Det omöjliga har hänt

Det är kallare i Houston än vad det är i Stockholm! Det har nu i flera dagar varnats om att det skall snöa, och när det snöar i Hosuton så är det kaos. Igår ställdes alla klasser in på eftermiddagen, och hela campus är stängt nu på förmiddagen.

Mina celler som jag jobbar med - de som växer så otroligt långsamt - tyckte att det var ett perfekt tillfälle att komma upp i rätt konfluens idag. Eftersom jag har ont om tid och det tagit ett bra tag att odla upp dem så var jag tvungen att möta vintern i Houston för att ta mig till jobbet.

Först möts jag av is på bakrutan. Det hade inte alls varit något problem om jag haft en isskrapa. Men eftersom jag bor i Houston så har jag ingen isskrapa, och jag äger inget CD fodral här. Det hela löste jag dock enkelt med att sätta på värmen och vänta några minuter. Under tiden gick jag omkring på parkeringsplatsen och drog fötterna efter mig för att se hur halt det var och det var inte alls halt. Toppen tänkte jag, satte mig i bilen och körde försiktigt iväg. Det var nästan inga bilar ute vilket var bra, och jag kände mig ganska säker på att jag skulle ta mig till jobbet utan några som helst problem.

Allt kändes frid och fröjd tills jagkom till påfarten till motorvägen och såg istäckte som dolde vägen och jag lättade drastiskt på gasen. Houstonianer är inte kända för att vara bra förare, men jag måste ändå ge de få bilar som var ute cred för att de körde långsamt och lämnade stora luckor mellan bilarna. Visst, det var halt men jag tog fram min nordiska sida och körde lugnt och försiktigt och kände mig ändå väldigt trygg med att komma fram till jobbet...tills jag kom till avfarten till 45an, som var avstängd. Alla bilar fick gott köra av på avfarten som ledde rakt in i Third ward - dvs Houstons slum där man inte gärna vill befinna sig.

Åhh, ni skulle varit så stolta över mig. Jag var superlugn och körde försiktigt in på en parkeringsplats (och låste såklart dörrarna) och kollade på kartan med min underbara Iphone. Jag backade försiktigt ut från parkeringsplatsen och körde i angiven riktning. Jag stannade bakom en lastbil som stannat för rödljus. Desvärre var det förutom ett rödljus även att tågspår där, och bommarna började gå ner. Lastbilen stod på spåret och bommarna fastnade på taket vilket ledde till att han började backa. Jag vet inte ens om han såg mig. Som tur var var det ingen bil nära bakom mig så jag kunde backa innan de bakom mig hann komma ikapp.

Tillslut var jag ändå framme på Campus utan att ha sladdad till en enda gång. Jag går ur bilen, och halkar till (utan att ramla dock).

Jag tror jag är enda personen på campus just nu.