Nu sitter jag och väntar på att tiden ska gå. Om en halvtimme kommer en shuttle buss och plockar upp mig till flygplatsen.
En betraktelse jag gjorde igår: Folk är så sablans nyfikna!!! Igår morse var det jättemkt köer, tidigare än det brukar bli kö. Jag tänkte att det antagligen var någon bilolycka som blockerade ena körfältet. Jag var nästan rätt... Det var en bilolycka, men i den andra körriktningen. Folk var bara så sablans nyfikna att de var tvugna att bromsa in och titta, därav kön. Precis efter olycklsplatsen försvann hela bilkön. Sen när jag skulle hem var det samma sak bortsett från att det den här gången inte var en olycka, utan folk som hängde upp banderoller på en bro som går ovanför motorvägen. Hur orkar folk vara så nyfikna?
torsdag 10 september 2009
tisdag 8 september 2009
Nära-döden upplevelse och en (halvamerikansk) dag på stranden
Jag var med om en nära-döden upplevelse för några dagar sen. Eller egentligen var det inte jag som var det, utan Charlie. Och jag tror inte att man kan klassa det som nära döden...fast iof om det hade gått illa hade jag kanske ändå varit nära döden då jag hade varit tvungen att berätta det för Ludy...
Det som hände var att jag tänkte njuta av en Delicatoboll framför något skräpprogram på TV. Jag la Delicatobollen på en tallrik som jag sedan ställde på bordet bredvid TVn. Jag gick sedan för att hämta min mobil som jag hade i mitt rum. Mitt hjärta hoppar över minst tre slag när jag går tillbaka till vardagsrummet och ser ett tomt fat hånstirrandes mot mig. Det tar några sekunder innan min hjärna hinner koppla ihop att det antagligen är hunden som tagit chokladbollen. Nu vet jag inte hur mycket teobromin det finns i en choklad boll, men jag inser att det är tillräckligt mycket för att göra mig nervös då Charlie är en ganska liten hund. Några sekunder senare ser jag henne lyckligt gnagandes på en Delicato boll. Jag lyckas rädda bollen ur hennes gap innan hon hinner ta sig en tugga av den (de hundögonen då jag tog Delicatobollen från henne var inte att leka med).
I går åkte jag och några personer till stranden. Målet blev Free port surf side beach som ligger ca 1.5 h utanför Houston.
Min barndom med att gå till stranden består av en handduk, varm blandsaft och Mariekex. Houstonianer har ett heeeeeelt annat sätt att gå på stranden. Jag förstår numera varför de behöver pick-up truckar. För det första parkerar man på stranden. Nu menar jag inte 20 meter från strandkanten, utan PÅ stranden, två meter från vattnet. När de väl lyckats parkera sina monsterbilar börjar "det stora strandäventyret". För att "det stora strandäventyret" skall bli lyckat behöver man följande ingredienser:
* Ett partytält, ev även en presenning som man spänner mellan partytältet och pick-upen
* Plastbord och stolar (här kan man välja lite mellan olika stolar som till exempel vanliga trädgårdsstolar, solstolar eller campingstolar - självfallet har barnen egna små stolar)
* Har man småbarn kan man även ta med hela lekhagen
* Flera kylväskor (minst en fylld med öl)
* Grill
* Kopiösa mängder med mat
* Musik (man oroar sig inte för att störa grannen - om grannens musik är högre så höjer man volymen för att överrösta dem)
Jag tog en promenad åt ena hållet - efter 30 minuter vänder jag, och då hade jag inte sett slutet av stranden (eller pick-ups)
Vi valde att vara lite halvamerikanska så vi hade med oss ett partytält (som vi fick gräva ner för att det inte skulle blåsa bort) samt kylväskor (med vatten). Vi fick lite konstiga blickar av amerikanarna, där vi låg på marken på våra badlakan.
Det blev en behaglig dag då det var lite småmulet och således inte för varmt. Vattnet var ca 25 grader vilket var perfekt då man behövde svalka av sig.
Kvällen avslutade vi på en Columbiansk restaurang.
Det som hände var att jag tänkte njuta av en Delicatoboll framför något skräpprogram på TV. Jag la Delicatobollen på en tallrik som jag sedan ställde på bordet bredvid TVn. Jag gick sedan för att hämta min mobil som jag hade i mitt rum. Mitt hjärta hoppar över minst tre slag när jag går tillbaka till vardagsrummet och ser ett tomt fat hånstirrandes mot mig. Det tar några sekunder innan min hjärna hinner koppla ihop att det antagligen är hunden som tagit chokladbollen. Nu vet jag inte hur mycket teobromin det finns i en choklad boll, men jag inser att det är tillräckligt mycket för att göra mig nervös då Charlie är en ganska liten hund. Några sekunder senare ser jag henne lyckligt gnagandes på en Delicato boll. Jag lyckas rädda bollen ur hennes gap innan hon hinner ta sig en tugga av den (de hundögonen då jag tog Delicatobollen från henne var inte att leka med).
I går åkte jag och några personer till stranden. Målet blev Free port surf side beach som ligger ca 1.5 h utanför Houston.
Min barndom med att gå till stranden består av en handduk, varm blandsaft och Mariekex. Houstonianer har ett heeeeeelt annat sätt att gå på stranden. Jag förstår numera varför de behöver pick-up truckar. För det första parkerar man på stranden. Nu menar jag inte 20 meter från strandkanten, utan PÅ stranden, två meter från vattnet. När de väl lyckats parkera sina monsterbilar börjar "det stora strandäventyret". För att "det stora strandäventyret" skall bli lyckat behöver man följande ingredienser:
* Ett partytält, ev även en presenning som man spänner mellan partytältet och pick-upen
* Plastbord och stolar (här kan man välja lite mellan olika stolar som till exempel vanliga trädgårdsstolar, solstolar eller campingstolar - självfallet har barnen egna små stolar)
* Har man småbarn kan man även ta med hela lekhagen
* Flera kylväskor (minst en fylld med öl)
* Grill
* Kopiösa mängder med mat
* Musik (man oroar sig inte för att störa grannen - om grannens musik är högre så höjer man volymen för att överrösta dem)
Jag tog en promenad åt ena hållet - efter 30 minuter vänder jag, och då hade jag inte sett slutet av stranden (eller pick-ups)
Vi valde att vara lite halvamerikanska så vi hade med oss ett partytält (som vi fick gräva ner för att det inte skulle blåsa bort) samt kylväskor (med vatten). Vi fick lite konstiga blickar av amerikanarna, där vi låg på marken på våra badlakan.
Det blev en behaglig dag då det var lite småmulet och således inte för varmt. Vattnet var ca 25 grader vilket var perfekt då man behövde svalka av sig.
Kvällen avslutade vi på en Columbiansk restaurang.
söndag 6 september 2009
Socialt umgänge
Jag har varit rikigt upptagen på socialiseringsfronten den här veckan. I torsdags hade doktorandföreningen på universitetet sin första after work för terminen. Vi var runt 20 personer som gick till ett mexikanskt ställe där vi åt och drack och hade trevligt. Jag pratade med flera av dem om att jag tyckte det var lite tråkigt i Houston och att jag inte kände så många. Detta resulterade i att jag fick en lunchinbjudning av en tjej och medbjuden till football premiären nu på lördag. På fredagen kom även en tjej jag träffade på torsdagen upp till labbet och frågade om Philip och jag ville med till stranden i Free port, ca 2 timmar utanför Houston nu på söndag.
Så i fredags var jag hemma och satt framför datorn och pratade med min älskling i fyra timmar. Idag tog jag först Stella för att besiktiga henne. I USA har man två klistermärken på framrutan, ett säger när besiktningen går ut och ett när registreringen för bilen går ut - två helt olika datum. Man måste själv hålla koll på när man ska ta bilen för inspektion, man får ingen påminnelse i brevlådan.
Efter att Stella godkänts åkte jag till Target och köpte en ny dammsugare, eftersom vi varit dammsugslösa i två veckor. Det har varit ett projekt att hitta en billig men bra dammsugare. Jag har tyvärr insett att jag behöver köpa en sån stor klumpig som vi hade - de vi är vana vid i Sverige fungerar inget bra på heltäckningsmattor. Efter att ha dammsugit hela lägenheten behövde jag tömma behållaren för allt som sugs upp. Det känns iaf väldigt rent nu (speciellt när jag använt mig av doftsprejen som även eliminerar odör).
Sen begav jag mig till matchen. Men innan matchen var det dags för så kallad tailgate. Det kändes som att gå rakt in i en collage film. På parkeringsplatsen hade alla slagit läger med partytält, kylväskor överfyllda med öl samt grillar och massa mat. Vissa personer hade suttit där sedan nio på morgonen. Folk hade DJ-utrustningar med sig, de bredvid oss satt och spelade domino. Jag kom dit två timmar innan och åt lite BBQ och drack en öl.
En väldigt fascinerande öl - eller snarare burken (ölen var kall och läskande, men smakade inte mycket alls). Fjälltopparna ändrade färg från vita till blå då ölen var tillräckligt kyld. "Cold activated can". Var annars än i USA kan man hitta sådant?
Matchen var tre timmar lång. Jag har insett att football inte är min grej. Det är för mycket då inget händer. Jag kollade bara de första 20 minutrarna, sen satt jag och pratade med människor runt omkring istället. Football är nog perfekt på TV; man kan dricka öl, laga mat och inte alls vara speciellt koncentrerad på matchen. Nej, tacka vet jag vanlig fotboll.
Så i fredags var jag hemma och satt framför datorn och pratade med min älskling i fyra timmar. Idag tog jag först Stella för att besiktiga henne. I USA har man två klistermärken på framrutan, ett säger när besiktningen går ut och ett när registreringen för bilen går ut - två helt olika datum. Man måste själv hålla koll på när man ska ta bilen för inspektion, man får ingen påminnelse i brevlådan.
Efter att Stella godkänts åkte jag till Target och köpte en ny dammsugare, eftersom vi varit dammsugslösa i två veckor. Det har varit ett projekt att hitta en billig men bra dammsugare. Jag har tyvärr insett att jag behöver köpa en sån stor klumpig som vi hade - de vi är vana vid i Sverige fungerar inget bra på heltäckningsmattor. Efter att ha dammsugit hela lägenheten behövde jag tömma behållaren för allt som sugs upp. Det känns iaf väldigt rent nu (speciellt när jag använt mig av doftsprejen som även eliminerar odör).
Sen begav jag mig till matchen. Men innan matchen var det dags för så kallad tailgate. Det kändes som att gå rakt in i en collage film. På parkeringsplatsen hade alla slagit läger med partytält, kylväskor överfyllda med öl samt grillar och massa mat. Vissa personer hade suttit där sedan nio på morgonen. Folk hade DJ-utrustningar med sig, de bredvid oss satt och spelade domino. Jag kom dit två timmar innan och åt lite BBQ och drack en öl.
En väldigt fascinerande öl - eller snarare burken (ölen var kall och läskande, men smakade inte mycket alls). Fjälltopparna ändrade färg från vita till blå då ölen var tillräckligt kyld. "Cold activated can". Var annars än i USA kan man hitta sådant?
Matchen var tre timmar lång. Jag har insett att football inte är min grej. Det är för mycket då inget händer. Jag kollade bara de första 20 minutrarna, sen satt jag och pratade med människor runt omkring istället. Football är nog perfekt på TV; man kan dricka öl, laga mat och inte alls vara speciellt koncentrerad på matchen. Nej, tacka vet jag vanlig fotboll.
onsdag 2 september 2009
Den ultimata manualen för hur man kör bil i USA, version jag vet inte vad
Jag har hört att det klagas på att jag uppdaterar min blogg för sällan. Idag har jag...jobbat. Sen gick jag hem. Det var min dag, inte mer spännande än så. Eller, jag gick ut med Charlie också. Hon bajsade. Ludy har inte köpt några nya hundbajspåsar så jag fick använda mig av en från Webhallen. Tack för den älskling.
Jag kan ju prata lite mer om trafiken här, eftersom den är en stor del av min vardag. Ibland (läs: jämt) bildas det långa köer som helt plötsligt löses upp och försvinner. Det finns ingen synlig orsak som poliskontroll eller bilolycka (så fort de ser en polisbil lägger de sig ungefär 20 km/h under hastighetsbegränsingen; och bilolyckor - folk älskar att köra förbi riktigt långsamt och hoppas på att få en glimt av lite blod), utan köerna bara är där. Sen är de borta. *poff* En skillnad från att köra bil i Sveige är också att i Sverige har man gärna blicken en bit frammåt på vägen när man kör. Gör man samma sak här kommer bilen att bli kvaddad innan man ens hunnit ut från garageuppfarten. Här har man blicken precis framför sin bil. Och för att bli äkta amerikansk så ska man gärna samtidigt prata i mobiltelefon, svänga när det behagar och inte använda blinkers.
Ooooo en väldigt trevlig sak som hände mig i förrgår när jag var ute med Charlie. Jag träffade en annan hundägare ch vi pratade en stund. Mitt i samtalet säger hon "So, where from England are you?" Wohoo, jag har fortfarande inte anammat den amerikanska dialekten (jag väljer här att helt bortse från kvinnan från Methodist som var helt övertygad om att jag var amerikanska och att när jag pratade om att "vi" kom från Sverige så menade jag de andra i gruppen).
Jag kan ju prata lite mer om trafiken här, eftersom den är en stor del av min vardag. Ibland (läs: jämt) bildas det långa köer som helt plötsligt löses upp och försvinner. Det finns ingen synlig orsak som poliskontroll eller bilolycka (så fort de ser en polisbil lägger de sig ungefär 20 km/h under hastighetsbegränsingen; och bilolyckor - folk älskar att köra förbi riktigt långsamt och hoppas på att få en glimt av lite blod), utan köerna bara är där. Sen är de borta. *poff* En skillnad från att köra bil i Sveige är också att i Sverige har man gärna blicken en bit frammåt på vägen när man kör. Gör man samma sak här kommer bilen att bli kvaddad innan man ens hunnit ut från garageuppfarten. Här har man blicken precis framför sin bil. Och för att bli äkta amerikansk så ska man gärna samtidigt prata i mobiltelefon, svänga när det behagar och inte använda blinkers.
Ooooo en väldigt trevlig sak som hände mig i förrgår när jag var ute med Charlie. Jag träffade en annan hundägare ch vi pratade en stund. Mitt i samtalet säger hon "So, where from England are you?" Wohoo, jag har fortfarande inte anammat den amerikanska dialekten (jag väljer här att helt bortse från kvinnan från Methodist som var helt övertygad om att jag var amerikanska och att när jag pratade om att "vi" kom från Sverige så menade jag de andra i gruppen).
tisdag 1 september 2009
Okej då...lite amerikaniserad
Ludy lagade en amerikansk middag till oss bestående av corn dogs på pinne, och sen följt av macaroni and cheese. Jag måste faktiskt erkänna att corn dogs var gott - och jag tror det är ännu godare när man köper det på tivoli
För övrigt så har det blivit bättre här hemma. Hon går ut oftare med Charlie, det gör även jag (dagliga promenader). Och Charlie är fortfarande förbaskat söt. Det är helt omöjligt att vara arg på henne.
För övrigt så har det blivit bättre här hemma. Hon går ut oftare med Charlie, det gör även jag (dagliga promenader). Och Charlie är fortfarande förbaskat söt. Det är helt omöjligt att vara arg på henne.
Det ni inte trodde om mig
Jag har varit på....håll i er nu... en hiphop klubb! Tjejen med mopsarna hade en killkompis som jag träffat några gånger. Han hade lovat att ta med mig ut på någon klubb innan han åkte till Frankrike för att studera. Och han höll sitt löfte. Han, Philip och jag begav oss förra torsdagen till en hiphop klubb. Det var inte ett ställe jag normalt skulle gå till, men jag hade trots allt riktigt kul. Människorna där va inte heller några jag normalt umgås med; killarna hade t-shirts som gick ända ner till knäna (och nu överdriver jag inte ens) och tjejerna..ja...de fokuserade på rumpan. Jag skrattade gott åt en kille som hade glömt att ta bort lapparna på ryggen...tills jag fick reda på att det var med flit. Det kallas mode. Haha.
En annan chockerande sak är att igår la jag mig vid poolen och solade i en timme. Klockan var dock redan fem så solen var väldigt svag. Men...jag...solade....
Och idag, bejb du kommer bli så stolt :); eller rättare sagt, i lördags tänkte jag faktiskt gå till gymet (ja, jag erkänner att jag varit usel på den biten) - bara för att mötas av lappen att de har stängt nu i några dagar pga renovering. Okej, visst, de fixar bara iordning lilla gymmet, men det stora skrämmer mig. Det är bara massa übertränade muskelberg där, på det lilla gymet kan man vara helt själv om man ha tur. Men, tillbaka till historien; idag fick jag ett konstigt ryck och tog med mig Charlie ut och joggade (så pass bra det går att jogga med en extremt nyfiken hund). Här ska det inte bli en amerikaniserad stor svenska!
En annan chockerande sak är att igår la jag mig vid poolen och solade i en timme. Klockan var dock redan fem så solen var väldigt svag. Men...jag...solade....
Och idag, bejb du kommer bli så stolt :); eller rättare sagt, i lördags tänkte jag faktiskt gå till gymet (ja, jag erkänner att jag varit usel på den biten) - bara för att mötas av lappen att de har stängt nu i några dagar pga renovering. Okej, visst, de fixar bara iordning lilla gymmet, men det stora skrämmer mig. Det är bara massa übertränade muskelberg där, på det lilla gymet kan man vara helt själv om man ha tur. Men, tillbaka till historien; idag fick jag ett konstigt ryck och tog med mig Charlie ut och joggade (så pass bra det går att jogga med en extremt nyfiken hund). Här ska det inte bli en amerikaniserad stor svenska!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)