte jag alltid att de personer som efter säkerhetskontrollen på flygplatsen blev mötta av en skylt med deras namn på såg så viktiga ut. Nu är det dags för mig att se viktig ut. Synd bara att det var svårt att få mitt namn rätt. Jag ska tydligen leta efter en skylt som säger "Karen Edvardffen"

Nästa gång jag skriver är jag i Houston.

Fördom 1: Gasspis och gasugn är standard

Min första fördom (om man nu kan kalla det fördom - det kanske bara är jag som fått för mig något igen, jag brukar vara bra på sånt) har blivit motbevisad. Jag trodde att det var standard att ha gasspis och gasugn i USA. Gasspis kan jag leva med, men gasugn verkar så otroligt krångligt.

Tadaa! Där jag ska bo är det elspis och elugn. Jag hade fel!

Fördomar

Texaner är:
1. Superreligiösa
2. Extremkonservativa
3. Emot abort
4. För dödsstraff [hur går punkt 3 och 4 ihop egentligen?]
5. Tycker det är alldeles ypperligt att lära ut intelligent design som ett alternativ till evolutionsläran
6. Lata och feta
7. Älskar vapen

Jag:
1. är pastafarian
2. är öppen (iaf vill jag tro det om mig själv)
3. anser att det finns väldigt många tillfällen då abort är berättigat
4. är emot dödsstraff
5. anser att ID är det mest korkade som finns. Man visar inte på att man har rätt bara för att man kan visa på brister i nån annans teori.
6. Om jag hade hund skulle jag åtminstone gå ut och gå med den.
7. Förvisso gillar jag skytte - men jag tvivlar på att jag har samma kärlek till vapen som amerikanare verkar ha.

Utöver detta så är Texas väldigt varmt. Jag gillar inte värme.

Jag gillar inte att ha fel. När jag säger att jag inte gillar så menar jag att jag verkligen avskyr att ha fel. Jag kan till och med gå så långt att vidhålla min ståndpunkt även efter att jag insett att jag har fel, enbart för att slippa erkänna att jag har fel. Det finns väldigt få tillfällen då jag faktiskt hoppas att jag har fel. Just med dessa fördomar så hoppas jag faktiskt att jag har fel. Och OM jag har fel så lovar jag att erkänna det.

Det som skrämmer mig lite är om mina fördomar faktiskt blir besannade. Tänk om jag faller i samma vanor som övriga Texaner och kommer hem dubbel så stor med mitt nya ledmotiv i livet; WWJD?

Om 18 dagar reser jag.