Följande utspelar sig dagarna innan min flytt till Sverige. Jag och min rumskompis spenderar några timmar vid poolen. Där lär vi känna en av våra nyinflyttade grannar. Han är gay och han uppfyller precis stereotypen: välklädd, putsats utseende, glad, speedad till tusen, übersocial och vartannat ord som kommer från hans mun är "fabulous". Jag klagar definitivt inte på hans sällskap - herregud vilken tjej kan tycka illa om en kille som överöser en med komplimanger om hur fantastisk och underbar man är?
Dock lyckades han uppfylla en av mina fördomar...
 |
| Öl i München under öltågluff 2008 |
Ni vet hur jag alltid trodde att Amerikanare var så inskränkta och levde i sin egen lilla bubbla att hela världen betraktar USA som det underbara landet samt att de gärna tar cred för alla bra saker (vilket jag insett inte alls stämmer). Det ironiska med min ny-funna vän är att han så totalt lyckades uppfylla dessa fördomar. Han frågade om vi var ledsna att jag skulle åka och om min rumskompis skulle sakna mig. Jag svarade då att det inte var så sorgligt eftersom vi skulle mötas igen om bara några månader, på Oktoberfest. Vi fortsatte prata en stund och jag nämner återigen att vi skall mötas upp i Tyskland om bara några månader. Då han hör Tyskland utbrister min nya vän "Germany!? So they have Oktoberfest there too? So, is is like an international thing now?". Förstummad stirrar jag på honom och undrar om han menar allvar. Jag är precis på väg att påpeka att det INTE är ett amerikanskt påfund, då jag ser hur min rumskompis drar en djup suck och liksom sjunker ihop lite, som om hon just då skämdes för att vara amerikan. Hon tittar på mig och skakar på huvudet och hennes blick säger "Just let it go".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar