Igår var 4 juli. Det var tänkt att vi skulle grilla här hemma, men tydligen hade Ludys bror kommit hem inatt så hon åkte över dit. Istället grillade Philip och jag - det blev riktigt lyckat måste jag säga :) På kvällen åker vi över till de andra och gick på en klassisk konsert på Miller Outdoor Theatre. Konserten hölls utomhus i och vi hade fått tag på sittplatser under tak.
Jag verkar fortfarande inte ha förstått att jag numera bor i Texas, och inte i Sverige, så jag tog med mig en tröja om det skulle bli lite kyligt på kvällen. Det var så sablans varmt och fuktigt att jag nästan gled av plaststolen. Så det var nackdelen - värmen.
Programmet var bra, dock var det ju inriktat för att hedra USA så det var några låtar som jag inte alls kände igen men som alla andra satt och sjöng med i. Men de klassiska låtarna var bra. Det var även en trio med unga tjejer som sjöng. Även om jag inte var så förtjust i låtarna (det blev lite för mycket patriontism för mig) så var de faktiskt riktigt duktiga.
På tal om patriotism - det är fascinerande hur stolta folk är att de är amerikanare. På ett sätt önskar jag att Sverige vore lite mer så, men å andra sidan tycker jag ändå att de är lite väl extrema. Speciellt när det kommer till delen där de hedrar alla sina krigare ute i världen som "fight for our country and our freedom". Snarare att de krigar för att få billigare olja...
I programbladet kunde man läsa om trion med tjejer (de var runt 9-12 år) och det var så typiskt amerikansk skrivet där det beskrevs om vunna titlar i skönhetstävlingar, att de är straight A students,de är aktiva i kyrkan, är ordförande i olika föreningar, och den ena tjejen är gruppens "spiritual leader" pga hennes starka tro och mognad och att hon besitter "wisdom beyond her years". Starka ord för så små tjejer. Och på bilden är de översminkade och stylade som om de skulle ställa upp i en skönhetstävling. hela den biten av den amerikanska kulturen känns väldigt ovan (och fel) för mig.
Efter konserten och fyrverkerierna åkte vi till en bar. Det kändes som att vi åkte i evigheter (ungefär 30-40 minuter) för att komma fram. Baren var ett typiskt Texas hak med billig öl, en halt dam bakom bardisken (det var även hon som var ägarinnan), jukebox, skitig toalett, comboys-tapeter och ett bord med älder tjocka människor i dåligt sittande kläder som spelade dommino. Men det var trevligt :) (jag var designated driver så det blev två klunkar kall öl för min del).
När jag kom hem vid två på natten tappade jag upp ett svalt bad - det var nästan dagens höjdpunk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar