Dessvärre behövdes det flertalet gigantiska industrifläktar för att torka bort allt vatten. Jag vet att jag klagat på att min kontorsstol saknar armstöd, men jag anser inte att en gigantisk fläkt ersätter ett armstöd, även fast jag kunde vila min arm på den samtidigt som jag torkade håret.
Idag traskade jag även iväg till det internationella studentkontoret för att få mitt DS2019 underskrivet igen. Det är pappret som säger att jag har tillstånd att komma in i USA efter att jag varit utanför USAs gränser. Självfallet är det hightech som vanligt, och man checkar in genom att skriva in sig på en lista. Jag väntar, och väntar, och väntar, och väntar...och tillslut börjar det bli löjligt. Var enda en som kommit in efter mig blev uppropade. Först tänkte jag att det hade att göra med att vi har olika visumtyper, men när det hela tiden kom nya som blev hjälpta gick jag fram och kollade på listan. Då hade nån mindre begåvad människa som jobbade där checkat av mig. Så av nån anledning hade denna människa fått för sig att den just hjälp mig. Det ironiska var att alla innan mig var antingen kineser eller indier och ingen såg ut att heta Karin Edvardsson. Det hela slutade iaf med att de inte hade en kopia på mitt senaste visum, och de kunde inte skriva under pappret utan det. Så det blir till att gå tillbaka imorgon.
Under tiden jag väntade kom en indisk tjej och försökte få en akut tid med nån av personalen som jobbade där. De sa att hon kunde komma tillbaka mellan fyra och fem då de hade drop-in. Hon sa att hon skulle sitta där och vänta. De sa att det inte var nån idé för henne att sitta och vänta i åtta timmar. Hon sa okej...och gick och satte sig och väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar