Så i morse var det dags för registreringsbesiktning. Efter 50 minuter fick jag beskedet - hon gick tyvärr inte igenom. Besiktningsingenjören var supertrevlig och bad om ursäkt för att han inte kunde godkänna henne.
Men, det lät som att det var tre ganska enkla saker som behövde fixas:
1) Ta bort solfilmen på framrutorna
2) Byta signallampan/blinkersen fram från orange lampa till vit
3) Stansa in ramnumret bredvid motorn, i minst 7mm storlek
Första fixade jag lätt som en plätt. Skrapade bara upp ena hörnet med nageln och sen drog jag bort hela filmen.
Tvåan var lite klurigare då jag inte visste vilken lampa som skulle införskaffas eftersom denna bil aldrig funnits på den europeiska marknaden. Men nu är lampor införskaffade och det behövs endast bytas. (Kan väl inte vara så svårt?) (Haha, när han sa att lampan behövde bytas sa han "Du kan ju fråga din bror, eller pappa, eller en kompis, eller en kollega att byta lampan", varpå jag svarade "Eller så kan jag byta den". Stackarn bad nog om ursäkt tre gånger :p)
Trean. Hmm, ännu lite klurigare än vad jag trott. Var kan jag hitta stansar som är minst 7mm höga? Och jag måste både ha siffersats och nummersats. Klurar lite på det och återkommer för att rapportera hur det har gått.
tisdag 18 oktober 2011
Konsten att skaffa sig en tillfällig trafikförsäkring
- Hej och välkommen till If.
- Hejsan, mitt namn är Karin och jag har en fråga angående att skaffa en tillfällig trafikförsäkring.
- Okej.
- Jag flyttade hem från USA för några månader sen och tog med mig min bil. Nu har den genomgått ursprungskontroll samt blivit godkänd som flyttgods av Trafikverket. Nu nästa vecka skall jag åka och få den registreringsbesiktigad, så jag skulle behöva en tillfällig trafikförsäkring.
- Ja det går bra.
- Och just det, den har ju såklart inga svenska plåtar. Bara amerikanska.
- ...Eller nej, den kom från USA, sa du? Då kan jag inte erbjuda dig en försäkring.
- Men, alltså, jag ska ju inte ha en riktig helförsäkring, utan bara den tillfälliga för att kunna köra till bilbesiktningen.
- Nej det går inte. Vi kan bara erbjuda försäkring på bilar från Schengen-länder.
- Men jag har haft bilen försäkrad i Sverige förut. Precis när den kom till Sverige så köpte jag en tillfällig försäkring hos tullen. Det var iof inte via er, men det borde väl inte vara omöjligt att försäkra den?
- Det JAG kan göra för dig är att jag skickar hem ett papper till dig.
- Okej. Vad för papper.
- Jag skickar hem ett papper om ansökan om tillfällig registrering som du skall fylla i och skicka till Trafikverket. Sen kan vi ge dig en försäkring.
- Men, alltså. Jag ska ju ha en försäkring för att köra till besiktningen för att bli godkänd för att få svenska plåtar. Men tack då, jag testar med ett annat bolag.
- Hej och välkommen till Trygghansa. Vad kan jag hjälpa dig med?
- Hejsan, mitt namn är Karin och jag har en fråga angående att skaffa en tillfällig trafikförsäkring.
- Okej.
- Jag flyttade hem från USA för några månader sen och tog med mig min bil. Nu har den genomgått ursprungskontroll samt blivit godkänd som flyttgods av Trafikverket. Nu nästa vecka skall jag åka och få den registreringsbesiktigad, så jag skulle behöva en tillfällig trafikförsäkring. Och just det, jag har bara amerikanska plåtar på bilen.
- Ja det går bra. Eller USA sa du, häng kvar en sekund så skall jag bara kolla upp det.
- Okej.
En halv sekund senare här jag ett klick, och samtalet kopplas ner.
- Hej och välkommen till Salus ansvar. Vad kan jag hjälpa dig med?
- Hejsan, mitt namn är Karin och jag har en fråga angående att skaffa en tillfällig trafikförsäkring.
- Okej.
- Jag flyttade hem från USA för några månader sen och tog med mig min bil. Nu har den genomgått ursprungskontroll samt blivit godkänd som flyttgods av Trafikverket. Nu nästa vecka skall jag åka och få den registreringsbesiktigad, så jag skulle behöva en tillfällig trafikförsäkring. Och just det, jag har bara amerikanska plåtar på bilen.
- Ja, det skall inte vara några problem!
- Är du säker?
- Ja-ah då. Jag har gjort det här två gånger förut. Vad sa du att du hette?
- Ja, alltså. Typiskt. Jag har ju inte mina papper med mig, de är hemma. Jag tänkte att jag skulle ringa runt till olika bolag och kolla vad det kostar, jag trodde inte det skulle bli så här krångligt? Och bara för att jag tillslut hittar nån som kan hjälpa mig så kan jag inte ens teckna försäkringen...
- Men det är inga problem. Jag kan ringa upp dig på måndag.
- JATACKJÄTTEGÄRNA!
- Men vad bra. Då säger vi det. Jag ringer dig på måndag så löser vi det!
.... Men när de ringde upp på måndagen visade det sig att de endast kunde erbjuda en försäkring som gällde till besiktningen. Sen antog de helt sonika att man blev godkänd och väl där skulle kräva sitt svenska reg.nummer, ringa dem och teckna en riktig försäkring. Det var den enda försäkringen de kunde erbjuda.
Tillbaka på ruta ett. Jag ringde Trygghansa igen. Den här gången kopplade de inte bort mig. Och det visade sig att de hade en försäkring - drygt 1800 kr för man var tvungen att förskottsbetala ett halvår framåt. Och man kunde endast teckna en trafikförsäkring.
....Sen fick jag pappret. Och då stod det att det endast gällde vid ansökan om tillfällig registrering. Jag ringde återigen upp. Men han försäkrade att den faktiskt skulle gälla mig trots att det stod så. Så jag antar att jag får lita på honom...
Vilket meck!
- Hejsan, mitt namn är Karin och jag har en fråga angående att skaffa en tillfällig trafikförsäkring.
- Okej.
- Jag flyttade hem från USA för några månader sen och tog med mig min bil. Nu har den genomgått ursprungskontroll samt blivit godkänd som flyttgods av Trafikverket. Nu nästa vecka skall jag åka och få den registreringsbesiktigad, så jag skulle behöva en tillfällig trafikförsäkring.
- Ja det går bra.
- Och just det, den har ju såklart inga svenska plåtar. Bara amerikanska.
- ...Eller nej, den kom från USA, sa du? Då kan jag inte erbjuda dig en försäkring.
- Men, alltså, jag ska ju inte ha en riktig helförsäkring, utan bara den tillfälliga för att kunna köra till bilbesiktningen.
- Nej det går inte. Vi kan bara erbjuda försäkring på bilar från Schengen-länder.
- Men jag har haft bilen försäkrad i Sverige förut. Precis när den kom till Sverige så köpte jag en tillfällig försäkring hos tullen. Det var iof inte via er, men det borde väl inte vara omöjligt att försäkra den?
- Det JAG kan göra för dig är att jag skickar hem ett papper till dig.
- Okej. Vad för papper.
- Jag skickar hem ett papper om ansökan om tillfällig registrering som du skall fylla i och skicka till Trafikverket. Sen kan vi ge dig en försäkring.
- Men, alltså. Jag ska ju ha en försäkring för att köra till besiktningen för att bli godkänd för att få svenska plåtar. Men tack då, jag testar med ett annat bolag.
- Hej och välkommen till Trygghansa. Vad kan jag hjälpa dig med?
- Hejsan, mitt namn är Karin och jag har en fråga angående att skaffa en tillfällig trafikförsäkring.
- Okej.
- Jag flyttade hem från USA för några månader sen och tog med mig min bil. Nu har den genomgått ursprungskontroll samt blivit godkänd som flyttgods av Trafikverket. Nu nästa vecka skall jag åka och få den registreringsbesiktigad, så jag skulle behöva en tillfällig trafikförsäkring. Och just det, jag har bara amerikanska plåtar på bilen.
- Ja det går bra. Eller USA sa du, häng kvar en sekund så skall jag bara kolla upp det.
- Okej.
En halv sekund senare här jag ett klick, och samtalet kopplas ner.
- Hej och välkommen till Salus ansvar. Vad kan jag hjälpa dig med?
- Hejsan, mitt namn är Karin och jag har en fråga angående att skaffa en tillfällig trafikförsäkring.
- Okej.
- Jag flyttade hem från USA för några månader sen och tog med mig min bil. Nu har den genomgått ursprungskontroll samt blivit godkänd som flyttgods av Trafikverket. Nu nästa vecka skall jag åka och få den registreringsbesiktigad, så jag skulle behöva en tillfällig trafikförsäkring. Och just det, jag har bara amerikanska plåtar på bilen.
- Ja, det skall inte vara några problem!
- Är du säker?
- Ja-ah då. Jag har gjort det här två gånger förut. Vad sa du att du hette?
- Ja, alltså. Typiskt. Jag har ju inte mina papper med mig, de är hemma. Jag tänkte att jag skulle ringa runt till olika bolag och kolla vad det kostar, jag trodde inte det skulle bli så här krångligt? Och bara för att jag tillslut hittar nån som kan hjälpa mig så kan jag inte ens teckna försäkringen...
- Men det är inga problem. Jag kan ringa upp dig på måndag.
- JATACKJÄTTEGÄRNA!
- Men vad bra. Då säger vi det. Jag ringer dig på måndag så löser vi det!
.... Men när de ringde upp på måndagen visade det sig att de endast kunde erbjuda en försäkring som gällde till besiktningen. Sen antog de helt sonika att man blev godkänd och väl där skulle kräva sitt svenska reg.nummer, ringa dem och teckna en riktig försäkring. Det var den enda försäkringen de kunde erbjuda.
Tillbaka på ruta ett. Jag ringde Trygghansa igen. Den här gången kopplade de inte bort mig. Och det visade sig att de hade en försäkring - drygt 1800 kr för man var tvungen att förskottsbetala ett halvår framåt. Och man kunde endast teckna en trafikförsäkring.
....Sen fick jag pappret. Och då stod det att det endast gällde vid ansökan om tillfällig registrering. Jag ringde återigen upp. Men han försäkrade att den faktiskt skulle gälla mig trots att det stod så. Så jag antar att jag får lita på honom...
Vilket meck!
söndag 16 oktober 2011
Välkommen åter
Skriva manuskript, skriva avhandling, och all sablans byråkrati kring disputationen, jäv, opponent, betygskommitté etc tar ALL min lediga tid just nu. Sorry.
tisdag 4 oktober 2011
Sensommarhelg
Vädret var så toppen i lördags att jag var tvungen att utnyttja det till max. Detta innebar att jag både hann med att putsa alla fönster i lägenheten samt ta en utflykt med pappa och plocka svamp.
För några dagar sen var jag i affären och köpte lite trattkantareller då de t.o.m. var billigare än champinjoner. Väl i kassan hade killen som satt där lite svårt att komma på rätt PUL-kod, varpå han frågade kunden han just expiderat (tydligen en kollega). Hon tittade på påsen med svamp och gav mig en sned blick samtidigt som hon lite hånfullt sa "Jasså, det där. Det är trattkantareller. Finns huuuuur mycket som helst ute i skogen, jag plockade flera lite förra helgen". Ungefär som att jag var dum i huvudet som betalade för det när det nu fanns så himla mycket gratis ute i skogen. Föråt mig för att jag inte har lika mycket fri tid som du. Iaf, tänkte jag passa på att plocka svamp nu när det är så fint väder, och jag kunde avvara några timmar.
