Jag har alltid varit av den inställningen att jag dricker när jag är törstig. Min kropp är inte dum, den förstår när den behöver vatten och säger till. Den är inte som en krukväxt som är beroende av att en externt källa ger den vatten, utan mer som en fri blomma vid en bäck, som dricker då den är törstig.
Jag har varit lite rosslig i halsen ett tag och fick rådet av läkaren att hålla halsen fuktig. Så jag började lite lugnt med ett extra glas vatten av dagen. Sen en dag slår tanken mig att jag måste ha ett magiskt glas då det aldrig blir tomt. Jag inser till min förskräckelse att jag förvandlats till en vattensökandeszombie där min hjärna slår på autopiloten då glaset börjar närma sig tomt, och helt utan min vetskap går jag till köket och fyller på glaset. Ve och fasa, jag har blivit....en av de där... en av de där som konstant går och dricker vatten. En av de där som är så konstant oroade för att de kommer torka ut att de frenetiskt, närmare maniskt, måste sippa på sin trelitersvattenflaska stup i kvarten.
Och kom inte och säg att det gör mig gott. För min kropp fungerar precis som förut, den behöver inte mer vatten. Så nu måste jag istället stup i kvarten springa på toa vilket är minst sagt frustrerande. Jag har bestämt mig, jag ska sluta missbruka vatten! :) (Finns det nån motsvarighet till nikotinplåster, typ vattenbandage eller så?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar