Det man kan hitta i den amerikanska mataffären

Eftersom jag får finbesök imorgon passade jag på att handla mat innan han kommer. För att han ska känna att han landat i USA så gick jag loss på varor jag aldrig köper annars, såsom äggvita i flaska, ost på tub, beef jerkey, pop tarts och bröddeg på burk. Mmmmm, hej tillsatser och socker!

Hittade även denna kartong med näsdukar i affären.

Läser man sedan på baksidan så lovar den att denna produkt dödar 99.9% av alla förkylnings- och influensavirus. Det står t.o.m. specificerat vilka virus den är garanterad att fungera på.

Produktiv helg

Just nu jobbar jag extra mycket för att kunna försöka vara lite ledig nästa vecka när jag får finbesök. I veckan som gått har jag varit väldigt tidigt på jobbet och suttit uppe sent på kvällarna och jobbat. Eftersom jag skulle jobba hemma i helgen såg jag fram emot sovmorgon. Men som alltid när jag väl får ha sovmorgon vaknar jag vid halv sju, sju och kan inte somna om.

Tack vare mina tidiga mornar har jag varit extremt produktiv denna helg:

* Jag har jobbat både lördag och söndag.

* Jag har städat, tvättat och lämnat in bilen på tvätt.

* Jag var förbi en sväng på Victoria's Secret och gjorde av med alldeles för mycket pengar.

Jag har stoppat korv (först malde jag köttet till färs):

Jag måste dock träna lite mer på min stoppningsteknik då jag fick in luftbubblor lite här och där. Jag tror faktiskt att det beror på att KitchenAid tillbehöret för att stoppa korv inte är det bästa.

Som alltid så lyckades jag inte helt följa ett recept. Det berodde nog mest på att jag inte kunde bestämma mig för vilken korv jag ville göra så jag mixade hej vilt. Korven blev helt ok smakmässigt, men blev aningens för torr så till nästa gång får jag nog slänga i det där baconstekfetten som jag hade sparat för att ge smak samt öka fetthalten av korvsmeten. Eftersom jag inte riktigt hade koll på proportioner kött och fett blev det lite snålt med fett.

Korvskinnet är gristarmar som införskaffats av min svenska kollega i en asiatisk mataffär (han var där för att köpa grisblod till sin blodpudding och jag bad honom att införskatta lite korvskinn till mig). När jag fick burken med korvskinn hade jag inte en aning om det skulle räcka elelr inte. Gissa om jag har korvskinn över. Jag använde endast upp ett casing, ca en meter till mina 3 pound kött.

Barnslig som jag är så fann jag det extremt fascinerande att göra iordning casingen innan korven skulle stoppas. De kommer paketerade i salt så de måste blötas upp och sköljas noga innan användning. Först fick de ligga 30 minuter i kallt vatten, sen bytte jag vatten och lät de ligga i ytterligare 30 minuter. Efter det fyllde man på med lite vatten i ena änden och lät vattnen rinna igenom hela vägen (väldigt roligt). Sen var det bara att trä på skinnet på korvstoppningsröret och börja stoppa.

* Jag har även hunnit med att baka cupcakes (eller som vi säger i Sverige, muffins med glasyr)

Nu när jag är här i Houston vill jag såklart lära mig att baka nya spännande saker. Mina vänner ser därför till att ge mig utmaningar och presenter i form av smakämnen jag aldrig testat förut. Detta experiment är alltså cupcakes smaksatta med Pandan.

Pandan kommer från växten Pandanus amaryllifoliu och används flitigt i asiatisk matlagning och framförallt bakverk. Smaken påminner om vanlij (fast personligen så tycker jag att det luktade popkorn när jag öppnade flaskan med essens, och min rumskompis frågade om jag gjort popkorn då de höll på att gräddas i ugnen). Eftersom detta utvinns ur de gröna bladen av växten är essensen grön. Att döma av färgen på mina cupcakes så tror jag dock att det var lite extra grön färg i den essensen jag fick av min vietnamesisk-amerikanska kollega.

Min kollega har berättat att vietnamesiska bakverk oftast har en utav följande två smaker: pandan eller kokos (gärna i kombination, eller tillsammans med rom). Eftersom själva kakan hade en valijig smak, och min kollega älskar kokos, så gjorde jag en gul (gul för att det blev så fint mot det gröna) ingefära-kokos frosting till cupcakesen.

Sea world San Antonio

Så, lite ledigt måste jag ändå få ta. Jag jobbade hela lördagen men i söndags var det dags för äventyr. Jag visste att det var omställning till sommartid och att det förut strulat för Iphone-ägare när det gäller alarmet. Därför ställde jag mobilens alarm samt en app på klockan fem och klockan sex för att försäkra mig om att jag inte skulle försova mig. Men inte ringde mina alarm. Som tur är är jag så van att gå upp tidigt på morgnarna så jag vaknade av mig själv klockan sex (vilket är fem vintertid). Efter en hemlagad pannkaksfrukost (tack min diamant) begav vi oss av. Efter tre timmar nådde vi målet.

Det första vi ser inne på området är en människa utklädd till en späckhuggare. Vi ställde oss i kö för att fotas med den. Men när vi närmades oss fick vi reda på att det inte var tid för några fler fotografier men att vi kunde möta honom senare på dagen. Av en slump gick vi förbi senare på dagen och ställde oss återigen i kön. Men som sist så precis när vi kom fram stängde de kön. Senare såg jag Kakmonstret och ville bli fotad med honom. Precis när vi ställer oss i kön får vi veta att de inte skall fota något mer. Men vad f****n! Hade de ett intercomsystem där de sa att de skulle stänga kön så fort vi kom eller?

Själva parken hade mindre djur än vad jag trott. Eller, de hade djur men många utav dem visades inte upp hela tiden utan endast på angivna shower.

Vi satt i "Splash zone" för att bli blöta. Men inte en droppe fick vi på oss. Detta kompenserade vi med att åka en bergodalbana som på slutet dök ner i en stor flod med vatten så att man blev dyngsur.

Matning av fiskarna

Matning av mig. Mmmm, kalkonklubba. Jag kämpade och fick nästan i mig allt.

Vi åkte ytterligare två bergodalbanor. Den ena med massa loopar och den andra med många stup. Jag älskar bergodalbanor, men jag måste ändå erkänna att det absolut roligaste var när vi begav oss till barndelen av parken. Där fanns det ett "Jungle gym" - en klätterbana bygd av nät för barn. Vi var inte säkra på om man fick vara där utan barn, eller om det ens var byggt för vuxna. Detta skrämde dock inte oss och vi började vår resa. Själva "gymmet" var en stor konstruktion bestående av breda band flätade till nät som sedan utgjorde golv, väggar och tak. Förutom olika rum på olika nivåer fanns det rör som sammankopplade dem. Allt detta var även flera meter upp i luften.

Det började med att man klättrade uppför ett nät till det första rummet. En i vårat sällskap fick för sig att jag tittade på hans rumpa då han klättrade framför mig. Jag gjorde inte det från början, men då han började med att försöka täcka sin rumpa med händerna drogs självfallet min uppmärksamhet dit då jag undrade vad han höll på med. Eftersom detta var ett nät som gick uppåt, och han inte längre höll i sig, så slutade det med att han tappade balansen och rullade ner till startpositionen igen. Det hela såg otroligt komiskt ut då han var väldigt nära att slå ner flera ungar på vägen ner, lyckligtvis (?) lyckades de hoppa undan. Vid det ögonblicket var jag helt övertygad om att vi skulle bli utkastade, men tydligen är det en vanlig syn för de som "övervakade" lekplatsen rörde inte en min.

Vi hoppar i det första rummet, flera meter ovanför marken. Förvisso var det ett nät, men själva hålen var ganska stora. Jag som vuxen tyckte att det var lite läskigt och var nästan rädd för att ramla igenom hålet (vilket självfallet var heeeeeelt orealistiskt) - jag förstår inte hur de flesta ungarna såg så orädda ut :p

Min favoritdel var när vi klättrade genom rören. Dessa var också uppbyggda av flätade tygband och hade både uppförs- och nedförsbackar. På ena sidan var de märkta med "Entrance" dessvärre saknades en motsvarande "Exit"-skylt på andra sidan. Detta resulterade i flertalet möten, något som inte skulle vara omöjligt om man är ett litet barn, men desto svårare om den ena är vuxen och nästintill omöjligt då de båda är vuxna. Men roligt var det.

Efter en lång dag i parken, en god hemlagad middag och en tre och en halv timmes bilfärd stupade jag äntligen i säng vid ett på natten.

När sötsuget sätter in och man behöver något snabbt

Jobbade en tolvtimmarsdag och var ganska trött när jag väl kom hem. Jag var egentligen galet sugen på kött, men orkade inte ställa mig och laga något storlslaget. Som tur var hade jag hemagad tortellini, kyckling med fetaost, i frysen som jag kokade och gjorde en ostsås med rosmarin till.

Men sen satte sötsuget in. Jag behövde något sött, och jag behövde det snabbt. Jag slängde ihop en kladdkaka som jag gjorde i mikron, och från att jag började ta fram ingredienserna tills att allt var undanplockat och kakan klar så hade det inte ens passerat 10 minuter. Det är såklart inte en enorm smaksensation men det dög för att snabbt stilla sötsuget. (Det blev alldeles för mycket för en person dock):

Snabb chokladkaka i mikron

4 msk strösocker

4 msk vetemjöl

3 msk kakao

1 tsk vaniljsocker

1 krm salt

Kokosflingor efter smak

2,5 msk matolja

3 msk mjölk

1 ägg

Blanda ihop de torra ingredienserna och rör sedan ner de våta. Jag tillsatte kokosflingor bara för att jag älskar kombinationen kokos och choklad, men det går säker strålande att utesluta det. (jag slängde även i några bitar white choklad chips bara för att jag hade några över som låg och drällde i skafferiet). Häll ner smeten i en kopp och kör i mikron på högsta effekt i 1,5-2 minuter. Färdigt!

(och nej, jag har ingen bild för jag var ju så sablans sötsugen att jag började äta så fort den kom ut ur mikron.....gaaalet varm så det är inte att rekommendera)

Varmt väder och blodsugande parasiter

Imorse när jag gick till gymmet slog tanken mig: "Jisses, det är nog fortfarande snö i Stockholm, och här är det redan tjugo grader varmt trots att klockan bara är fem på morgonen". Jag kanske trots allt kommer att sakna vädret lite när jag flyttar hem.

På tal om vädret så brukar varmare väder alltid locka fram äckliga blodsugandes parasiter. Jag har inga problem med spindlar eller ormar. Nej, det som får mig att rysa i hela kroppen är små svarta blodsugande parasiter, även kända som fästingar. För nån vecka sen hittade jag en smällfet fästing på Franklin. Den hade suttit där ett bra tag och sugit i sig blod och är nog faktiskt den största fästingen jag någonsin sett.

Eftersom jag spenderat många somrar i skärgården, och jag tydligen är ett ypperligt villebråd för just fästingar så har jag haft mycket träning med att plocka bort dem. Denna satt dock extremt hårt och det tog ett tag innan den tillslut släppte. När jag plockat bort den upptäckte jag att det satt ytterligare en där, dold under den stora feta fästingen. Jag plockade bort den med och tvättade med sprit. Sedan brände jag de två blodsugande parasiterna. Självfallet ska man inte plåga djur, men fästingar räknas inte in där. De ska banne mig få lida lite innan de spolas ner i avloppet.

Idag kände jag en klump på samma ställe där jag plockat bort de två fästingarna för nån vecka sen. Jag blev orolig att det blivit infekterat och inspekterade noga. Men herre jösses! Ytterligare en. Och jag som tyckte den förra var stor. Denna hade storleken av en liten ärta. Usch, jag ryser bara av tanken på den. Och som sist, då jag lyckats få bort den stora feta bamsingen till fästing, så såg jag att det dolde sig en mindre under den. En hel klementin gick åt för att muta Franklin så att han satt still tillräckligt länge för att plocka bort fästingarna samt undersöka området så att det inte dolde sig några fler parasiter där. Ihhh. Äckliga, äckliga små kryp!!!

Som en liten parantes helt orelaterat till ovanstående. Min kollega bidrog med detta gulliga citat idag: "I don't like to be judged. I just want to go through life surviving on cuteness facor and great shoes."

Varför man inte ska springa ärenden mitt på dagen

Idag hade jag med mig allt för att fixa semlor på jobbet. Jag valde att inte montera ihop dem hemma, utan tänkte göra det precis innan de skulle ätas. Dessvärre insåg jag att jag glömt att packa ner elvispen (men själva visparna var självfallet med). Jag hade ingen större lust att vispa grädden för hand (i år igen fick jag återigen förklara hur man gör "homa made wipping cream") utan valde att åka hem för att hämta elvispen.

Innan jag åkte kollade jag att vägarna var okej och att den värsta rusningstrafiken var över. Det var kö vilket jag sedan såg berodde på att motsatt körfält helt var avspärrat, och nyfikna som folk är så måste de alltid sakta in för att titta. När vi väl passerat avspärrningen gick det fort hem och på tillbaka vägen åkte jag helt sonika en annan väg och slapp den avspärrade motorvägen.

Jag trodde att jag sluppit lindrigt undan - allt som allt hade det tagit lite mer än en halvtimme. Men tji fick jag. Parkering!!! Det var helt galet. Parkeringsplatserna vid skolan är enorma, men när jag kom tillbaka strax efter tio var alla platser fulla. Jag körde omkring i 30 minuter och letade efter ledig parkering. Tillslut hittade jag en, ca 20 minuters promenad från jobbet. Det var bara att bita ihop, ta elvispen i ena handen och gå tillbaka. Det hade inte varit speciellt jobbigt om det inte varit för det faktum att det precis började att regna, och jag hade inget paraply.

Det jag har lärt mig av detta är att aldrig någonsin lämna jobbet under dagen för att springa på ett ärende, om man har intentionen att komma tillbaka. Det är nämligen praktiskt taget omöjligt att hitta parkering om man kommer efter klockan nio.

I returpappersbehållaren på jobbet

Hur hamnade den där?

På tal om jobb så har jag lyckats med att få en infektion. Blä, blä, blä. Bara att slänga och börja om. Jag lyckades dock identifiera källan till kontamineringen så det kommer nog bli bra. De små organismer som tagit över min odling var stavformade bakterier. Extremt rörliga stavformade bakterier. Det såg ut som små ormar som frenetiskt slingrade sig omkring. På ett sätt blev man äcklad, men samtidigt väldigt fascinerad. Detta kan nog sammanfattas med min kollegas "May I see? Uhhh, that's disgustin....may I see again?"

Seriekrock

Denna morgon kom jag nog det närmaste jag varit en bilolycka. Vid en avfart/påfart mellan två motorvägar som jag åker varje morgon brukar det alltid bli lite kö, så även denna morgon. Dessvärre är det många bilister som kör som idioter, sick-sackar sig mellan bilar, använder inte blinkers samt ligger precis bakom bilen framför. Detta resulterade i en seriekrock mellan de tre bilarna framför mig. Jag har förvisso anammat en del av den amerikanska körstilen (annars är det stört omöjligt att ens byta fil eller komma av motorvägen i tid), men jag har alltid hållit fast vid att ha en stor lucka till bilen framför vilket medförde att jag hann bromsa i tid och slapp bli den fjärde bilen i seriekrocken. Bilen bakom mig låg som alltid precis i baken på mig, men eftersom jag hann bromsa i tid och inte behövde tvärbromsa lyckades även han stanna utan att köra in i mig.

På tal om bilar så är för övrigt bensinpriset kanonhögt nu (för att vara Texas). När jag flyttade hit kostade en full tank ca $25. Igår gick det för första gången över $40 att fylla på Stella.

Semlor

Lördag: Jobba och bio

Söndag: Jobba, städa, tvätta och semlor. Kan inte bestämma om jag ska ta med dem till jobbet imrogon eller på tisdag. De är ju alltid bäst färska, men fettisdagen är ju trots allt på tisdag och inte på måndag. Eventuellt slänger jag in bröden i frysen tills på tisdag.

2011 Houston SPCA Mutt Strut & Runway Race

Idag var det tänkt att Alexa och jag skulle vara med i en välgörenhetsgrej som hölls ute på en av landningsbanorna på flygplatsen. Dels fanns det ett 5 kilometers lopp och dels fanns det en one mile (ca 1600 meter) sträcka som man kunde gå med sina hundar.

