Så, lite ledigt måste jag ändå få ta. Jag jobbade hela lördagen men i söndags var det dags för äventyr. Jag visste att det var omställning till sommartid och att det förut strulat för Iphone-ägare när det gäller alarmet. Därför ställde jag mobilens alarm samt en app på klockan fem och klockan sex för att försäkra mig om att jag inte skulle försova mig. Men inte ringde mina alarm. Som tur är är jag så van att gå upp tidigt på morgnarna så jag vaknade av mig själv klockan sex (vilket är fem vintertid). Efter en hemlagad pannkaksfrukost (tack min diamant) begav vi oss av. Efter tre timmar nådde vi målet.
Det första vi ser inne på området är en människa utklädd till en späckhuggare. Vi ställde oss i kö för att fotas med den. Men när vi närmades oss fick vi reda på att det inte var tid för några fler fotografier men att vi kunde möta honom senare på dagen. Av en slump gick vi förbi senare på dagen och ställde oss återigen i kön. Men som sist så precis när vi kom fram stängde de kön. Senare såg jag Kakmonstret och ville bli fotad med honom. Precis när vi ställer oss i kön får vi veta att de inte skall fota något mer. Men vad f****n! Hade de ett intercomsystem där de sa att de skulle stänga kön så fort vi kom eller?
Själva parken hade mindre djur än vad jag trott. Eller, de hade djur men många utav dem visades inte upp hela tiden utan endast på angivna shower.
Vi satt i "Splash zone" för att bli blöta. Men inte en droppe fick vi på oss. Detta kompenserade vi med att åka en bergodalbana som på slutet dök ner i en stor flod med vatten så att man blev dyngsur.
Matning av fiskarna
Matning av mig. Mmmm, kalkonklubba. Jag kämpade och fick nästan i mig allt.
Vi åkte ytterligare två bergodalbanor. Den ena med massa loopar och den andra med många stup. Jag älskar bergodalbanor, men jag måste ändå erkänna att det absolut roligaste var när vi begav oss till barndelen av parken. Där fanns det ett "Jungle gym" - en klätterbana bygd av nät för barn. Vi var inte säkra på om man fick vara där utan barn, eller om det ens var byggt för vuxna. Detta skrämde dock inte oss och vi började vår resa. Själva "gymmet" var en stor konstruktion bestående av breda band flätade till nät som sedan utgjorde golv, väggar och tak. Förutom olika rum på olika nivåer fanns det rör som sammankopplade dem. Allt detta var även flera meter upp i luften.
Det började med att man klättrade uppför ett nät till det första rummet. En i vårat sällskap fick för sig att jag tittade på hans rumpa då han klättrade framför mig. Jag gjorde inte det från början, men då han började med att försöka täcka sin rumpa med händerna drogs självfallet min uppmärksamhet dit då jag undrade vad han höll på med. Eftersom detta var ett nät som gick uppåt, och han inte längre höll i sig, så slutade det med att han tappade balansen och rullade ner till startpositionen igen. Det hela såg otroligt komiskt ut då han var väldigt nära att slå ner flera ungar på vägen ner, lyckligtvis (?) lyckades de hoppa undan. Vid det ögonblicket var jag helt övertygad om att vi skulle bli utkastade, men tydligen är det en vanlig syn för de som "övervakade" lekplatsen rörde inte en min.
Vi hoppar i det första rummet, flera meter ovanför marken. Förvisso var det ett nät, men själva hålen var ganska stora. Jag som vuxen tyckte att det var lite läskigt och var nästan rädd för att ramla igenom hålet (vilket självfallet var heeeeeelt orealistiskt) - jag förstår inte hur de flesta ungarna såg så orädda ut :p
Min favoritdel var när vi klättrade genom rören. Dessa var också uppbyggda av flätade tygband och hade både uppförs- och nedförsbackar. På ena sidan var de märkta med "Entrance" dessvärre saknades en motsvarande "Exit"-skylt på andra sidan. Detta resulterade i flertalet möten, något som inte skulle vara omöjligt om man är ett litet barn, men desto svårare om den ena är vuxen och nästintill omöjligt då de båda är vuxna. Men roligt var det.
Efter en lång dag i parken, en god hemlagad middag och en tre och en halv timmes bilfärd stupade jag äntligen i säng vid ett på natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar