På semmeldagen bakade Philip, Eylem och jag massa minisemlor som vi bjöd alla på jobbet på. Vi gjorde t.o.m vår egen mandelmassa. Semlorna gjorde succé och alla var så imponerade över att vi bakat dem själva. Den roligaste frågan var "What is the white cream inside?" Jag förklarade att det var vispgrädde, varpå jag fick följdfrågan om vi gjort den själva. Hmm, ja vi har vispat den själva, men inte mjölkat kon.
Nu är Alex här och igår åkte vi till San Antonio där vi ska stanna tills imorgon. Det var jättebra väder i förrgår, strålande sol och runt tjugo grader. Igår slog vädret om till under tio grader, ösregn blandat med hagel och snö. Som tur är är vårt hotell grymt. Vi har en vanlig pool och två bubbelpooler på taket, självfallet gick vi dit igårkväll och vi var helt själva :) Sen är vårat rum enormt, med två 150 sängar (den ena fungerar utmärkt att lägga vår packning på), två TV-aparater, en balkong och en två personers jaccuzzi. Varje kväll mellan halv sex och sju får man tre drinkar samt tilltugg (mat) (gratis). Mellan tre och tio på eftermiddagen finns det gratis kaffe, juice, läsk och popkorn. Nu ska vi ut och utforska staden.
onsdag 24 februari 2010
fredag 12 februari 2010
I farozonen:
Mina tår, min näsa samt mina öron... Ludy har skaffat en ny hund, eller snarare en hundvalp. Hon är en svart minischnauzer och är 6 veckor. Och hon är hur söt som helst!
Imorgon ska jag ringa vårat elbolag och övertyga dem om att det är helt orimligt att vi förbrukat mer kWh på ett dygn än vad vi vanligtvis gör på en månad. Räkningen på över $400 är helt orimlig.
Imorgon ska jag ringa vårat elbolag och övertyga dem om att det är helt orimligt att vi förbrukat mer kWh på ett dygn än vad vi vanligtvis gör på en månad. Räkningen på över $400 är helt orimlig.
tisdag 9 februari 2010
Moderna cowboys
Först några bilder; mitt välorganiserade skrivbord som för någon vecka sedan hade fått ett nytt tillskott - en fin chokladask.
Snopet dock när jag öppnade den och det bara fanns två bitar kvar. Två bitar som jag aldrig fick smaka på eftersom asken dagen därpå var borta lika plötsligt som den dök upp.
Som alltid här i USA måste det finnas varningstexter på exakt allt. Denna fann jag på en ny frys vi köpt in till labbet. Så - nu vet alla att frysar som inte används ska kedjas igen!
Japp, ideen snodde jag från internet, men något måste jag ju roa mig med när jag väntar på att mina prover ska vara klara i centrifugen.
I helgen var det full upp hela tiden. På fredagen gick vi till en jazzbar inne i stan. Det var trevligt, men musiken var så hög att man kunde glömma all slags form av verbal konversation. På lördagen begav jag mig först till en födelsedagsfest hos en av Annas kompisar. Själva konceptet på festen var vädligt kul; de flesta av vännerna var artister av olika slag, och födelsedagsfirandet gick ut på att vänenrna uppträdde. Först ut var en vit kille som rappade...inte hans starka sida. Sedan följde en jazzflöjtist, experimentella ljud, magdans och ett jazzband. Kvällen fortsatte sedan med utgång till en Countrybar. Jag har alltid varit förtjust i cowboys. Men nu, efter att ha besökt ee countrybar, så inser jag att jag är förtjust i de gamla cowboysen, inte "moderna", öldrickandes, stora texas cowboys.
I söndags var vi ute och kollade på lägenheter. Standarden här i USA är hemsk; De nyrenoverade köket ser ut att vara från 80-talet och de flesta lägenheterna är mörka och burriga, självfallet är det vädligt mycket heltäckningsmattor samt beiga väggar. Vi hittade en lägenhet vi älskade; den hade ett nyrenoverat ljust kök som såg modernt ut, gigantiska fönster och var extremt ljus. Tyvärr låg den bredvid en hårt trafikerad väg så dels lät det från vägen, och dels är det väldigt tråkit att gå ut och gå i området. Till på köpet låg den granne med två kyrkor som säkert ringer i klockorna varje söndagsmorgon. Så det blir till att fortsätta leta.
Snopet dock när jag öppnade den och det bara fanns två bitar kvar. Två bitar som jag aldrig fick smaka på eftersom asken dagen därpå var borta lika plötsligt som den dök upp.
Som alltid här i USA måste det finnas varningstexter på exakt allt. Denna fann jag på en ny frys vi köpt in till labbet. Så - nu vet alla att frysar som inte används ska kedjas igen!
Japp, ideen snodde jag från internet, men något måste jag ju roa mig med när jag väntar på att mina prover ska vara klara i centrifugen.
I helgen var det full upp hela tiden. På fredagen gick vi till en jazzbar inne i stan. Det var trevligt, men musiken var så hög att man kunde glömma all slags form av verbal konversation. På lördagen begav jag mig först till en födelsedagsfest hos en av Annas kompisar. Själva konceptet på festen var vädligt kul; de flesta av vännerna var artister av olika slag, och födelsedagsfirandet gick ut på att vänenrna uppträdde. Först ut var en vit kille som rappade...inte hans starka sida. Sedan följde en jazzflöjtist, experimentella ljud, magdans och ett jazzband. Kvällen fortsatte sedan med utgång till en Countrybar. Jag har alltid varit förtjust i cowboys. Men nu, efter att ha besökt ee countrybar, så inser jag att jag är förtjust i de gamla cowboysen, inte "moderna", öldrickandes, stora texas cowboys.
I söndags var vi ute och kollade på lägenheter. Standarden här i USA är hemsk; De nyrenoverade köket ser ut att vara från 80-talet och de flesta lägenheterna är mörka och burriga, självfallet är det vädligt mycket heltäckningsmattor samt beiga väggar. Vi hittade en lägenhet vi älskade; den hade ett nyrenoverat ljust kök som såg modernt ut, gigantiska fönster och var extremt ljus. Tyvärr låg den bredvid en hårt trafikerad väg så dels lät det från vägen, och dels är det väldigt tråkit att gå ut och gå i området. Till på köpet låg den granne med två kyrkor som säkert ringer i klockorna varje söndagsmorgon. Så det blir till att fortsätta leta.
tisdag 2 februari 2010
Pepparsprej
Nu vet jag hur pepparsprej känns. Vi var ute och dansade i lördags då jag fick ta del av denna del av den amerikanska kulturen :p Jag stod på dansgolvet och helt plötsligt började jag att nysa helt oförklarligt, jag nyser och nyser och nyser. Det är som att det inte finns något stopp på nysandet. Sen inser jag att jag inte är den enda, utan att i princip alla på dansgolvet står och nyser. Folkmassan på dansgolvet löses snabbt upp, kvar i DJ-båset står DJn och fattar ingenting. Nån idiot hade lyckats med att spreja pepparsprej på dansgolvet.
Efter en halvtimmes frisk luft börjar mina ögon återgå till det nromala och mina lungor är inte längre på väg att hostast upp. Nu vet jag iaf att jag inte ska satsa på en karriär som rånare eller dyligt då jag verkar vara extra känslig mot pepparspej :p
Efter en halvtimmes frisk luft börjar mina ögon återgå till det nromala och mina lungor är inte längre på väg att hostast upp. Nu vet jag iaf att jag inte ska satsa på en karriär som rånare eller dyligt då jag verkar vara extra känslig mot pepparspej :p
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)