Iaf jämför med USA. Nu har jag i och för sig aldrig behövt skriva in mig i Sverige som en invandrare - den byråkratin kanske är i samma stuk som USA. Dock är det alltid en massa småtjafs som tar tid, men om jag ska summera det har det ändå varit ganska smärtfritt.
Framgång nummer 1: Mitt första möte med svensk byråkrati blev när jag skulle skriva in mig i Sverige igen. För det första var det inte en människa på skattekontoret (i kö alltså), och till skillnad från USA där man skriver in sig på en liten papperslista (som man först måste lokalisera) så har vi nummerlappar. Mitt första problem var dock att hitta knappen för nummerknappen. Jag kände mig lite dum, tills jag insåg att de som jobbade där kom fram och hjälpte till så att man på en gång fick rätt blankett, och sedan tryckte de ut nummerlappen åt en. Jag hann med att skriva mitt förnamn och halva mitt efternamn innan det blev min tur. Lite slarvigt fyllde jag i resten, lämnade in blanketten och fick veta att det skulle ta 1-6 veckor att bli inskriven. Lätt som en plätt.
Motgång nummer 1: Jag behövde beställa ett nytt ICA-kort då mitt blivit avmagnetiserad för nåt år sen, och jag hade inte bemödat mig att skaffa ett nytt då jag varit borta. Trots att det inte ens är några pengar på det, utan bara bonuskort så kunde de inte skicka ett nytt till mig eftersom jag inte fanns med som inskriven i Sverige. jag skulle gott få vänta den tid det tog för skatteverket att få mig inskriven innan jag kunde kontakta ICA igen.
Framgång nummer 2: Efter bara tre dagar ringde Skatteverket för att verifiera min information. Då jag blev lite smått stressad att det var min tur innan jag knappt ens börjat fylla i blanketten hade mina ögon visst läst helt snett och jag hade fyllt i att jag skulle gifta mig den 31 juni (nej jag ska inte gifta mig). I USA skulle de inte upptäckt att jag fyllt fel, än mindre bemödat sig för att kontrollera det. Hon sa sedan att jag skulle vara inne i systemet inom en timme.
Framgång nummer 3: Eftersom jag nu så snabbt var inskriven passade jag på att beställa bredband, ringa ICA igen samt göra om mitt kontantkort till mobilen till ett fast abonnemang.
Motgång nummer 2: Efter en vecka får jag besked från min internetleverantör att internet nu skulle vara inkopplat. Efter 30 minuters svärande över min skitdator som har världens sämsta nätverkskort insåg jag att jag varit lite väl hård mot min dator då det faktiskt var mitt internetjack som inte var aktiverat.
Motgång nummer 3: Till skillnad från USA, där alla kundtjänster är öppna dygnet runt, 365 dagar om året, så hade OWNITs kundtjänst stängt för kvällen och jag var tvungen att vänta ytterligare en dag på att slippa min isolering från omvärlden.
Motgång nummer 4: Fredag morgon, och OWNIT påstår att mitt hack är aktiverat, så de måste skapa ett ärende för att ta reda på vad som är fel. Serviceteknikern svarar oftast inom en arbetsdag, d.v.s. på måndagen. En helt helg utan internet.
Framgång nummer 4: Måndag morgon: Fem minuter över åtta fick jag ett sms att mitt internet nu skulle fungera, och det gjorde det (vem mer än jag tror att de aktiverat fel lägenhet?)
Framgång nummer 5: Jag lyckats få till det så att jag kan använda min USA-mobil med ett svenskt kontantkort.
Motgång nummer 5: Jag glömde ju bort - när jag skulle beställa abonnemanget till min mobil så fick jag ett felmeddelande, och att jag skulle ringa deras kundtjänst. Jag ringde det angivna numret och blev lite paff då de svarade med "Kreditupplysningen, Tele2". Jahapp. Då hade min beställning inte gått igenom för jag hade varit skriven i Sverige för kort tid. Som tur var kunde de snabbt godkänna den - så denna motgång var inte speciellt jobbig.
Motgång nummer 6: När jag omvandlade mitt abonnemang kunde jag inte välja mellan vanligt SIM och micro-SIM. Jag fick sedan spendera 25 minuter i telefonkö för att få svaret att jag skulle gå till vilken elektronikbutik som helst och be dem ge mig ett okopplat micro-sim. Varför kunde de inte bara skicka ett istället? Och varför skulle t.ex. Telia ge mig ett micro-sim helt gratis? Så, jag väntade helt sonika tills jag fick det nya Sim-kortet i bredvlådan.
Motgång nummer 7: Så, efter några dagar får jag mitt nya sim-kort. Tillsammans med det är ett brev som hänvisar till deras hemsida samt en prislista som är helt fel med avseende på mitt abonnemang. Det finns ingen information om när mitt nya abonnemang skulle börja gälla.
Motgång nummer 8: Några dagar senare går jag till en Tele2-butik för att be om ett micro-sim. Då visar det sig att mitt abonnemang inte skulle börja gälla förrän en vecka senare. Och jag kan inte få ett nytt micro-sim förrän det vanliga är aktiverat.
Framgång nummer 6: Men killen i affären klipper till mitt kort så att jag inte behöver komma tillbaka.
Motgång nummer 9: Mitt kontantkort upphör utan att jag märker det. Folk försöker få tag på mig och jag tycker det är konstigt att ingen ringer.
Framgång nummer 7: Min kompis mailar mig och säger att mitt nummer inte är kopplat till en abonnent.
Motgång nummer 10: Jag stoppar in det nya simkortet i min mobil och slår fel pinkod två gånger tills jag inser att jag ska skrapa fram en ny kod på kortet jag fick hemskickat (utan instruktioner) för en vecka sen.
Framgång nummer 8: Mitt abonnemang är aktiverat. Och det funkar i min Iphone. Jag är uppkopplad mot världen igen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar