Mattjuven slår till igen...på andra sidan Atlanten

Jag som i min naivitet trodde att jag skulle vara förskonad från mattjuvar nu när jag flyttat tillbaka till Sverige fick snabbt lära mig att så icke var fallet. I fredags hade jag lunch med mig, men då jag hade ett lunchmöte lämnade jag lunchlådan till måndag. Idag tog jag med mig en extra lunchlåda till jobbet eftersom jag inte skulle sova hemma och därför inte ha en låda till tisdag. Jag går in i lunchrummet och lägger in min nya lunchlåda i kylskåpet. Jag blir lite konfunderad då jag inte ser min gamla lunchlåda. Eftersom vi har tre kylskåp i lunchrummet tänkte jag att jag av nån anledning lagt den i ett av de andra två. Efter att ha gått igenom alla tre kylskåp tre gånger om fastnar min blick på mikrovågsugnen... Eller snarare vad som stod ovan på den. Men va fan! Min lunchlåda. Tom och odiskad.

Nån har ätit upp min lunch. Igen. (fast de var i alla fall snälla och lämnade lådan, till skillnad från tjuven i Houston som tog rubbet)

Jag hör några av mina kollegor som sitter och fikar hur de mumlar med varandra och säger att jag får skylla mig själv som inte skrivit namn på lådan. Okej, om det var annonserat på kylskåpet att de skall ha städning - då köper jag att jag får skylla mig själv. Men om det inte finns någon lapp om att kylskåpen skall tömmas så ser jag inte varför jag får skylla mig själv bara för att jag inte har namn på min lunchlåda. Betyder det att alla hemlagade matlådor utan namn är allmän egendom? Eller tror de att nån okynnesstädar i kylskåpet? Med tanke på att vi haft matlådor som praktiskt krupit iväg av sig själva så tvivlar jag starkt på att nån person med ansvarskänsla självmant tagit på sig uppgiften att dumpa innehållet från just min matlåda - som saknade både ett täcke av grönt ludd eller en stickande doft. Det verkade dock som om folk blev rädda för att få sin mat bortstädat (återigen, tror de verkligen att nån går och okynnesstädar kylskåpen?) - så på eftermiddagen hade var enda lunchlåda en post-it lapp med namn och datum på.

Nu är det två saker som slår mig:
1) Borde jag starta med offermatlådor till mattjuven? Om jag lämnar en offermatlåda och märker den "Till mattjuven", så kanske det är tillräckligt för att stilla hans hunger, och han låter min mat vara. Frågan är då; hur många offer kräver h*ni veckan? Hur stora portioner bör det vara? Har h*n någon preferens som jag borde ta hänsyn till (i sagorna är det alltid vackra ungmöer - h*n kanske föredrar ekologiskt och närodlat eller extra blodigt eller rent utav endast mat som börjar på bokstaven k).

2) Det är bara jag som är drabbad av dessa matstölder. Är det jag som börjar bli galen? Åker jag in till jobbet i sömnen på natten och äter upp min egna matlåda? Är jag så glömsk att jag glömt bort att jag just ätit och äter igen? Har jag ett matberoende som jag förnekar för mig själv, därav som jag förtränger att jag ätit maten samt gömmer lådan i soptunnan för att inte avslöja mig själv för...mig själv.



Eller....är jag helt enkelt en sån otroligt bra kock att folk helt enkelt inte kan låta bli?

Abborrsoppa

Jag hade förresten gäster i fredags, och jag bjöd på hemlagad fisksoppa gjort på bland annat abborre, rödspetta och musslor (vitt vin, fiskbuljong, matlagningsgrädde, vitlök, charlottenlök, gul lök, chili, selleri, paprika, fänkål, örtsalt, pepper och cayennpeppar) - som vanligt utan recept. Jisses, får man säga att den blev gaaaaalet god? För det blev den. Jag satt och åt den och var så nöjd att jag ville klappa mig själv på huvudet.

Att importera en bil som flyttgods från USA till Sverige

Tar så mycket längre tid än man tror.

Jag påbörjade min resa, eller snarare min bil gjorde det, i slutet av juni då jag lämnade av henne till killen i Houston som skulle fixa alla amerikanska papper samt skeppa iväg den. Först blev den nån veckas väntan innan den lastades på container, och sen tog det 4-5 veckor innan den kom till Stockholm. (25 augusti har jag för mig). Det tog ca en dag innan den var urlastad ur container, och jag kunde bege mig till tullkontoret. Det har varit superskönt att slippa det mesta av pappersarbetet med skeppningen; jag behövde bara fylla i några papper samt vänta ca 20 minuter på tullkontoret innan jag fick papper på att jag kunde hämta ut bilen.

Samma dag som jag hämtade bilen skulle jag åka bort, så jag kunde inte skicka in papperna för ursprungskontroll och ansökan om flyttgods till Transportstyrelsen förrän den 29e augusti. De skulle sedan kolla att bilen inte är rapporterad som stulen någonstans etc, och allt detta var klart den 12 augusti. Jag fick besluten i brevlådan den 14 augusti. Då var det dags att boka registreringsbesiktning samt kontroll besiktning. Först var jag tvungen att ta reda på bilens totalvikt, vilket hade varit så mycket enklare om den faktiskt var parkerad i närheten och inte hos föräldrarna :p

Tydligen är det bara två eller tre bilprovningar i Stockholm som utför registreringsbesiktningen, så jag förstod att det skulle vara nån veckas kö...men föga anade jag att jag skulle få svaret att första tillgängliga tid i Sollentuna var den 9e december. Japp, ni läste rätt. DECEMBER! Efter lite lirkande med damen i luren hittade hon en tid i Bredängen den 9:e november. Inte idealt, men bättre än december.

Eftersom jag haft lite "otur" då jag ringt bilprovningen och fått olika svar då jag pratat med den tekniska supporten, så tänkte jag att det kanske var samma sak med bokningen. Därför ringde jag igen nästa dag. Killen jag pratade med då var pigg som en mört och förstod min situation och tog själv initiativet att titta på stationer utanför Stockholm. Vips hittade han en tid den 7 Oktober i Strängnäs (som jag dessvärre inte kunde ta pga jobbet), samt en tid den 18 oktober i Södertälje. Toppen, bara en månad kvar! :p Vidare sa han att det hände att folk bokade av sina registreringsbesiktningar, och att det därför lönade sig att ringa ganska ofta till reservationen och se om det fanns något avhopp. Gissa om jag kommer ha dem som snabbnummer och ringa flera gånger per dag nu :p

Man vet att det kommer bli en bra dag...

...när den inleds med att då man går till tåget möter en dam som spricker upp i ett stort leende när hon ser mig och utbrister "Nämen vad fin du är". Tillskillnad från igår då jag stod vid folkölshyllan inne på T-snabben och försökte komma fram till vilken öl som skulle införskaffas till middagen, och mitt tänkande abrupt avbröts av en stressad kostymnisse; "Ursäkta, har ni kanelbullar".  Tydligen såg det ut som att jag jobbade där. Jag förklarade att jag bara skulle köpa folköl, sen pekade jag honom åt hörnet där kanelbullarna låg.

Konsert, men denna gång som del av publiken

Efter en trevlig middag hos brorsan var det dags för konsert på borggården. I år var första året som jag faktiskt fick se själva konserten, och inte deltog i den. Jag måste säga, att trots min frånvaro i orkestern så lät det riktigt bra :)

Inte nog med att jag fick en påse hemväxta päron och en flaska av mammas saft, jag fick även en lunchlåda med chili med mig hem.

Sen en snabb koll om jag behärskar att göra någon slags frisyr av mitt hår inför bröllopet på lördag. Smink och kläder kan jag ganska bra, men hår har aldrig varit min grej (sen att jag klipper och färgar det själv är en annan femma). Iaf tänkte jag provlägga en frisyr så att jag visste om jag kan få till det på lördag. Måste säga att resultatet är utöver förväntan.

Fästingar älskar mig

Och jag hatar fästingar.

Jag var och plockade svamp idag. På de två timmarna lyckades en stor fästing bita sig fast bakom örat, och jag hittade ytterligare fem klättrandes på mina kläder. Vad har färstingar för syfte? Äckliga parasiter är vad de är!

Praktikantens "stora granskning" av KTH

En "journalist" (även känd som praktikanten) på den excellent (japp, jag är ironisk) nyhetssiten nyheter24.se har betsämt sig för att göra en stor "granskning" av KTH. I den första artikeln är praktikanten upprörd över att n0llan gjorde en skämtfilm där de låtsades sniffa kokain; detta skall tydligen vara ett bevis på att "nollning" i förnerande form fortfarande finns på KTH. I den andra berättar han att KTH-studenter ligger med varandra (överallt, i KTH:s lokaler) och det är upprörande att KTH inte har regler mot detta (men som många andra påpekat borde sensationen i detta dock vara att KTH-studenter får ligga överhuvudtaget :p). I den tredje artikeln är underrubriken "NYHETER24 AVSLÖJAR. KTH försöker att hjälpa studenterna att hitta boende". Så, tydligen har KTH:s bostadsförmedling fram tills denna artikel varit en väld dold hemlighet...eller?


Det märks även att han är just en praktikant, då en seriös journalist skulle tackat ja vid de två tillfällen då KTH:s säkerhetschef erbjudit honom att komma förbi KTH och göra en ordentlig intervju.

För er som vill få en dos av dålig journalistik så kan praktikantens alster nås här, här och här.