Hundvakt, del 3

Herregud, är det så här det känns att ha småbarn? När ska man få sova egentligen?

Återigen tog jag dem på en 50-minuters lång promenad på kvällen för att de skulle göra av med energi. Trots detta väckte Augusten mig flera gånger under natten genom att trampa på mig och släppa en blöt trasa (som en gång i tiden var en hundleksak i form av en svart hund) på mig och hoppas på att jag vill leka. När jag inte svarar på hans inviter går han iväg och hämtar en ny leksak som fortfarande är någorlunda hel och fortfarande innehåller den där sablans plastdosan som piper då han tuggar på den. Han placerar sig sedan strategiskt vid mitt ena öra och börjar tugga.

När han tillslut lugnar ner sig, då är det Franklins tur att hålla mig vaken. Helt plötsligt, från ingenstans, börjar han försöka attackera sin egen rumpa. När det inte funkar försöker han istället att fånga sitt bakben. Jag tittar förundrat på honom och undrar vad i hela fridens namn han håller på med. Sen börjar han att gny. När Franklin gnyr - då går mitt hjärta sönder lite. Efter att ha kollat var närmaste dygnetrunt öppna veterinär ligger (som en sista utväg) så gör jag allt jag kan för att få honom att må bättre. En kvarts vattenmelon, en halv allergitablett (för hundar) och ett bad senare (han - inte jag) så verkar det lugna ner sig. Och jag kan äntligen lägga mig och sova.