Saken med trattkantareller är att de gärna växter i stora grupper, och när man väl hittat dem så finns det hur mycket som helst. Problemet är att de är väldigt lika vissna löv och det är lätt att man inte ser dem förrän man står i dem. Blinkar man så tappar man bort dem igen. Därför är jag lite skeptisk när folk säger att det finns sååååå mycket. Visst, om man väl lyckas hitta en klunga kan man snabbt få ihop ganska mycket. Problemet är om man inte hittar en klunga. Nu när vi var ute kan jag ju inte säga att det fanns gott om klungor. Dock hade vi turen att hitta två stora klungor som genererade välfyllda plastpåsar (japp, här är man amatörplockare med ICA-påse då alla korgar är ute på landet). Det tog nog en timme att rensa dem när jag kom hem (eftersom även svampkniven är på landet), men resulterade i fyra plåtar för torkning samt två liter för förvällning och frysning. Stenålderssamlaren i mig jublade av glädje för mitt nypåfyllda förråd av svamp.
(egentligen ville jag torka allt då min frys redan är fylld till bristningsgränsen av bär, frukt, fisk och matlådor - dessvärre tog min fönsterkarm slut och jag hade ingen annanstans att lägga svampen)
För några dagar sen var jag i affären och köpte lite trattkantareller då de t.o.m. var billigare än champinjoner. Väl i kassan hade killen som satt där lite svårt att komma på rätt PUL-kod, varpå han frågade kunden han just expiderat (tydligen en kollega). Hon tittade på påsen med svamp och gav mig en sned blick samtidigt som hon lite hånfullt sa "Jasså, det där. Det är trattkantareller. Finns huuuuur mycket som helst ute i skogen, jag plockade flera lite förra helgen". Ungefär som att jag var dum i huvudet som betalade för det när det nu fanns så himla mycket gratis ute i skogen. Föråt mig för att jag inte har lika mycket fri tid som du. Iaf, tänkte jag passa på att plocka svamp nu när det är så fint väder, och jag kunde avvara några timmar.
(egentligen ville jag torka allt då min frys redan är fylld till bristningsgränsen av bär, frukt, fisk och matlådor - dessvärre tog min fönsterkarm slut och jag hade ingen annanstans att lägga svampen)
Ett litet sidospår på tal om min ICA-butik. När jag flyttade hem upptäckte jag fördelen att handla med självscanning. Jag kunde direkt packa ner i påsar, och det gick så mycket snabbare att betala plus att kön till självscanningskassan oftast var tom (från att man ställde sig i kön för att betala till att man var på väg ut ur butiken var oftast ungefär en minut). Till min stora sorg meddelade min butik att de skall upphöra med detta då endast en liten del av butikens kunde valt att nyttja systemet. Detta resulterade i att sist jag var och handlade fick stå i kö i hela fem minuter, plus den tid det tog för kassörskan att väga och scanna in mina varor, plus den tid det sen tog att packa allt efter att man betalat. Dagens I-landsproblem!
måndag 3 oktober 2011
Oktoberfest; söndagen
Söndagen var dagen D- dagen vi spenderade på området och dagen min rumskompis hade lyckas boka in oss på middag i det populära tältet Hippodrom. Vi började dagen med att bara gå omkring på festivalområdet. När vi gjorde vår tågluff för några somrar sen var vi i München och tittade på festivalområdet. Detta var innan Oktoberfest ägde rum, och det fanns enbart stommarna för de olika tälten. Vi hade tyckt att det var enormt då, men nu när det tillkommit en massa åkattraktioner, tivolistånd, matstånd och tusentals människor så kändes det ofattbart stort.
Vi gick omkring, åkte några åkturer, sköt gevär, åt mat och självfallet smakade på den lokala drycken. Den första åkturen vi åkte var en liten bergodalbana. Alex och jag satt i en vagn, medan L satt i vagnen bakom oss. Redan efter första svängen lossnade hennes säkerhetsbygel - härligt att veta att de satsar på säkerhet! (som tur var var det en åktur anpassad för barn så det fanns inga loopar). |
| Två glada töser på HB |
 |
| Hippodrom |
 | |
|
söndag 2 oktober 2011
Oktoberfest; lördagen
På lördagen vandrade vi omkring i München. Bland annat gick vi till Marienplatz och råkade gå förbi just då klockspelet satte igång. Det var lite fascinerande att höra den kollektiva sucken och oooooohhhh:et som turisterna utbrast i kör de figurerna började att snurra. Jag kan inte ens tänka mig hur det lät då klockspelet var nytt.
Vi vandrade sedan vidare mot den engelska trädgåren, ett givet besök när man är München. För er som inte vet så befolkas denna av solbadandes tyskar, gärna så som naturen skadade dem, d.v.s. helt spritt språngande nakna. Vissa utav dem var mer modesta och låg en bit bort, men som alltid finns de som vill synas och som praktiskt taget låg tvärs över stigen. Man såg hur de spejade mot folk som gick förbi, och vred och vände på sig för att optimera de förbipasserandes infallsvinkel mot deras skrev. Vi fotade aldrig dessa, men mina amerikanska vänner var mindre blyga och fotade glatt alla som låg och solade på stigen. Lite intressant var att deras kamera utövade någon slags självcensur och varenda en av deras tiotalet bilder vara alla suddiga. |
| På väg till engelska trädgården |
 |
| Den onakna delen av trädgården Väl där begav vi oss till den kinesiska tornet för att äta korv med surkål, pretzels samt avnjuta en kall dryck. |
 |
| Tro det eller ej, men detta är faktiskt kön till glasståndet |
Oktoberfest; Vadå, har inte alla hiss till badrummet?
Vårat hotell. Tja, vad ska vi säga. Det låg bra, det var stort, det var lägenhetsformat med kök, det luktade konstig mat hela tiden vi bodde där trots att vi inte lagade någon mat och det hade en hiss i badrummet.
Japp, ni läste rätt, en hiss i badrummet. Nu snackar vi inte en liten handikappshiss eller så, utan en industrihiss som kan ta 13 personer.
När man kom in i badrummet möttes man av detta, till vänster utanför bild ligger duschen, varpå man blir lite förbryllad av att se ett duschdraperi på väggen till höger.
Drog man undan draperiet så avslöjades detta:
En hiss för 13 personer (eller 1000kg)
Den fungerade, och folk använde den. Som tur var var den reglerad från vår sida, men det gick alldeles ypperligt att ta bort regeln för att ta hissen till en annan vånings (lägenhets) toalett.
Utsikt från toaletten:
Utsikt från hissen:
Oktoberfest; skadan
Sorry för den klena uppdateringen, som vanligt. Fullt upp på jobbet med skrivande av manuskript, avhandling och införskaffande av namnunderskrifter samt inlämnanden om ansökan om disputation. Lycklig som jag är så lyckades jag klämma in en kort weekende till München och Oktoberfest! (eller rättare sagt, som tur var bokades denna resa in tillsammans med några vänner från USA tidigt i år innan jag insåg hur mycket jag skulle ha att göra på jobbet).
Vi flög ner på fredags eftermiddagen och kunde avnjuta en otroligt god middag på Löwebrau.
Jag beställde en halv anka med rödkål och potatisknödel och nästan studsade av lycka då den första tuggan nådde min mun. Någonstans där i extasen lyckades jag med konststycket att sträcka min ljumske. Självfallet upptäckte jag inte detta förrän det var dags att lämna stället och jag ställde mig upp och tog ett steg. Satan i gatan vad ont det gjorde. Jag hade lyckats att skada mig själv då jag drack öl - och jag hade inte ens en rolig/dum historia att förklara mig med. Jag vet inte ens vad som hände, eller när det hände. Jag haltade hem och hoppades på att det skulle gå över under natten. Men icke sa Nicke - det var t.o.m. värre nästa dag och jag haltade omkring i München bäst jag kunde. På söndagen hade det som tur var gått över - för att istället ersättas av en grym träningsvärk i det osträcka benet p.g.a. allt haltande. Ja jisses så det kan gå för att man blir exalterade över en anka...
Vi flög ner på fredags eftermiddagen och kunde avnjuta en otroligt god middag på Löwebrau.
Jag beställde en halv anka med rödkål och potatisknödel och nästan studsade av lycka då den första tuggan nådde min mun. Någonstans där i extasen lyckades jag med konststycket att sträcka min ljumske. Självfallet upptäckte jag inte detta förrän det var dags att lämna stället och jag ställde mig upp och tog ett steg. Satan i gatan vad ont det gjorde. Jag hade lyckats att skada mig själv då jag drack öl - och jag hade inte ens en rolig/dum historia att förklara mig med. Jag vet inte ens vad som hände, eller när det hände. Jag haltade hem och hoppades på att det skulle gå över under natten. Men icke sa Nicke - det var t.o.m. värre nästa dag och jag haltade omkring i München bäst jag kunde. På söndagen hade det som tur var gått över - för att istället ersättas av en grym träningsvärk i det osträcka benet p.g.a. allt haltande. Ja jisses så det kan gå för att man blir exalterade över en anka...
tisdag 20 september 2011
Mattjuven slår till igen...på andra sidan Atlanten
Jag som i min naivitet trodde att jag skulle vara förskonad från mattjuvar nu när jag flyttat tillbaka till Sverige fick snabbt lära mig att så icke var fallet. I fredags hade jag lunch med mig, men då jag hade ett lunchmöte lämnade jag lunchlådan till måndag. Idag tog jag med mig en extra lunchlåda till jobbet eftersom jag inte skulle sova hemma och därför inte ha en låda till tisdag. Jag går in i lunchrummet och lägger in min nya lunchlåda i kylskåpet. Jag blir lite konfunderad då jag inte ser min gamla lunchlåda. Eftersom vi har tre kylskåp i lunchrummet tänkte jag att jag av nån anledning lagt den i ett av de andra två. Efter att ha gått igenom alla tre kylskåp tre gånger om fastnar min blick på mikrovågsugnen... Eller snarare vad som stod ovan på den. Men va fan! Min lunchlåda. Tom och odiskad.
Nån har ätit upp min lunch. Igen. (fast de var i alla fall snälla och lämnade lådan, till skillnad från tjuven i Houston som tog rubbet)
Jag hör några av mina kollegor som sitter och fikar hur de mumlar med varandra och säger att jag får skylla mig själv som inte skrivit namn på lådan. Okej, om det var annonserat på kylskåpet att de skall ha städning - då köper jag att jag får skylla mig själv. Men om det inte finns någon lapp om att kylskåpen skall tömmas så ser jag inte varför jag får skylla mig själv bara för att jag inte har namn på min lunchlåda. Betyder det att alla hemlagade matlådor utan namn är allmän egendom? Eller tror de att nån okynnesstädar i kylskåpet? Med tanke på att vi haft matlådor som praktiskt krupit iväg av sig själva så tvivlar jag starkt på att nån person med ansvarskänsla självmant tagit på sig uppgiften att dumpa innehållet från just min matlåda - som saknade både ett täcke av grönt ludd eller en stickande doft. Det verkade dock som om folk blev rädda för att få sin mat bortstädat (återigen, tror de verkligen att nån går och okynnesstädar kylskåpen?) - så på eftermiddagen hade var enda lunchlåda en post-it lapp med namn och datum på.
Nu är det två saker som slår mig:
1) Borde jag starta med offermatlådor till mattjuven? Om jag lämnar en offermatlåda och märker den "Till mattjuven", så kanske det är tillräckligt för att stilla hans hunger, och han låter min mat vara. Frågan är då; hur många offer kräver h*ni veckan? Hur stora portioner bör det vara? Har h*n någon preferens som jag borde ta hänsyn till (i sagorna är det alltid vackra ungmöer - h*n kanske föredrar ekologiskt och närodlat eller extra blodigt eller rent utav endast mat som börjar på bokstaven k).
2) Det är bara jag som är drabbad av dessa matstölder. Är det jag som börjar bli galen? Åker jag in till jobbet i sömnen på natten och äter upp min egna matlåda? Är jag så glömsk att jag glömt bort att jag just ätit och äter igen? Har jag ett matberoende som jag förnekar för mig själv, därav som jag förtränger att jag ätit maten samt gömmer lådan i soptunnan för att inte avslöja mig själv för...mig själv.
Eller....är jag helt enkelt en sån otroligt bra kock att folk helt enkelt inte kan låta bli?
Nån har ätit upp min lunch. Igen. (fast de var i alla fall snälla och lämnade lådan, till skillnad från tjuven i Houston som tog rubbet)
Jag hör några av mina kollegor som sitter och fikar hur de mumlar med varandra och säger att jag får skylla mig själv som inte skrivit namn på lådan. Okej, om det var annonserat på kylskåpet att de skall ha städning - då köper jag att jag får skylla mig själv. Men om det inte finns någon lapp om att kylskåpen skall tömmas så ser jag inte varför jag får skylla mig själv bara för att jag inte har namn på min lunchlåda. Betyder det att alla hemlagade matlådor utan namn är allmän egendom? Eller tror de att nån okynnesstädar i kylskåpet? Med tanke på att vi haft matlådor som praktiskt krupit iväg av sig själva så tvivlar jag starkt på att nån person med ansvarskänsla självmant tagit på sig uppgiften att dumpa innehållet från just min matlåda - som saknade både ett täcke av grönt ludd eller en stickande doft. Det verkade dock som om folk blev rädda för att få sin mat bortstädat (återigen, tror de verkligen att nån går och okynnesstädar kylskåpen?) - så på eftermiddagen hade var enda lunchlåda en post-it lapp med namn och datum på.
Nu är det två saker som slår mig:
1) Borde jag starta med offermatlådor till mattjuven? Om jag lämnar en offermatlåda och märker den "Till mattjuven", så kanske det är tillräckligt för att stilla hans hunger, och han låter min mat vara. Frågan är då; hur många offer kräver h*ni veckan? Hur stora portioner bör det vara? Har h*n någon preferens som jag borde ta hänsyn till (i sagorna är det alltid vackra ungmöer - h*n kanske föredrar ekologiskt och närodlat eller extra blodigt eller rent utav endast mat som börjar på bokstaven k).
2) Det är bara jag som är drabbad av dessa matstölder. Är det jag som börjar bli galen? Åker jag in till jobbet i sömnen på natten och äter upp min egna matlåda? Är jag så glömsk att jag glömt bort att jag just ätit och äter igen? Har jag ett matberoende som jag förnekar för mig själv, därav som jag förtränger att jag ätit maten samt gömmer lådan i soptunnan för att inte avslöja mig själv för...mig själv.
Eller....är jag helt enkelt en sån otroligt bra kock att folk helt enkelt inte kan låta bli?
söndag 18 september 2011
Abborrsoppa
Jag hade förresten gäster i fredags, och jag bjöd på hemlagad fisksoppa gjort på bland annat abborre, rödspetta och musslor (vitt vin, fiskbuljong, matlagningsgrädde, vitlök, charlottenlök, gul lök, chili, selleri, paprika, fänkål, örtsalt, pepper och cayennpeppar) - som vanligt utan recept. Jisses, får man säga att den blev gaaaaalet god? För det blev den. Jag satt och åt den och var så nöjd att jag ville klappa mig själv på huvudet.
Att importera en bil som flyttgods från USA till Sverige
Tar så mycket längre tid än man tror.
Jag påbörjade min resa, eller snarare min bil gjorde det, i slutet av juni då jag lämnade av henne till killen i Houston som skulle fixa alla amerikanska papper samt skeppa iväg den. Först blev den nån veckas väntan innan den lastades på container, och sen tog det 4-5 veckor innan den kom till Stockholm. (25 augusti har jag för mig). Det tog ca en dag innan den var urlastad ur container, och jag kunde bege mig till tullkontoret. Det har varit superskönt att slippa det mesta av pappersarbetet med skeppningen; jag behövde bara fylla i några papper samt vänta ca 20 minuter på tullkontoret innan jag fick papper på att jag kunde hämta ut bilen.
Samma dag som jag hämtade bilen skulle jag åka bort, så jag kunde inte skicka in papperna för ursprungskontroll och ansökan om flyttgods till Transportstyrelsen förrän den 29e augusti. De skulle sedan kolla att bilen inte är rapporterad som stulen någonstans etc, och allt detta var klart den 12 augusti. Jag fick besluten i brevlådan den 14 augusti. Då var det dags att boka registreringsbesiktning samt kontroll besiktning. Först var jag tvungen att ta reda på bilens totalvikt, vilket hade varit så mycket enklare om den faktiskt var parkerad i närheten och inte hos föräldrarna :p
Tydligen är det bara två eller tre bilprovningar i Stockholm som utför registreringsbesiktningen, så jag förstod att det skulle vara nån veckas kö...men föga anade jag att jag skulle få svaret att första tillgängliga tid i Sollentuna var den 9e december. Japp, ni läste rätt. DECEMBER! Efter lite lirkande med damen i luren hittade hon en tid i Bredängen den 9:e november. Inte idealt, men bättre än december.
Eftersom jag haft lite "otur" då jag ringt bilprovningen och fått olika svar då jag pratat med den tekniska supporten, så tänkte jag att det kanske var samma sak med bokningen. Därför ringde jag igen nästa dag. Killen jag pratade med då var pigg som en mört och förstod min situation och tog själv initiativet att titta på stationer utanför Stockholm. Vips hittade han en tid den 7 Oktober i Strängnäs (som jag dessvärre inte kunde ta pga jobbet), samt en tid den 18 oktober i Södertälje. Toppen, bara en månad kvar! :p Vidare sa han att det hände att folk bokade av sina registreringsbesiktningar, och att det därför lönade sig att ringa ganska ofta till reservationen och se om det fanns något avhopp. Gissa om jag kommer ha dem som snabbnummer och ringa flera gånger per dag nu :p
Jag påbörjade min resa, eller snarare min bil gjorde det, i slutet av juni då jag lämnade av henne till killen i Houston som skulle fixa alla amerikanska papper samt skeppa iväg den. Först blev den nån veckas väntan innan den lastades på container, och sen tog det 4-5 veckor innan den kom till Stockholm. (25 augusti har jag för mig). Det tog ca en dag innan den var urlastad ur container, och jag kunde bege mig till tullkontoret. Det har varit superskönt att slippa det mesta av pappersarbetet med skeppningen; jag behövde bara fylla i några papper samt vänta ca 20 minuter på tullkontoret innan jag fick papper på att jag kunde hämta ut bilen.
Samma dag som jag hämtade bilen skulle jag åka bort, så jag kunde inte skicka in papperna för ursprungskontroll och ansökan om flyttgods till Transportstyrelsen förrän den 29e augusti. De skulle sedan kolla att bilen inte är rapporterad som stulen någonstans etc, och allt detta var klart den 12 augusti. Jag fick besluten i brevlådan den 14 augusti. Då var det dags att boka registreringsbesiktning samt kontroll besiktning. Först var jag tvungen att ta reda på bilens totalvikt, vilket hade varit så mycket enklare om den faktiskt var parkerad i närheten och inte hos föräldrarna :p
Tydligen är det bara två eller tre bilprovningar i Stockholm som utför registreringsbesiktningen, så jag förstod att det skulle vara nån veckas kö...men föga anade jag att jag skulle få svaret att första tillgängliga tid i Sollentuna var den 9e december. Japp, ni läste rätt. DECEMBER! Efter lite lirkande med damen i luren hittade hon en tid i Bredängen den 9:e november. Inte idealt, men bättre än december.
Eftersom jag haft lite "otur" då jag ringt bilprovningen och fått olika svar då jag pratat med den tekniska supporten, så tänkte jag att det kanske var samma sak med bokningen. Därför ringde jag igen nästa dag. Killen jag pratade med då var pigg som en mört och förstod min situation och tog själv initiativet att titta på stationer utanför Stockholm. Vips hittade han en tid den 7 Oktober i Strängnäs (som jag dessvärre inte kunde ta pga jobbet), samt en tid den 18 oktober i Södertälje. Toppen, bara en månad kvar! :p Vidare sa han att det hände att folk bokade av sina registreringsbesiktningar, och att det därför lönade sig att ringa ganska ofta till reservationen och se om det fanns något avhopp. Gissa om jag kommer ha dem som snabbnummer och ringa flera gånger per dag nu :p
torsdag 8 september 2011
Man vet att det kommer bli en bra dag...
...när den inleds med att då man går till tåget möter en dam som spricker upp i ett stort leende när hon ser mig och utbrister "Nämen vad fin du är". Tillskillnad från igår då jag stod vid folkölshyllan inne på T-snabben och försökte komma fram till vilken öl som skulle införskaffas till middagen, och mitt tänkande abrupt avbröts av en stressad kostymnisse; "Ursäkta, har ni kanelbullar". Tydligen såg det ut som att jag jobbade där. Jag förklarade att jag bara skulle köpa folköl, sen pekade jag honom åt hörnet där kanelbullarna låg.
Konsert, men denna gång som del av publiken
Efter en trevlig middag hos brorsan var det dags för konsert på borggården. I år var första året som jag faktiskt fick se själva konserten, och inte deltog i den. Jag måste säga, att trots min frånvaro i orkestern så lät det riktigt bra :)
Inte nog med att jag fick en påse hemväxta päron och en flaska av mammas saft, jag fick även en lunchlåda med chili med mig hem.
Sen en snabb koll om jag behärskar att göra någon slags frisyr av mitt hår inför bröllopet på lördag. Smink och kläder kan jag ganska bra, men hår har aldrig varit min grej (sen att jag klipper och färgar det själv är en annan femma). Iaf tänkte jag provlägga en frisyr så att jag visste om jag kan få till det på lördag. Måste säga att resultatet är utöver förväntan.
lördag 3 september 2011
Fästingar älskar mig
Och jag hatar fästingar.
Jag var och plockade svamp idag. På de två timmarna lyckades en stor fästing bita sig fast bakom örat, och jag hittade ytterligare fem klättrandes på mina kläder. Vad har färstingar för syfte? Äckliga parasiter är vad de är!
Jag var och plockade svamp idag. På de två timmarna lyckades en stor fästing bita sig fast bakom örat, och jag hittade ytterligare fem klättrandes på mina kläder. Vad har färstingar för syfte? Äckliga parasiter är vad de är!
Praktikantens "stora granskning" av KTH
En "journalist" (även känd som praktikanten) på den excellent (japp, jag är ironisk) nyhetssiten nyheter24.se har betsämt sig för att göra en stor "granskning" av KTH. I den första artikeln är praktikanten upprörd över att n0llan gjorde en skämtfilm där de låtsades sniffa kokain; detta skall tydligen vara ett bevis på att "nollning" i förnerande form fortfarande finns på KTH. I den andra berättar han att KTH-studenter ligger med varandra (överallt, i KTH:s lokaler) och det är upprörande att KTH inte har regler mot detta (men som många andra påpekat borde sensationen i detta dock vara att KTH-studenter får ligga överhuvudtaget :p). I den tredje artikeln är underrubriken "NYHETER24 AVSLÖJAR. KTH försöker att hjälpa studenterna att hitta boende". Så, tydligen har KTH:s bostadsförmedling fram tills denna artikel varit en väld dold hemlighet...eller?
Det märks även att han är just en praktikant, då en seriös journalist skulle tackat ja vid de två tillfällen då KTH:s säkerhetschef erbjudit honom att komma förbi KTH och göra en ordentlig intervju.
För er som vill få en dos av dålig journalistik så kan praktikantens alster nås här, här och här.
Det märks även att han är just en praktikant, då en seriös journalist skulle tackat ja vid de två tillfällen då KTH:s säkerhetschef erbjudit honom att komma förbi KTH och göra en ordentlig intervju.
För er som vill få en dos av dålig journalistik så kan praktikantens alster nås här, här och här.
onsdag 31 augusti 2011
Den veckoliga uppdateringen
Jag skulle kunna låtsas om som att jag haft en vädligt händelselös vecka och därför inte bloggat. Tyvärr måste jag ändå säga att det är motsatsen: jag har haft så mycket att göra att jag knappt hunnit starta datorn på kvällarna (och på dagarna är det full rulle på jobbet med att skriva, läsa artiklar, skriva, läsa artiklar och åteigen skriva).
Förra veckan kom min ögonsten till Frihamnen. Det gick förvånansvärt lätt att hämta ut henne. Jag som fortfaradne är van vid byråkratin i USA förväntade mig att det skulle ta flera timmar i tullen och med diverse pappersarbete. Först gick jag till HE International Shipping och fixade med lite papper. De har varit supertrevliga, sett till att allt gått smidigt här i Sverige och stått ut med alla mina samtal där jag frågat om när jag kan hämta Stella.
Sedan begav jag mit till tullkontoret. Van som jag är med USA där de alltid behöver just det dokumentet man inte har med sig, så hade jag gjort kopior på exakt allt som de skulle kunna tänkas vilja ha; hyreskontrakt, intyg från universitetet att jag jobbat där, försäkringsbeviset för bilen, kopior på visum och J1 papper samt kopior på title och bilkvittot. Jag visste att de även behövde en packlista - från början hade jag en superdetaljerad lista med exakt vad som fanns i vilken påse. Sen insåg jag att de antagligen inte var ett dugg intresserade av att jag hade 12 linnen i den rosa påsen, och tio kjolar i den blå - så jag gjorde en förenklad lista där jag klumpade ihop kläder till just kläder. Dock i tullen undrade tulltjänstemannen hur många lådor jag hade i bilen. Jag förklarade att jag hade packat i påsar eftersom det var så mycket enklare att packa in mycket i bilen då, men att jag hade den detaljerade listan med mig om de ville se. Han sa att det antagligen inte skulle vara några problem, det enda skulle vara om utlämningen trodde att jag inte deklarerat allt.Men utlämningen gick toppen, och strax satt jag i min fina bil och körde till Solna för att tömma ur alla kläder och köksgrejer.
Jag behövde åka genom vägtull för att komma från Frihamnen. Bilar med utländska plåtar behöver inte betala vägtull. Dock så är min Texas-plåt uppbyggd på samma sätt som en svensk; tre bokstäver och tre siffror. Så jag hoppas inte att nån stackare får en räkning på min passage nu :p
Väl hemma fick jag hjälp av Alex att tömma bilen. Vi la alla påsar i hallen i min lägenhet, och när vi var fördiga gick det knappt att komma in i lägenheten. Hur sjuttsingen fick allt plats i bilen? Jag måste vara en mästare på att packa!
De senaste kvällarna har jag spenderat med att packa upp. Det är som julafton igen varje gång jag öppnar en ny påse eller låda. Wieee, alla mina fina köksgrejer som jag redan glömt bort att jag hade :) Det enda som inte är uppackat nu är en påse med tröjor, en påse med skor samt en stor påse med accesoarer. Anledningen till att det inte är uppackat är för att det inte finns nån plats att stoppa det. Min lägenhet är full med ett stort F.
Förra veckan, innan Stella kom, passade jag även på att vara en söt flickvän. Min pojkvän har ju en förkärlek för att gymma - och konsumerar därför ganska många, dyra proteinbars. Jag tänkte att jag minsann kan göra en protreinbar som inte bara är proteinrik och billigare än i affären utan även faktiskt god. Sagt och gjort, jag började att improvisera och jag måste säga att det slutgiltiga resultatet var farligt gott. Definitivt den godaste baren jag någonsin ätit :)
Helgen som var var det MondayBar-kryssning till Riga. Musiken var grym och vädret på topp! Bilder kommer såsmåningom.
Jag har precis skickat in alla papper för ursprungskontroll till Transportstyrelsen. I väntan på beslut så ringde jag vägverket för att ta reda på om det är några papper jag behöver skaffa inför registreringsbesiktningen. Efter att ha blivit runtslussad till tre olika personer hamnade jag tillslut hos Teknisk support. Där fick jag prata med en trött man som sa att det enda jag behövde göra var att skaffa ett bullerintyg. Jahapp. Efter en snabb googling, och ett samtal senare till Mitsubushi fick jag veta att det skulle kosta 2600 kr. Jag känner mig inte sådär jättepigg på att lägga ut så mycket pengar på ett intyg om det inte är säkert att jag behöver det. Därför ringde jag till Teknisk support igen. Denna gång fick jag prata med en mycket piggare man som sa att jag inte alls behövde bullerintyg när jag tog in bilen som flyttgods. Förvirrande. Dock verkade han ha mer koll än mannen dagen innan, så jag satsar på att jag inte behöver det. Får jag sen en anmärkning på ursprungskontrollen får jag helt enkelt fixa det då.
Förra veckan kom min ögonsten till Frihamnen. Det gick förvånansvärt lätt att hämta ut henne. Jag som fortfaradne är van vid byråkratin i USA förväntade mig att det skulle ta flera timmar i tullen och med diverse pappersarbete. Först gick jag till HE International Shipping och fixade med lite papper. De har varit supertrevliga, sett till att allt gått smidigt här i Sverige och stått ut med alla mina samtal där jag frågat om när jag kan hämta Stella.
Sedan begav jag mit till tullkontoret. Van som jag är med USA där de alltid behöver just det dokumentet man inte har med sig, så hade jag gjort kopior på exakt allt som de skulle kunna tänkas vilja ha; hyreskontrakt, intyg från universitetet att jag jobbat där, försäkringsbeviset för bilen, kopior på visum och J1 papper samt kopior på title och bilkvittot. Jag visste att de även behövde en packlista - från början hade jag en superdetaljerad lista med exakt vad som fanns i vilken påse. Sen insåg jag att de antagligen inte var ett dugg intresserade av att jag hade 12 linnen i den rosa påsen, och tio kjolar i den blå - så jag gjorde en förenklad lista där jag klumpade ihop kläder till just kläder. Dock i tullen undrade tulltjänstemannen hur många lådor jag hade i bilen. Jag förklarade att jag hade packat i påsar eftersom det var så mycket enklare att packa in mycket i bilen då, men att jag hade den detaljerade listan med mig om de ville se. Han sa att det antagligen inte skulle vara några problem, det enda skulle vara om utlämningen trodde att jag inte deklarerat allt.Men utlämningen gick toppen, och strax satt jag i min fina bil och körde till Solna för att tömma ur alla kläder och köksgrejer.
Jag behövde åka genom vägtull för att komma från Frihamnen. Bilar med utländska plåtar behöver inte betala vägtull. Dock så är min Texas-plåt uppbyggd på samma sätt som en svensk; tre bokstäver och tre siffror. Så jag hoppas inte att nån stackare får en räkning på min passage nu :p
Väl hemma fick jag hjälp av Alex att tömma bilen. Vi la alla påsar i hallen i min lägenhet, och när vi var fördiga gick det knappt att komma in i lägenheten. Hur sjuttsingen fick allt plats i bilen? Jag måste vara en mästare på att packa!
De senaste kvällarna har jag spenderat med att packa upp. Det är som julafton igen varje gång jag öppnar en ny påse eller låda. Wieee, alla mina fina köksgrejer som jag redan glömt bort att jag hade :) Det enda som inte är uppackat nu är en påse med tröjor, en påse med skor samt en stor påse med accesoarer. Anledningen till att det inte är uppackat är för att det inte finns nån plats att stoppa det. Min lägenhet är full med ett stort F.
Förra veckan, innan Stella kom, passade jag även på att vara en söt flickvän. Min pojkvän har ju en förkärlek för att gymma - och konsumerar därför ganska många, dyra proteinbars. Jag tänkte att jag minsann kan göra en protreinbar som inte bara är proteinrik och billigare än i affären utan även faktiskt god. Sagt och gjort, jag började att improvisera och jag måste säga att det slutgiltiga resultatet var farligt gott. Definitivt den godaste baren jag någonsin ätit :)
Helgen som var var det MondayBar-kryssning till Riga. Musiken var grym och vädret på topp! Bilder kommer såsmåningom.
Jag har precis skickat in alla papper för ursprungskontroll till Transportstyrelsen. I väntan på beslut så ringde jag vägverket för att ta reda på om det är några papper jag behöver skaffa inför registreringsbesiktningen. Efter att ha blivit runtslussad till tre olika personer hamnade jag tillslut hos Teknisk support. Där fick jag prata med en trött man som sa att det enda jag behövde göra var att skaffa ett bullerintyg. Jahapp. Efter en snabb googling, och ett samtal senare till Mitsubushi fick jag veta att det skulle kosta 2600 kr. Jag känner mig inte sådär jättepigg på att lägga ut så mycket pengar på ett intyg om det inte är säkert att jag behöver det. Därför ringde jag till Teknisk support igen. Denna gång fick jag prata med en mycket piggare man som sa att jag inte alls behövde bullerintyg när jag tog in bilen som flyttgods. Förvirrande. Dock verkade han ha mer koll än mannen dagen innan, så jag satsar på att jag inte behöver det. Får jag sen en anmärkning på ursprungskontrollen får jag helt enkelt fixa det då.
tisdag 23 augusti 2011
Världens sämst monterade tunnbrödrulle
Idag åkte jag direkt från jobbet till skyttet då föreningen hade ett extrainsatt årsmöte. Eftersom jag åkte direkt från jobbet började jag bli hungrig, och tänkte passa på att avnjuta typisk svensk snabbmat; tunnbrödrulle med räksallad.
Jo men tjena. Om en korvmoj kunde ha en dålig hårdag, så lyckades jag hitta den som hade decenniets sämsta hårdag. Jag åt, eller snarare försökte mig på konsten att äta, världens sämst monterade tunnbrödrulle. Redan en meter från korvmojen kände jag hur hela paketet började att falla sönder i min hand. Potatismoset började tränga sig fram mellan fingrarna, räksallad flög åt alla håll och jag lämnade ett spår av isbergssallad efter mig (vilket skulle varit ganska praktiskt om jag var vilse i skogen, förutsatt att djuren inte åt upp den...). Jag stod sedan utanför Mörby C och försökte se lite sådär lagom cool ut samtidigt som jag försökte mig på att äta min tunnbrödrulle med räksallad, som numera såg ut som en kaotisktkladdig hög med potatismos och räksallad som hölls ihop av min ena hand. Jag tror att jag misslyckades kapitalt med att se cool ut.
Jo men tjena. Om en korvmoj kunde ha en dålig hårdag, så lyckades jag hitta den som hade decenniets sämsta hårdag. Jag åt, eller snarare försökte mig på konsten att äta, världens sämst monterade tunnbrödrulle. Redan en meter från korvmojen kände jag hur hela paketet började att falla sönder i min hand. Potatismoset började tränga sig fram mellan fingrarna, räksallad flög åt alla håll och jag lämnade ett spår av isbergssallad efter mig (vilket skulle varit ganska praktiskt om jag var vilse i skogen, förutsatt att djuren inte åt upp den...). Jag stod sedan utanför Mörby C och försökte se lite sådär lagom cool ut samtidigt som jag försökte mig på att äta min tunnbrödrulle med räksallad, som numera såg ut som en kaotisktkladdig hög med potatismos och räksallad som hölls ihop av min ena hand. Jag tror att jag misslyckades kapitalt med att se cool ut.
söndag 21 augusti 2011
En halvnaken löpare med ett paraply
Jag var ute på en långpromenad idag. Idag måste varit stora löpardagen för det var packat i löparspåret.
Den intressantaste löparen jag mötte var en man som endast var iklädd löpardojor och ett par små mini-löparshorts a la 80-tal. Som komplement till sin halvnakna outfit hade han även ett stort paraply. Det regnar inte, och även om det skulle regna så skulle hans kläder knappast bli våta då han i princip inte hade några på sig. Så man kan ju undra vad han skulle med paraplyet till...
Den intressantaste löparen jag mötte var en man som endast var iklädd löpardojor och ett par små mini-löparshorts a la 80-tal. Som komplement till sin halvnakna outfit hade han även ett stort paraply. Det regnar inte, och även om det skulle regna så skulle hans kläder knappast bli våta då han i princip inte hade några på sig. Så man kan ju undra vad han skulle med paraplyet till...
torsdag 18 augusti 2011
Pugs, pugs, pugs: I miss the boys
I was going through pictures from Houston and found the folder with the boys. Gosh, I really miss them.
Franklin and Augusten, this is for you guys:
 |
| Relaxing at the beach |
 |
| Birthday boy |
 |
| Busted |
 |
| Busted again |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)