Kyrkosöndag i Houston

Dagen började klockan sex då jag åkte till jobbet för några timmar i cellrummet. Sedan var det frukost hemma hos mig med "kyrk-gänget". Igår bakade jag morotsbröd samt förberedde sconesdegen. Det var väldigt praktiskt - jag gjorde degen igår och lade sconesen på en plåt i kylen. Sen nu på morgonen var det bara att slänga in dem i ugnen och grädda i 15 min.

Efter en god frukost begav vi oss, tre svenskar och en amerikan, till Lakewood church. Detta är USAs största kyrka med mer än 16 000 platser. Ingen utav oss som gick dit är troende, men tycker att det är intressant att se hur denna megakyrka är och hur den skiljer sig mot den Svenska kyrkan. Jag fotade bara några få bilder då jag inte visste om man fick fota där inne.

Är jag på en konsert? Varför är det så många sittplatser?

Kyrkan är en gammal basketstadium, därav dess storlek och form. Alexa såg faktiskt Madonna där nån gång i början av 90-talet.

Nu ser man inte det, men längst fram bredvid scenen var det två vattenfall som rann över stenar.

Upplägget är heeeeeeelt annorlunda från en svensk kyrka. Jag kan förstå varför människor gillar att gå dit - det är en gemenskap och det är nog lätt att känna sig välkommen. Direkt när vi kom upp för rulltrappan (japp, ni läste rätt) fick vi frågan om vi var vilsna. De visade oss till bra platser, och på väg dit var det flera människor som sken upp, skakade våra händer och hälsade oss en trevlig söndag (vilket för mig kändes lite märkligt att ha en massa främandes människor som skakade min hand).

De första 30 minuterna står man upp då kören och solisterna sjunger olika låtar om Jesus. De flesta i publiken sjöng även med, klappade händerna, dansade, hoppade upp och ner på stället samt sträckte sina händer mot himlen. Under ett tillfälle kunde man även gå till kyrkans volentärer så att de kunde be, personligen, för en. Efter detta följde en predikan om att man skall älska alla oavsett färg, samhällsgrupp, kön, vilken kyrka man tillhör eller om man t.o.m. är ateis. Det var iof ett fint budskap, och jag vet vikten av att repetera sitt budskap för att det skall gå fram - men tillslut hade han repeterat det så många gånger att det blev lite väl långrandigt.

När prästen sa saker som "God made us strong, God created us, We all have red blood and are brothers" skrek folk "Yeah" eller "Amen". Just det, väldigt många hade även med sig sina egna biblar. Generellt sett pratade de mest om att man inte skall vara fördomsfull och att alla kommer att dela samma himmel.

Det var en gigantisk sal det hela utspelade sig i. Visst var det maffigt, men det är trots allt något speciellt med svenska kyrkor (som ofta är väldigt vackra). Och jag har insett att jag, trots att jag ej är troende, tycker att orgel och svenska psalmer är väldigt vackert och jag föredrar det flera gånger om mot de sånger jag hörde idag (vilka mer var som kristna Lugna favoriter).

Jaja, det var en intressant upplevelse iallafall. Efter kyrkan gick vi hem och åt en Cookie cake. Det är alltså en gigantisk chocolate-chip-cookie dekorerad som en tårta. Och dagen till ära var den dekorerad med "I love Jesus" och små hjärtan.