Framme

Resan gick under omständigheterna bra. Från London till Houston hamnade jag dock bakom en gubbe som prompt skulle fälla ner sin stol - även vid start och landning. När han blev tillsagt av personalen fällde han snällt upp den, men så fort de gått smög han ner den igen. Och killen bredvid mig var lite för social och beställde hela tiden exakt samma dryck och mat som jag, och han skulle kolla på samma film, exakt samtidigt (han ville att vi skulle synka play så att vi kunde skratta åt samma skämt samtidigt).

För övrigt älskar jag British Airways. Världens bästa flygbolag - trevlig personal och massvis med nya och gamla filmer att kolla på vid långresor.

Tydligen blev jag även killen bredvid migs officiella tolk och skulle hjälpa honom att fylla i hans tulldeklaration och blanketter - gärna samtidigt som jag försökte fylla i min egen. När jag inte kunde svara honom på en gång satt han och läste över axeln på mig för att se vad jag skrivit. Just det, mände jag också att det första han sa var att han inte hade herpes - det var en allergisk reaktion mot nån mat han ätit.

Väl framme blev jag mött av en taxichaufför. Han hade inte hittat adressen dit jag skulle på sin GPS, utan hade helt förlitat sig på att jag skulle visa vägen. Några omvägar senare kom vi fram.

Efter en natts sömn är jag redo att bege mig ut och studera grannskapet. Idag tänkte jag bara kolla runt lite - jobbet får vänta till måndag.