Kvinnan i incheckningsdisken kunde inte göra något, inte ens boka in mig på ett flyg London-Stockholm nästföljande dag (enligt henne tillät systemet inte henne att se fler dar framåt). Hon vägrade att checka in mina väskor hela vägen eftersom "väskor inte får flyga utan mig". Alltså skulle jag i London vara tvungen att först hämta mitt bagage och gå genom tullen, sen försöka hitta BA personal som kunde boka om mig (transfer disken är ju inne i terminalen). Och om denna person nu väl skulle lyckas boka om mig så skulle det antagligen bli till nästa dag. Oftast brukar man ändå inte kunna checka in allför många timmar i förväg, vilket skulle innebära att jag skulle spendera natten vid check-in disken med allt mitt bagage. Gaah.
Om det hade blivit så hade det ändå varit en trevlig historia... Nu kom jag inte ens till London för Heathrow hann stänga pga snökaos. Alla flygplaster i UK var överbelastade så vi hamnade i Dublin.
Väl i Dublin fick vi inte lämna planet på tre timmar. Vi fick iaf dricka och de satte igång underhållningen. Dock hade vi bara fått en liten "matmuffins" till frukost och det fanns ingen mat på planet. Efter tre timmar fick vi beskedet att vi inte skulle få komma iväg, men att flyget skulle gå imorgon bitti (söndag) runt klockan 7. De sa att vi skulle gå till bagageband 5 för vårt bagage och sen till incheckningsdiskarna 25-27 för info om hotell och vidare resa.
Alla står vid bagageband 5, när det börjar komma väskor på 6an. Efter en stund ropar de ut att vårt bagage kommer på 6an, och inte femman. Just när alla gått dit stannar det bandet, och femman kommer igång.
Väl i incheckningshallen är det kaos. Det är folk överallt! Jag ställer mig i vad jag tror är kön till BA men inser efter en stund att det verkar vara kön för folk som flyger med American airlines. Jag frågar en kvinna som jobbar där och hon säger att BA inte ens har personal på plats. Jag förflyttar mig till den kön som är BA kön. Medans American airlines kön blir kortare och kortare iom att folk bussas iväg till hotell blir BA kön bara längre och längre. Jag som ensam resenär ville inte lämna min plats i kön för att gå och se vad som hände. Till på köpet hade jag även tyckte att denna resa var ett briljant tillfället att köpa till att få ha extra bagage för att börja flytta hem saker till Sverige. Detta resulterade i att jag hade två stora resväskor, en tung kabinväska samt en proppfull datorväska som jag skulle försöka släpa runt på (vilket var helt omöjligt utan en vagn).
Jag hörde vad folk omkring mig sa, och det visade sig att British airways inte ens hade en representant på plats. Jag förstår att de inte alls kan rå för vädret. Jag förstår också att de inte själva visste hur det skulle bli med avgångar och så och att de faktiskt inte kunde ge någon information om hur det skulle bli. Men att de inte ens lyckades få en representant på plats tycker jag är ganska dåligt. Samtidigt som vi stod i kön som aldrig blev kortare ropades det ut i högtalarna att alla BA resenärer skulle bege sig till incheckningshallen för mer information. Problemet var ju att vi inte fick nån information.
Bara närvaron av en representant, även om denna sa att de inte hade någon mer information, hade gjort att det hela kändes mer som att de faktiskt brydde sig. Nu visste ingen vad som hände och folk var trötta, hungriga och irriterade på att inte få veta någonting. Det hade underlättat signifikant om en BA representant varit närvarande, även om denna sa att de tyvärr inte kunde ge nån information för närvarande. För då hade vi iaf fått informationen att de inte visste något. Hellre information från dem att de inte kan ge nån mer information men att de jobbar på det, än att inte få nån information alls. Folk var förbannade på att BA inte ens var där.
Tillslut börjar kön att röra på sig. Vi blir lastade på bussar och körda till hotell där vi skall spendera natten. Jag hamnar bredvid en tjej som skulle åka och hälsa på sin mamma i London. Hon såg ut att vara 16-17, men jag antar att hon var minst 18 år eftersom BA inte såg till att hon blev omhändertagen bättre... Hon hade ingen mobil som fungerade, hade inte kunnat få tag på sin mamma, hade inga kontokort eller kreditkort. Hon vågade heller inte fråga hotellet om mat ingick (något som de endast informerade om om man specifikt frågade). Hon var helt utelämnad till de beslut BA tog. Hon hade inte pengar för att ta sig till sin mor på annat sätt. Hon visste inte att mat ingick och hade tänkt gå och lägga sig hungrig eftersom hon inte hade några pengar.
Vid halv tolv tänkt jag gå och lägga mig. De hade fortfarande ingen information om när flyget skulle gå imorgon men de påstod att de skulle ringa när de fick veta (de ringde aldrig mig). Nojig som jag är kunde jag inte sova då jag tänkt på att de tidigare sagt att flyget skulle gå vid sju vilket innebar att vi borde lämna hotellet vid fyra... Jag lyckades sova till halv två, och gick sen till receptionen och fick höra att flyget var planerat till klockan ett på söndagen.
Jag insåg att om flyget nu skulle gå vid ett så skulle det endast finnas ett BA flyg från London till Stockholm som jag skulle hinna med, och att detta flyg definitivt skulle vara fullbokat. Jag hade ingen lust att spendera en natt i London (minst en natt - med tanke på att Heathrow varit stängt en dag lär det vara många strandsatta som skall vidare till bl.a. Stockholm). Jag kunde inte somna om och började därför kolla upp andra alternativ för mig att ta mig hem.
Jag började med att kolla min mejl där BA mailat och informerat mig om att mitt flyg London-Stockholm var inställt och att jag kunde boka om på nätet. Toppen tänkte jag...tills jag insåg att det bara var min hemresa som gick att boka om på nätet. För att boka om det inställda flyget var jag tvungen att ringa dem. I samma veva dog min dator eftersom jag inte hade en laddare som funger på Irland. Jag var nu limiterad till att nå omvärlden med min svenska mobil (och mitt kontantkort var på väg att ta slut). Fån klockan två till klockan fyra på morgonen försökte jag nå BA. Jag testade USA, UK och Irland (det svenska kontoret är stängt på söndagar) om och om igen men fick bara upptagetton på samtliga försök.
Jag insåg att jag inte kunde göra något för stunden och hoppades på att jag skulle få kontakt med en BA representant på flygplatsen följande dag. Vid sju går jag för att äta frukost och tar vägen förbi receptionen för att kolla att flyget fortfarande går vid ett. Tjohoo, alla flyg är inställda och beräknas att lämna tidigast på måndag.
Det var så frustrerande att inte kunna styra över situationen. Jag kom inte åt internet eftersom min dator var död och även om jag hade kommit fram till telefonkön hos BA hade jag inte pengar på mobilen för att sitta i kö i över en timme. Jag kände mig så ensam och liten - fast i Dublin över jul? Jag har bara två veckor i Sverige var 6:e månad och varje dag jag förlorar är extremt värdefull. Jag visste att SAS hade en avgång Dublin-Stockholm på söndagen vid lunchtid och jag hade hoppats på att få prata med en BA representant som kunde boka in mig på det flyget istället för att låta mig bo ytterligare en natt på hotell, betala mina måltider, flyga mig till London, antagligen försöka ordna en natt på hotell där och sen försöka fixa en plats till mig London-Stockholm. Men eftersom det var helt omöjligt att få tag på BA, och jag inte ville förlora flera dagar så köpte jag biljetten (och hoppas på att de går med på att ersätta mig för den) (tack vara min underbara pojkvän som först laddade på min mobil så jag kunde ringa honom och ge honom mina uppgifter så att han kunde köpa biljetten på nätet åt mig eftersom jag var datorlös).
Jag skäms lite för att erkänna det men det kändes lite bra när alla kastade avundsjuka blickar mot mig då jag gick ner till receptionen och bad om en taxi till flygplatsen. Tidigare hade bara affärsmän begett sig till flygplatsen - män med pengar och män som hade en resebyra som bokade om åt dem. helt plötsligt var det jag, en vanlig tjej som hade fått flyg. Tillslut var det en man som tog mod till sig och frågade, med hopp i rösten, om ajg lyckats få tag på BA och de löst det åt mig. Tyvärr var jag tvungen att släcka hans hopp och berättade att jag inte fick tag på dem och att jag tillslut köpt en ny flygbiljett.
Jag kollade med Taxibilen att de tog kort. Det gjorde de. Bara för att vara på säkra sidan kollade jag att de tog Visa. Det gjorde de däremot inte. Tillbaka till receptionen för att växla de få dollar jag hade kvar. Dessvärre hade de inga pengar kvar så jag fick be chauffören att först köra mig till en bankomat. Väl på flygplatsen var jag lite orolig för att det skulle bli extra dyrt att checka in mina väskor då jag hade två stora väskor och var inte säker på om jag även behövde checka in min kabinäska. Kvinnan i SAS-disken var väldigt trevlig och incheckningen gick smärtfritt. Jag behövde betala för en extra väska då jag kunde ta kabinväskan som handbagage. Äntligen något som fungerade smidigt.
Hela tiden jag väntade på planet var jag orolig för att det skulle bli inställt. Det var inte förrän det landade på Arlanda som jag vågade andas ut! Jag fick även höra att bara några minuter efter att jag köpt min biljett så var planet full. Vilket innebär att jag hade en sablans tur som lyckades få en plats på det planet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar