Viktiga saker på jobbet

Om lite mer än en månad skall alla experiment vara klara för revideringen till min artikel. Detta innebär att jag jobbar för fullt, sju dagar i veckan. Det hela skulle vara mindre jobbigt om jag fick alla experiment att fungera som jag vill, och om de nya coloncancercellerna som jag just börjat jobba med växter snabbare än vad de gör. Det är extremt frustrerande att vara villig att jobba men inte kunna göra några experiment för att cellerna jag är beroende av växter långsammare än nån annan cellinje jag jobbat med och delar sig ungefär var tredje dag.

I väntan på att de skall växa till sig passade jag på att avfrosta frysen i labbet. Delvis för att det är trevligt att nån tog tag i det, men främst för att jag inte kunde hitta mina prover som blivit gömda under det centimetertjocka istäcket. Självfallet hade frysen en genialisk konstruktion för avfrostning - en en decimeter kort slang som stack fram under frysen så att allt vatten kunde rinna ut på golvet, förutsatt att man inte använder oändligt stora mängder silvertejp för att lyckas tejpa fast den i upprättläge (eftersom den var för kort att faktiskt kunna ledas ner i en balja) så att den sprutade ut vattnet som en fontän ner i en plastbalja. Till på köpet är vi än så länge lite trångbodda i labbet vilket gjort att frysen placerats på ett sådant sätt att dörren inte går att öppnas helt. Detta innebar att man fick stå inklämd mellan dörren och frysen för att kunna hacka loss is, samtdigt som man hela tiden fick vara beredd på att bli fastklämd då kollegor bestämt skulle förbid vid frysen och försökte stänga dörren.

Iaf, det blev mycket is och jag passade på att göra en snögubbe.

Jag kallar honom Alan, labbsnögubben som älskar blåbär så mycket att han vill själv se ut som ett.