Skräckfilm - fast på riktigt

Så, på väg från stranden tillbaka till staden gick vi genom delar av Galveston som verkade obebodda - en stor del av husen var förfallna och mörka. Den täta dimman och den gula gatubelysningen gjorde det hela mer spöklikt.

Vi närmades oss en stor byggnad som som ut att vara tagen ut en skräckfilm; den var stor, mörk, igenbommad och nästan halvt dold i dimman.

I Galveston finns många historiska byggnader och de äldsta och viktigaste av dem har märkts ut med skyltar som berättar deras bakgrund. Väl framme vid de rostiga grindarna sitter en gammal skylt vars text är nött av vinden. Byggnaden är ett gammalt barnhem, och av texten att dömma så var det fortfarande i bruk då skylten skrevs.

Vid det här laget kändes det precis som taget ur inledningen till en skräckfilm. Fem glada ungdomar iklädda festattilraljer kommer på den briljanta idéen att bryta sig in i det gamla barnhemmet. Några personer ur vårat sällskap (inte jag) börjar prata om att de vill se insidan av huset och börjar känna på grindarna för att se om de var öppna. Samtidigt som de andra inspekterar låsen säger den ena tjejen "Guys, I don't think this is such a good idea". Precis efter att hon sagt de orden spärras hennes ögon upp och hon fortsätter "Oh, now I will be the first one to be killed".

Bara några sekunder senare ser vi en man komma gåendes mot oss. Jag bör påpeka att detta område annars är helt dött och vi har inte sett en människa på 30 minuter. Han frågar oss om vi vet om stället är nedlagt. "It used to be an orphanage. I lived there when I was three years old together with my brothers." Han berättar att han precis kommit till stan för att hälsa på sin farbror som bor i huset bredvid, men att han inte får tag på honom. "Do you see those three windows up to the left", fortsätter han. "That is where all the orphans slept". Vid det här laget förväntar vi oss att se någon spöklik figur och precis när han säger det springer två svarta katter förbi på fönsterkarmen, vilket räckte för att skrämma upp oss. "And we were not allowed to go outside, so we used to play in the basement". Han önskar oss sedan en god natt och försvinner bort i dimman.

Snacket om att vi skulle gå in i huset kom inte upp mer, utan vi begav oss snabbt därifrån.