Vädret i Houston har varit superfint den senaste veckan, igår var det t.ex. 25 grader varmt, men självfallet lyckades de pricka in en kall, blåsig och regnig dag. Detta resulterade i att promenaden blev reducerad till 0.5 mile, det vill säga 800 meter. Inte nog med det så skars även 5 km loppet ner...till 0.5 mile. Så löparna fick istället för att springa 5 km, springa 800 meter. Alexas kollega sprang - hon muttrade lite att det var lite ovärt att gå upp klockan sex en lördagsmorgon för att springa ett 800 meters lopp. Men det var trevligt att se alla hundar och se en överlycklig Franklin som sprang omkring och hittade hundgodis överallt på marken (samt lite övrigt som jag försökte få honom att hålla sig ifrån).

Efter racet åt vi mexikans brunch, och sen var det dags att jobba lite. Förhoppningsvis blir det bio ikväll.

Förnya körkortet...igen

Jag börjar bli specialist på det här nu; tredje gången gillt.

På mitt körkort står det dessvärre att jag är en "Temporary visitor" samt datumet då mina papper slutar att gälla. Häromdagen fick jag ett brev på posten från deras motsvarighet till trafikstyrelsen. När jag först såg kuvertet blev jag rädd att det var en böter - jag brukar alltid vara noga med att stanna vid rött ljus när jag gör en högersväng men nu på sistone verkar det vara så många vänner som fått böter just för det att jag blev lite orolig. Tyvärr var det något värre - statusen på mitt körkort är på väg att sluta gälla, och strax efter det kommer de att återkalla mitt körkort.

Gaaaaah!!! Det är så löjligt. Mitt körkort är giltigt till 2015, men jag måste förnya det varje år p.g.a. min visumstatus. Nu har jag lärt mig så jag hade med alla papper (social security card, visum, pass, I94, DS2019, papper från jobbet, körkort) och var där en minut efter att kontoret öppnade. Sist jag var där, för ungefär ett år sedan då jag flyttade (man måste skaffa nytt körkort med den nya adressen) var jag tvungen att komma tillbaka en annan dag då jag glömt mitt SS-kort. Denna gång kollade de inte ens på det. Dessvärre var det en enorm kö och för få kassor öppna. TVÅ TIMMAR! Till på köpet var jag tvungen att bevittna hur en man tokraggade på en kvinna och helt öppet inför alla bad om hennes nummer varpå hon svarade att hon hade pojkvän, och att han trots detta fortsatte att försöka ragga upp henne. Behöver jag tillägga att detta kontor inte ligger i det finaste området...

Sen när vi pratar om körkort så kan jag komma in på ämnet fotografi till körkortet. Båda de två tidigare korten för mina körkort har varit helt avskyvärda. Jag har avfärdat det med att jag varit oförberedd och glömt bort att det skulle fota. Idag var jag beredd, uppsminkad och klar. Vad sjuttsingen gör de med korten där borta??? Jag vet att jag blir ganska bra på kort, så det är inte så att jag försöker få sympatier eller vill att folk ska motargumentera mig och säga hur bra bilden blev. Jösses amalia! Vad håller de på med där borta (återigen)? Min hals ser ut att vara större än mitt ansikte och mina käkben ger mig ett kvadratiskt ansikte. Eller som min kollega sa; "You look totally swollen..or...no, you look like a dragqueen. You look as if you are a man dressed up as a woman". Och jag tänker inte protestera, jag håller fullständigt med.

Jag ska försöka få tag på en scanner så att jag kan dela med mig av detta mästerverk!

Hicka hela dagen

Har jag väl hickat en gång så vet jag att det är kört - jag kommer att hicka till och från resten av dagen. Jag blir gaaaaaaaaaaalen!!! Ingenting funkar!

Jag har inte så mycket mer att bjuda på idag, så jag lånar en annons från eBay som dagens underhållning: En ring med magiska krafter som "contains a rare and unparalleled power.The bearer of this one of a kind ring will be able to command anybody of the opposite or same sex for their own sexual gains, lust, and experience." "... There is no formal training, and you must not wait countless months for it to work. This is VERY AGGRESSIVE magick"