Jag är inte längre så förtjust i Tina (nej, inte ni i Sverige, Katten Tina). Inte alls faktiskt. Igår lämnade hon två stora högar med spya på mattan (hur så mycket mat får plats i en sån liten kropp är för mig helt obegripligt). Ludy var inte hemma och kunde städa upp efter sin katt - sån den äran fick jag. Toapapper och den magiska spejen gjorde susen (spreja på en fläckt - både lukt och fläck försvinner helt magiskt - härliga kemikalier på sprayburk). Okej, jag mjuknade lite när jag klappade henne och hon lyckades med konsten att göra en perfekt kullerbytta...men jag har ändå inte riktigt förlåtit henne.
Idag firade vi midsommar (ja, vi vet, en dag för sent) med kollegorna på jobbet. Vi var hos de som bor på Amalfi, grillade och badade. Philip och jag lyckades göra riktigt lyckade grillspett. Det var en fin pool (nej jag har inga kort - jag tog med mig kameran men glömde att använda den) - men det suger att gå och bada och sen säga "nej, om man skulle gå upp och svalka sig" och faktiskt inte syfta på något drickbart, utan endast att vattnet är för varmt. Som sagt poolen var fin, men balkongerna som vette mot den och alla miljarder barn som lekte i den fick mig ändå att tänka på Fritidsresor och småbarnshotell... Jag åkte hem vid halv elva - och det var fler bilar på motorvägen än vid rusningstrafik. Vart ska alla???
Just det, jag vet inte om jag berättat det men jag har äntligen fått ersättning för sakerna som skadades i flytten. Jag krävde bara $300, men ändå nekade de mig först. I försäkringsbolagets poliy stod nämligen att de inte ersatte vid möggelskada eller skada pga atmosfärisk förändring. Då blev jag riktigt förbannad och skrev ett upprört brev som jag även skickade till de två flyttfirmorna samt försäkringsbolaget. Jag frågade vad poängen var med att teckna en försäkring på mina saker där jag försäkrar mig om att få ersättning om flyttbolaget orsakar skador, om jag inte får ersättning för skadorna (de orsakade vattenskada som i sin tur ledde till möggel). Då skulle de helt plötsligt granska mitt fall igen; dagen efter fick jag ett mail om att de skulle sätta in pengarna på mitt konto. Dock tog de 130 dollar i självrisk, och banken tog 12 dollar för att ta emot pengarna. Nästa gång något sådant här händer ska jag överskatta värdet på mina saker så att jag faktiskt kan få ut korrekt summa i slutändan. Flyttbolaget har inte varit till mycket hjälp alls - de har inte följt upp eller haft någon kontakt med mig över huvud taget. Den svenska firman bad inte ens om ursäkt, de skickade ett mail där de skrev något i stil med "Översänder härmed försäkringspapper då jag fått höra att det kan vara aktuellt". Den amerikanska firman sa, innan de fick höra att jag haft problem med dem, att de inom en vecka skulle höra av sig för att göra en utvärdering om hur jag tyckte att flytten gått. Sen anmälde jag mina skador - de har fortfarande inte ringt för att göra en utvärdering.
När jag körde hem passerade jag en kvinna som hade stopp på bilen. Hon viftade på armarna och ville ha hjälp. Det var mörkt och jag kan ingenting om bilar. Jag körde vidare. Jag ser det inte som att jag kommer hamna i helvetet. Jag ser det som att jag gjorde henne en tjänst - hade jag stannat hade jag inte kunnat erbjuda någon hjälp, och under tiden jag står där och ger ingen hjälp passerar massa potentiella bilgenier som inte stannar och hjälper henne för att de tror att hon redan får hjälp av mig. Som jag ser det hjälpte jag henne att få hjälp snabbare. Låt mig tro det så att jag kan få sova i frid inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar