Ofrivillig "sovmorgon"

Så, idag var dagen då de skulle bona golven i stora labet, där jag har mitt skrivbord. Detta innebar att jag inte kunde vara på jobbet förrän två timmar senare än vanligt, dvs klockan nio. Jag hade kunnat få en välbehövlig sovmorgon, men av två anledningar blev så icke fallet. Det mest självklara anledningen var såklart att min väckarklockan ringde klockan fem som vanligt. Den mindre självklara var att precis efter att min väckarklocka ringt så ringde även min mobil.

Samtalet var från en vän som varit ute kvällen innan och lyckats med konsten att låsa sig ute från sin bil (dvs glömt sina nycklar någonstans). Till på köpet hade samma kompis helgen innan lyckats tappa bort sin plånbok, och befann sig därför i en situation där denna vän inte hade några pengar på sig. Personen i fråga ville inte vara till besvär och väcka sina vänner i onödan, och hade därför väntat vid sin låsta bil i fyra timmar innan samtalet till mig gjordes (då denna person vet att jag går upp tidigt). Min vän tar sedan en taxi till vår lägenhet och min rumskompis, som alltid har kontanter på sig, bidrog till taxiresan.

Iaf, eftersom jag var vaken passade jag på med ett extra långt pass på gymet, en bad samt en film innan det var dags att bege sig till jobbet. Satan i gatan vilka köer. Helt plötsligt insåg jag ytterligare en anledning till varför jag åker till jobbet så tidigt - ingen rusningstrafik. Efter 20 minuter i snigelfart konstaterade jag dock att dessa köer var orsakade av en gigantisk bilolycka. När olycksplatsen väl var passerad flöt det på finemang.

Precis i samma veva får jag ett mess från en kollega som fastnat i trafiken vid campus nu istället. Tydligen var det nån avslutning med flertalet avstängda vägar som följd, som de glömt bort att informera oss om. Han rådde mig att ta en avfart tidigare eller senare. Jag följde hans råd och fann att avfarten innan inte hade nån trafik alls. Precis när jag ska svänga av kommer det en brandbil som jag släpper. Jag kollar sedan för att se om fler följer, men det är helt tomt bakom och jag lättar på bromsen för att köra vidare. Jag hinner köra i ungefär två minuter när nästa brandbil kommer. Då denna väg genomgår extremt många skönhetsoperationer fanns det endast ett öppet körfält, men jag lyckas ändå klämma mig ner på sidan så att brandbilen kunde passera. Dock kom det en hel svans med vanliga bilar efter, och ingen släppte ut mig. Där får man för att man försöker hjälpa till.

Väl framme vid skolan är det massvis med bilar. Det är fortfarande ganska tomt på studentparkeringen, några minuters gångväg bort från mitt jobb (men det känns som en halvtimme värmen) men eftersom jag har staff tillstånd tänkte jag parkera närmre mitt jobb. Parkeringen för anställda är aldrig full klockan nio på morgonen...om det inte råkar vara nån slags avslutning och folk bryr sig inte ett skvatt om att de parkerar där de inte får. Den enda "lediga" parkeringsplatsen nära ockuperades av en kvinna modell större, samt hennes rollator. Hon hade inga intentioner på att flytta sig.

Tillslut var jag på jobbet, två timmar och tjugo minuter senare än vanligt - då hade de inte ens fixat golvet vid mitt skrivbord...Senare under kvällen kom det fram att min vän hade haft massvis med kontanter i sin bakficka hela tiden, utan att veta om det.