Livet utanför jobbet

Så äntligen har jag lyckats stjäla till mig lite fritid och faktiskt fyllt den med innehåll bortsett från sömn. I fredags hämtade jag först pojkarna från deras hunddagis. De gillar att vara där men samtidigt blir de ganska arga för att de behöver vara där. Detta resulterar i två saker:

1) När man kommer och hämtar dem är de så överlyckliga att de inte vet var de ska ta vägen. Har man haft en dålig dag så är det bästa medicinen för att bli på bättre humör.

2) De blir övertrötta resten av kvällen samt även nästföljande dag.

Båda hundarna vill sitta i knät när man kör. Då min bil är mindre än Alexas är det mindre plats mellan föraren och ratten så det är knappt så att en hund får plats (i hennes bil får (tar) båda sig plats). Iaf lyckades Franklin roffade åt sig den åtråvärda platsen och inledde sin karriär som bilförare med att kasta sig på tutan. En stor del av resan går åt till att han ska försöka ha tassarna på ratten. Augusten satt istället mellan de båda framsätena och lyckades hela tiden trampa på locket för dryckeshållaren så att den öppnades. Detta resulterade i att han ramlade ner hela tiden och jag satt, elak som jag är, och skrattade hela vägen hem. Tillslut tröttnade han och la sig i baksätet och surade.

Franklin å andra sidan kände hur tröttheten tog över och lade sig helt sonika för att sova...på ratten.

På kvällen begav sig journalisten (som varit här bl.a. för att intervjua mig) och jag först till mataffären. Jag minns hur det var när jag först flyttade hit och en vanlig matshoppingtur kunde ta flera timmar just för att det finns så många udda saker här (som t.ex. ost på sprayflaska, enbart äggvita, kakor som man bakar i ugnen för att få home made cookies, cup cakes dekorerade med neonfärgad frosting, flingutbudet som till 90% består av färgämnen och socker, "bacon"-bitar på burk, fusk-majonäs). Vi skulle sedan bege oss på festligheter så vi var uppklädda och uppsminkade. Jag har ALDRIG blivit erbjuden så mycket hjälp i mataffären. Killar som erbjöd sig att bära åt oss, som erbjöd sig att hämta en vagn åt oss, som gång på gång frågade om vi letade efter något speciellt. Jag borde alltid handla mat i kort klänning och högklackat.

Innan vi begav oss till festen stannade vi på ett hamburgerhak för att äta middag. Då hon är vegetarian beställde hon en sallad (minus baconbitarna som brukar komma till). Vad vi inte visste var att salladen hon beställt bestod av ett halvt isbergssalladshuvude klyvet i två, lite tomat och sen dränkt i ostdressing (wedge salad).

Födelsedagsfesten var trevlig, och människorna var trevliga. Runt ett, halv två drog de vidare ut men jag var så trött att jag åkte hem för att sova i vinddraget från fläkten.

På lördagskvällen begav vi oss till Robynkonserten. Jag hade köpt biljetter till Alexa i julklapp och var egentligen inte speciellt sugen först. Dock lyssnade jag igenom hennes låtar innan konserten och kom fram till att jag faktiskt gillade dem. Konserten var helt underbar. Lokalen var liten och gemytlig, låtarna var grymma, publiken sjöng med och dansade och Robyn är ett energiknippe som aldrig slutade att studsa omkring och dansa på scenen.

Alexas syrra körde oss till konserten så när den var slut började projektet att få tag på en taxi. Vi försökte ringa taxibolaget men p.g.a. hög belastning kopplades samtalet ifrån hela tiden. Som tur var hade Alexa numret som gick direkt till en chaufför och han var precis i närheten och var där på en minut. Det som roade mig resten av resan hem var när han ringde alla sina kollegor och sa att det fanns körningar och att det först var minst 100 personer som väntade på taxi, och sen i nästa samtal hade det ökat till att det behövdes minst 100 taxibilar. Förvisso var det människor som väntade på taxibilar, men det skulle nog behöva 10-15 bilar, inte 100.