Varför man inte ska springa ärenden mitt på dagen

Idag hade jag med mig allt för att fixa semlor på jobbet. Jag valde att inte montera ihop dem hemma, utan tänkte göra det precis innan de skulle ätas. Dessvärre insåg jag att jag glömt att packa ner elvispen (men själva visparna var självfallet med). Jag hade ingen större lust att vispa grädden för hand (i år igen fick jag återigen förklara hur man gör "homa made wipping cream") utan valde att åka hem för att hämta elvispen.

Innan jag åkte kollade jag att vägarna var okej och att den värsta rusningstrafiken var över. Det var kö vilket jag sedan såg berodde på att motsatt körfält helt var avspärrat, och nyfikna som folk är så måste de alltid sakta in för att titta. När vi väl passerat avspärrningen gick det fort hem och på tillbaka vägen åkte jag helt sonika en annan väg och slapp den avspärrade motorvägen.

Jag trodde att jag sluppit lindrigt undan - allt som allt hade det tagit lite mer än en halvtimme. Men tji fick jag. Parkering!!! Det var helt galet. Parkeringsplatserna vid skolan är enorma, men när jag kom tillbaka strax efter tio var alla platser fulla. Jag körde omkring i 30 minuter och letade efter ledig parkering. Tillslut hittade jag en, ca 20 minuters promenad från jobbet. Det var bara att bita ihop, ta elvispen i ena handen och gå tillbaka. Det hade inte varit speciellt jobbigt om det inte varit för det faktum att det precis började att regna, och jag hade inget paraply.

Det jag har lärt mig av detta är att aldrig någonsin lämna jobbet under dagen för att springa på ett ärende, om man har intentionen att komma tillbaka. Det är nämligen praktiskt taget omöjligt att hitta parkering om man kommer efter klockan nio.