Världens godaste bröd

Jag måste bara ta en paus i mitt filmtittande för att berätta om världens godaste bröd jag just tog ut ur ugnen. När jag zappade igenom alla kanaler på TV för nån dag sen såg jag några minuter ur ett kockprogram, minns inte vilket. I detta bakade de bröd och kocken gjorde något så märkligt som att lägga in en hel brie i brödet. Idéen har legat och grott i mitt bakhuvude, och så kom jag på att jag av en ren slump köpt en brie för några dagar sen och jag var bara tvungen att pröva.

Jag gjorde en vanlig deg för vitt bröd och lät den jäsa en timme. Sen knådade jag den och plattade ut den och la dit brie, skivad vitlök, färsk rosmarin samt ringlade över lite honung. Sen vek jag degen över fyllningen så att det på utsidan såg ut som ett vanligt bröd. Ovanpå strödde jag färsk rosmarin, flingsalt och så hällde jag på lite olivolja. Jag lät det jäsa i 40 minuter och hade det sedan i ugnen på 375 F i 35 minuter. Galet gott blev det! Så gott att jag blev så stolt över mig själv att jag var tvungen att blogga om det :p

En typiskt otypisk December i Texas

En typiskt otypisk december här i Texas består av snö och doften av nybakade lussekatter.

Så, i fredags hände det igen - det som bara brukar hända en gång vart fjärde år: det snöade. Eller, för mig som sett snö så var det först snöblandat regn för att sen övergå till snö som smälte innan det ens nuddade marken. Houston var lamslaget: skolor och dagis stängde, all undervisning på universitetet ställdes in efter lunch och folk lämnade jobbet tidigt för att kunna köra hem säkert. När jag begav mig hem vid fem på eftermiddagen var det knappt några bilar alls - det har aldrig gått så fort att köra hem, och då körde jag ändå sakta eftersom det kunde vara halt.


Samma eftermiddag skulle jag hålla en presentation på jobbet, men det blev självfallet inställt. Dock var fortfarande ett annat doktorandseminarie jag deltog i i full gång. Jag hade en poster som jag presenterade. En kille som kom och pratade om mig var så korkad att jag var extremt nära att ta av min min sko och slå honom i huvudet ett upprepat antal gånger. Han ansåg att han var väldigt smart och kom med "hjälpsamma" tips om hur jag kunde förbättra min forskning. Jag har inget emot att få bra konstruktiv kritik - men han hade ingen kolla på vad jag forskar om. Alla hans "tips" var extremt korkade och helt ologiska. När han sedan var klar med att berätta för mig hur jag skulle lägga upp min forskning för att få en artikel publicerad i Nature gick han vidare till nästa offer. Folk kände tydligen till honom för jag såg flera folk som övergav sina postrar då han närmade sig.

Något som är typiskt här är lunchboxar. Varje gång det är ett seminarie, en konferens eller en företagspresentation som dyker dessa boxar upp. I boxen finner man en smörgås antingen vitt bröd eller "brunt" bröd (vilket motsvarar vitt bröd med små små korn av brunt i, jag skulle fortfarande kalla det för vitt bröd), en sallads bit och/eller en tomatskiva och ett en centmeter tjockt lager av skinka, kalkon eller rostbiff. Jag minns när jag var liten och man bara fick ta en skiva skinka på smörgåsen, och hur lyxigt jag tyckte det var när jag flyttade och köpte min egen mat och ta två eller t.o.m. tre skivor. Men här i Texas ska de såklart ta allt till sina gränser - en centimeter är inte ens gott längre. Till smörgåsen får man en liten påse med chips samt en gigantisk kaka.

Igår blev suget efter lussekatter alldeles för stor så jag begav mig ut på jakt efter saffran. Satan i gatan vad dyrt det är här, efter tre affärer beslutade jag mig för det billigaste alternativet: 0.8 gram saffransstänger för 14 dollar! I den första affären jag avr i hade de 0.04 gram stänger för 15 dollar. Och bara i en affär hittade jag malen saffran - 0.125 gram för 2 dollar. Så det bidde den på stänger som jag sen malde (självfallet fastnade hälften i morteln). Jag hittade helelr ingen kvar så jag använde mig av ricotta istället. Resultatet blev väldigt bra och det var värt den dyra saffranen.


Och nu till dagens idioti: Target vid Gallerian här i Houston. För tre dagar sedan var jag där och handlade och då jag betalade bad jag även om att få 20 dollar kontant. 20 dollarssedeln gav jag sedan till Ludy då jag var skyldig henne det. Ludy åker sen till HEB - där hon får skämmade då de berättar att den är falsk och anklagar henne för att försöka lura dem. De har även som policy att beslagta sedeln och ge den till polisen. Vilket innebär att hon blev av med både värdet och sedeln. Jag åker sen tillbaka till Target för att berätta detta. Och allt de säger "I'm sorry". Sen bryr de sig inte ett skit. Jag hade inte räknat med att få pengar av dem, visst de har debiterat mitt konto och gett mig värdelösa pengar, men det skiter de fullständigt i plus att jag faktiskt inte hade sedeln längre eftersom den blev beslagtagen. Jag gick mer dit för att berätta för dem att nån använt falska pengar i deras butik. Det ligger ju trots allt i deras intresse att få veta det så att de kan bli lite extra uppmärksamma såhär i juletid när det är mycket pengar i omlopp. Tydligen brukar de inte kolla 20 dollarsedlar, så jag tänkte bara uppmärksamma dem på det så att de kan bli lite mer försiktiga. Men de var helt ointresserade av detta.

Vi svenskar älskar ju att prata om väder...

..så på tal om vädret: Det beter sig som en hormonstinn tonårstjej som ständigt svänger i humör. I helgen var det strålande sol och 25 grader. Idag är det runt 12 grader och på fredag är det stora chanser för snö. Jag som lämnade mina vinterkläder i Sverige - det var dumt.

Och på tal om någor helt annat, mitt favoritämne nu när jag bor i Texas. Amerikanare (Houstonianer iaf) kör som idioter. Extremt ofta svänger de (av någon anledningn är dessa antingen folk i stora pick-ups elller folk i BMW) in precis framför en så att man måste slänga sig på bromsen, och det är mer undantag än regel att de använder sig av blinkers. En vanlig syn i trafiken är också buckliga och skadade bilar eller bilar som har en tendens att glida in halvvägs i en ny fil för att sen kraftigt svänga tillbaka. Dessa bilar körs av stor sannolikhet av förare som sitter och pratar i mobilen.

Och på tal om vägar och ingenjörskonst: på motorvägen jag tar hem från jobbet har det sedan jag flyttade hit funnits ett stort hål i vägen (inte stort nog för att stänga av den filen, men stort nog för att vara jobbigt att köra över). Det tog ända tills förra veckan för dem att fixa det. Och på ett magiskt sätt har de lyckats att invertera hålet till en stor buckla. DET är ingenjörskonst på hög nivå!