lördag 9 maj 2009

Första dagen

Jag har åkt till jobbet i passagerarsätet så många gånger. Lika många gånger koncentrerar jag mig på att memorera vägen. Det går jättebra i början, sen någonstans vid mitten glömmer jag bort att jag ska memorera vägen. Detta resulterade i att jag då jag nästan var framme vid jobbet lyckades ta fel avfart på motorvägen. Jag tyckte att jag ändå hade lite koll på vart jag skulle så jag körde vidare och svängde lite vid passande ställen. Dessvärre hade jag inte riktigt koll (det finns väldigt många enkelriktade gator vilket gör att man tillslut tappar orienteringen), och dessvärre ligger skolan i ett slumområdet där man inte gärna stannar och frågar om hjälp. Eller, nu ska jag inte vara så dömmande. Jag fick faktiskt fråga om vägen tre gånger, och alla var väldigt hjälpsamma. Efter en lång irrtur i området runt campus (jag var ganska nära hela tiden) kom jag till jobbet, 45 minuter senare än tänkt.

Väl framme ska jag åka in på den parkering jag har fått plats på. Jag har valt det lite dyrare alternativet med bommar, mest för att det innebär att det alltid finns parkeringsplats. Med en stängd bom framför mig, och flertalet bilar bakom mig insåg jag att mitt kort inte fungerade. Jag försökte att vifta några extra gånger med det, men det fungerade fortfarande inte. Tillslut kom killen i bilen bakom och släppte in mig med sitt kort. Alltid är det något som strular.

Jag trodde att jag faktiskt hade stenkoll på hemvägen: I45 N, sedan köra mot Victoria för att tillslut vika av på 610N. Asbra...om jag bara hittade påfarten till motorvägen :p Efter en liten tur runt kvarteret (även här var det enkelriktat) kom jag äntligen rätt, resten var inga problem (om man bortser från alla filbyten man måste göra hela tiden då de har så galet många filer på sina motorvägar).

Den enda nackdelen jag kommit på med min bil är att jag sitter ganska långt ner. Detta i kombination med mina korta armar och att kodlåset till grindarna till lägenheten är anpassat till stora SUV gör att jag måste hänga ut genom fönstret varje gång jag ska slå in koden.

1 kommentar:

  1. Hahaha kan inte låta bli att skratta lite, vad krångligt allt var som du skulle göra. Fan vad jobbigt. Men du lär dig nog allt dedär så småningom sedan kommer du inte äns tänka på det längre. Jo man sitter lågt i coupe bilar, sportigt vettu :p

    SvaraRadera