Ofrivilligt ledig och galna hundägare

Ända sedan jag kom tillbaka från Sverige i Januari har jag jobbat konstant utan någon helt ledig dag. Detta var även planerna för denna helg - mina celler var splittade och klara och beredda för transfektion. Självfallet hade jag flera projekt gåendes samtidigt och fyra olika transfektioner som skulle göras.

I veckan fick vi veta att golven i labbet skulle vaxas - alla rum i hela labbet. Problemet var att de inte hade planerat vilket rum som skulle vaxas när, vilket resulterade i att vi igår fick ett mejl om att vi inte ens fick vara i labbet på söndagen. Redan på fredagen hörde jag ryktet om att man inte skulle få vara i labbet under helgen så jag var tvungen att åka in klockan sex i lördags morse för att behandla mina celler och hoppas på att de skall överleva till måndag utan att få nytt media.

Eftersom jag hade en helt ledig dag utan att behöva åka till labbet passade jag på att baka solskensbullar. Gaaalet goda. Jag måste verkligen ta med dem till jobbet för annars kommer jag äta upp dem alla själv.

Igår begav vi oss till hundparken och firade Franklins födelsedag. Herrejösses - jag börjar dras in i "galna hundägar-klubben". Alexa bakade cup cakes med morötter och kyckling samt cream cheese-baconglasyr. Själv tog jag fram glassaccessoaren till min KitchenAid och gjorde hundglass av vaniljyogurt, banan, honung och jordnötssmör. Båda sötsakerna gjorde succé.

Födelsedagsbarnet - kyckling-cup cake med bacon samt yogurtglass med banan- och jordnötssmör. (Partyhatten var helt och hållet min idé och det fungerade i ungefär 30 sekunder)

Okunskap om Sverige

I lördags hade min rumkompis en vän över. Han berättade att hans far var svensk varpå min följdfråga självfallet blir "Kan du svenska?". Alexa inflikar då snabbt att han menar att han är "Swedish by American standards", d.v.s. att några generationer bakåt emigrerat från Sverige.

Samtidigt ringer jag till Philip och under samtalet hör jag hur hennes kompis säger till henne "I didn't realize that Sweden had its own language".

Lördag i labbet

Vad är sovmorgon? Fördelen med att vara i labbet 06.45 en lördagsmorgon är att man får vara ifred och alla maskiner är lediga. Nackdelen är väl att man är i labbet en lördagsmorgon 06.45 då man egentligen fortfarande borde sova.

Jobbade till klockan tre utan lunch så jag var på lagom bra humör när jag åkte hem. Som en trevlig överraskning hade Alexa lyckats få tag på basketbiljetter till kvällens match mellan Houston Rockets och Floridas Magic (Rockets åkte på spö). Jag måste säga att basket är så otroligt mycket roligare än både football och baseball.

Det var en tävling där Toyota lottar ut en bil till Rockets största fan, via sin facebook sida. Ikväll hade de ett bås där man kunde fotas, därav bilden. Observera min genomskinliga mage! Vissa personer blir stora i Texas, själv blir jag så liten att man kan se rak genom mig och linjerna på golvet bakom :p

Viktiga saker på jobbet

Om lite mer än en månad skall alla experiment vara klara för revideringen till min artikel. Detta innebär att jag jobbar för fullt, sju dagar i veckan. Det hela skulle vara mindre jobbigt om jag fick alla experiment att fungera som jag vill, och om de nya coloncancercellerna som jag just börjat jobba med växter snabbare än vad de gör. Det är extremt frustrerande att vara villig att jobba men inte kunna göra några experiment för att cellerna jag är beroende av växter långsammare än nån annan cellinje jag jobbat med och delar sig ungefär var tredje dag.

I väntan på att de skall växa till sig passade jag på att avfrosta frysen i labbet. Delvis för att det är trevligt att nån tog tag i det, men främst för att jag inte kunde hitta mina prover som blivit gömda under det centimetertjocka istäcket. Självfallet hade frysen en genialisk konstruktion för avfrostning - en en decimeter kort slang som stack fram under frysen så att allt vatten kunde rinna ut på golvet, förutsatt att man inte använder oändligt stora mängder silvertejp för att lyckas tejpa fast den i upprättläge (eftersom den var för kort att faktiskt kunna ledas ner i en balja) så att den sprutade ut vattnet som en fontän ner i en plastbalja. Till på köpet är vi än så länge lite trångbodda i labbet vilket gjort att frysen placerats på ett sådant sätt att dörren inte går att öppnas helt. Detta innebar att man fick stå inklämd mellan dörren och frysen för att kunna hacka loss is, samtdigt som man hela tiden fick vara beredd på att bli fastklämd då kollegor bestämt skulle förbid vid frysen och försökte stänga dörren.

Iaf, det blev mycket is och jag passade på att göra en snögubbe.

Jag kallar honom Alan, labbsnögubben som älskar blåbär så mycket att han vill själv se ut som ett.

Värt att veta om Kammarkollegiets försäkring Student UT

Detta inlägg riktar jag till alla som är utbytesstudenter utomlands och har Kammarkollegiets försäkring Student UT. Nån utav er kanske någongång skulle hamna i samma situation som jag, men undviker det efter att ha läst detta.

När jag först fick denna försäkring tyckte jag att den lät super; "Full coverage of medical costs in the event of emergency. No limitation in amount." Till på köpet så är det ingen självrisk.

Dessvärre måste man som alltid läsa det finstilta "För varje händelse betalas sådana kostnader längst under en period av nittio dagar f.r.o.m. den första kontakten med vårdgivare". Detta innebär att om man har en långvarig skada eller sjukdom som kräver uppföljning, provtagning och annan planerad vård även 90 dagar efter första kontakten med sjukvården så är man inte längre täckt av försäkringen. Detta gäller även då man, som i mitt fall, bollas mellan olika läkare för att tillsist få en remiss till en specialist men p.g.a. att man inte är livshotande sjuk, har en grymt bra försäkring eller är en tidigare patient hos läkaren så kan väntetiden som ny patien vara långt över en månad. Detta resulterade i att från att jag gjorde första läkarbesöket till att jag tillslut fick tid hos en specialist tog mer än 3 månader och jag fick själv betala besöket hos specialisten.

Det är irriterande att de har denna regel då det är samma "händelse". Det hela rör tre läkarbesök, två precis i början av augusti och ett i början av december. Det frustrerande är att det sista besöket inte på något sätt kunde påskyndas. Specialisten jag fick remiss till hade en extremt lång väntetid för nya patienter - så inte nog med att jag fick gå i ovisshet i flera månader, jag fick sen själv betala för hela kalaset (som som tur var inte var allt för mycket pengar). (och himlans trevligt att de första två läkarna jag träffade endast debiterade mig för ett besök trots att jag var där flera gånger för konsultation av provresultat, samt att vi hade telefonkontakt under tiden)

Jag hoppas att detta kan hjälpa nån i framtiden som drabbas av en skada eller sjukdom och som har Student UT - kom ihåg att du har tre månader på dig att bli frisk/få diagnos och behandling, sen får du vara beredd att stå för övriga kostnader själv (fast om du senare blir akut försämrad i din sjukdom så gäller försäkringen som ett nytt ärende med nya 90 dagar).

Mitt (tydligen) nya sidoprojekt

Alex säger hela tiden att jag borde ha ett sidoprojekt - min egen kokbok. Förvisso gillar jag att laga mat, men jag improviserar oftast och har aldrig nån exakt koll på hur mycket jag använder av kryddor och så. Därför passade han idag på att prata med mig medans jag lagade mat och skrev ner allt jag gjorde. Första receptet till min framtida bok blir alltså söt-syrliga kotletter med rödbets- och chevreknyten. :p Alex har numera kolla på mängderna av allt, men marinaden bestod av olivolja, honung, vitlök, peppar, rödlök, oystersås, och sherryvinäger (jag hade velat ha äppelcidervinäger men hade ingen hemma) och knytena av rödbetor, chevre, rosmarin och honung (och filodeg).

I övrigt har dagen mest bestått av att städa och tvätta. Det kan låta som en tråkig söndag, men det är en skön avkoppling jämfört med gårdagen då jag jobbade.

BBQ och bluegrass

I fredags var det dags för lite typiskt söder tema: BBQ och bluegrass. Vi åkte till ett litet ställe som ligger i the Heights, precis bredvid Washington (vilket är bargatan här i Houston). Vårt gäng drog definitivt ner medelåldern på stället. De flesta där var 50, alla verkade känna alla och det kändes som att man hamnat i en liten stad i södern. Det är kul hur man kan hitta ett sånt ställe mitt i stan.

Maten var supergod, och till på köpet billig. Vi köpte en familjetallrik plus lite tillbehör och en Chicken fried chicken (familjetallriken innehöll bl.a. chicken fried steak vilket man kan tro är kyckling - men i själva verket är det panerat kött). Vi var 6 personer som åt av detta, plus att vi tog med doggy bags av resterna som definitivt skulle räcka till ytterligare två personer - allt detta, plus två öl, för lite över $50 (lite mer än 350 kr - för 8 portioner mat).

Kaos i labbet

Igår var det förresten lite smått kaos i labbet. På morgonen börjar en mustig doft, som starkt påminner om kaffesump och sopor, ta över i korridorerna.

En stund senare börjar det tjuta förfärligt. Vi lokaliserar tjutandet till entredörren där det verkade som att det var ett kraftigt vinddrag mellan springorna. Detta är alltså inre dörren mellan korridoren vid hissen samt in till labbet, så vi är fortfarande inomhus. Först trodde vi att dörren var blockerad men när vi tog i fick vi tillslut upp den och möttes av en stark vind av kalluft. Jag tog en annan dörr tillbaka, och den öppnas åt andra hållet. Att få upp dörren var inga problem - vinden slet upp den ut ur min hand så att den flög upp med världens fart och nästan träffade en stackars postdoc som stod på andra sidan. Att stänga den var en annan femma - man fick lägga hela sin vikt bakom.

Sen efter nån timme upphör vinddraget. Men istället var nätverket nere. Och iom det så dör alla telefoner, servern samt alla dörrar. Alla dörrar låstes och våra kort fungerade inte. Förvisso kunde dörrarna låsas upp med nyckel, men jag tror att det bara finns 4-5 stycken som fått nycklar. Så vi fick gott leta reda på en nyckelperson som kunde låsa upp alla rum.

Idag fungerar allt som det ska igen :) Sopdoften är borta, det är inget vinddrag, internet och telefoner funkar och jag kan komma in i cellrummet och titta till mina celler.

Kakor med budskap

Precis innan julhade jag köpt en totalt onödig pryl, men ack så rolig (iaf teoretiskt) - kakformar man kan skriva budskap med. Igår var det dags att sätta dem på prov. Jag bakade enligt receptet man fick med, och så färgade jag degen rosa. Först hade jag tänkt göra flera olika färger men nånstans mitti kände jag att det skulle bli för mycket meck. istället för att hålla mig till den ljusa rosa färgen som jag hade så kom jag på att jag av nån anledning ville ha lila kakor. Sagt och gjort, jag droppade i blå färg, och fick en smet med en märklig mörklila färg.

Sen när de var färdiga var det dags att dekorera. Jag gjorde royal frosting men var lite snål med vätska. När jag insåg att glasyren var lite för tjock hade jag redan pytsat upp den i påsar och orkade inte späda den mer - vilket resulterade i ojämn dekorering. Om det nu visar sig att kakorna blev goda kan jag ju alltid träna mer på mina dekoreringskunskaper.

På tal om att baka. Jag minns inte om jag berättat följande historia, har jag det så har det iaf tillkommit en del till den så den är inte helt gammal. För ett tag sen var det en kompis som fyllde år, och en annan kompis hade bakat en kaka till henne. När vi var där så upplyste hon som bakat att hon även gjort grädde - "home made from scratch" (det betyder att hon vispade den själv). Vidare berättade hon att det inte är alls är så svårt som man tror. Jag berättade denna historia för Alexa och tyckte den var hysteriskt rolig. Alexa förklarade då att hon antog att det var enkelt att vispa grädde, men att hon faktiskt inte visste för här köper de alltid grädde på tub. Det är intressant hur något jag tycker är så självklart inte är det för andra beroende på var man kommer från.

Are there any other cities in Sweden?

Jag har försökt att ladda upp bilder från i julas men just nu verkar blogger krångla och vill helt enkelt inte.

Klockan är bara halv elva men jag är supertrött och ska strax stupa i säng och somna till ett avsnitt av Top gear. Men, innan jag gör det tänkte jag bara snabbt berätta om kvällen som var.

Jag är just hemkommen från en kompis kollega där vi kollade på fotbollsmatchen. Fråga mig inte vilken match för jag har inte en aning. Som jag sagt förut så tycker jag amerikansk fotboll är ganska tråkigt; de spelar i tre sekunder, sen är det paus i tio sekunder - så det är mer paus än spel. Dock är det trevligt att vara hemma hos nån för man dricker lite öl, äter pizza och pratar. Det roligaste som hände under hela kvällen var när en av männen som var där skulle vara social och fråga lite om mig. Han hörde när jag pratade med en annan person att jag var från Sverige, och så hörde han att jag sa Stockholm, varpå han frågade "So, are there any other cities in Sweden besides Stockholm?".

Julen som var

Det finns flera anledningar till att bloggen inte uppdaterats speciellt mycket under tiden då jag varit i Sverige. Dels har jag haft dåligt med internetuppkoppling, men främst beror det på en serie tråkiga händelser som limiterat min lust att skriva samt ockuperat mina tankar. Kort sagt, denna jul blev inte alls som jag tänkt mig.

Flera av er vänner som jag tänkt träffa, vissa hade jag t.o.m. bestämt tid med, fick jag aldrig träffa p.g.a. att jag lyckades pricka in så att jag fick vinterkräksjukan lagom till att jag hade lite ledig tid efter julen. Jag hoppas att ni alla vet att jag tänker på er, att jag saknar er ofantligt mycket och är otroligt ledsen att jag inte hann med att träffa er alla. Det är alla ni fina vänner och familj i Sverige (och de som liksom jag lämnat Svea rike för några år utomlands, men som var hemma till jul) som gör att jag saknar Stockholm och Sverige extra mycket.

Jag kommer lägga upp lite bilder och berätta lite mer om trevliga saker som hände under julen nu under veckan.

Just nu är jag bara otroligt trött. Sen klockan fyra i eftermiddags har jag kämpat mot sömnen. Jag får inte somna än, måste vara vaken en stund till för att undvika att jag vaknar klockan tre inatt och är superpigg.

Imorse vid sju lämnade jag Arlanda och halv tre på eftermiddagen lokal tid var jag framme i Houston. Återigen hade jag förträngt de djävulusiska köerna som väntade vid passkontrollen... TVÅ timmar tog det innan man kom fram. Man kan ju tycka att man under två timmars väntan i en kö till passkontrollen ser till att man fyllt i alla formulär man behöver fylla i, samt att man har tagit fram alla papper man kommer att behöva. Men icke! Det klart köerna bli längre och längre då folk först pillar sig i naveln i kön i två timmar för att sen när de väl kommer fram till disken får den "chockerande" nyheten att de måste fylla i tulldeklaration (alt de blir överrumplade av nyheten att de måste gräva fram sina visumpapper från skolan - papper som självfallet ligger längst in i handbagaget).