Som doktorand i USA är det ofta så att man inte får ett skrivbord inne på ett kontor, utan istället får sitta ute i labbet. Förvisso finns det både nackdelar och fördelar:
- det är konstant folk runt omkring som rör sig, pratar och tappar saker i golvet
- maskiner som ständigt är igång
- folk som "ska bara" fråga något - jag har demonstrativt på mig mina stora hörlurar för att slippa bli störd så att jag kan skriva på mitt manuskrift i fred - självfallet tror jag att det är något viktigt eftersom de uppenbart ser att de stör. Men oftast är det frågor som utan problem kunnat vänta en eller fyra dagar, eller kunnat besvaras av vem som helst
- vi har inte vanliga skrivbord utan bänkar som även kan fungera som labbänkar och är gjorda i något kallt stenmaterial
- vi får inte ha vanliga kontorsstolar utan använder oss av labbstolarna som saknar både arm- och svankstöd
- vi får inte dricka kaffe (eller något annat) eller äta vid skrivbordet (eftersom det är i labet)
- vi måste ha långbyxor och heltäckta skor (eftersom vi befinner oss i labet)
Fördelarna är:
+ Det är extremt ljust tack vare alla fönster (i alla fall i vårat labb - det är vanligt att rum, både kontor och lab, byggs utan fönster)
+ Det är nära att gå från skrivbord till labbänk, så man behöver inte slösa energi onödan
Trots den långa listan med fördelar så vore det ändå skönt att ha ett kontor, speciellt nu när jag sitter och försöker skriva. Min lösning på det hela är att jag åker in väldigt tidigt på morgonen, vid sju, för på så sätt får jag minst en och en halv timmes frid att jobba på. Sen runt fem åker jag hem för att skypa lite med min älskling, lagar mat och jobbar nån timme till hemma.
Problemet att jobba hemma är iställer inte ljudnivåer, utan en viss hund som har en omåttelig förtjusning i att gå framför mina fötter, alternativt ligga och sova precis under min stol. Detta resulterar i små yl då och då, då jag råkar trampa på honom eller köra över honom med stolen (nu låter det faktiskt mycket värre än vad det är). Som tur är förlåter han mig väldigt snabbt om han får en bit vattenmelon eller ananas, eller valfri mat för den delen.
Dock idag var han på lite jävligt humör. Hans mage är lite risig till och från - dels för att han har en förmåga att äta precis allt han hittar, även om det är oätligt, och dels för att mopar är ganska välkända för sina "aromatiska" fisar. Idag såg jag honom komma in i mitt rum, stå en stund i dörröppningen, för att sen vända om och gå. Oftast brukar han komma in och lägga sig vid mina fötter, men jag tänkte inte mer på det...tills doften nådde min näsa. Satan i gatan - vad har den hunden ätit idag? Och jag är helt övertygad om att han gjorde det med flit. Men jag antar att jag förtjänar det med tanke på alla de gånger jag råkat trampa på honom då han springer runt mina fötter. Och hur kan man vara arg på något så sött?
Iaf, nu är klockan halv tolv och jag borde gå och lägga mig. Men jag kan inte slita mig från "min" Nintendo DS och spelet jag kör nu: Professor Layton and the diabolical box. Beroendeframkallande!
Förresten, idag fick jag höra att en historia om varför ananas heter just ananas. När de började importeras så skickades de i bananlådor, och lata som man var strök man bara B i BANANAS. Det är säkerligen totalt osant (speciellt med tanke på det latinska namnet på ananas), men ändå en underhållande historia. :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar