Idag åkte jag direkt från jobbet till skyttet då föreningen hade ett extrainsatt årsmöte. Eftersom jag åkte direkt från jobbet började jag bli hungrig, och tänkte passa på att avnjuta typisk svensk snabbmat; tunnbrödrulle med räksallad.
Jo men tjena. Om en korvmoj kunde ha en dålig hårdag, så lyckades jag hitta den som hade decenniets sämsta hårdag. Jag åt, eller snarare försökte mig på konsten att äta, världens sämst monterade tunnbrödrulle. Redan en meter från korvmojen kände jag hur hela paketet började att falla sönder i min hand. Potatismoset började tränga sig fram mellan fingrarna, räksallad flög åt alla håll och jag lämnade ett spår av isbergssallad efter mig (vilket skulle varit ganska praktiskt om jag var vilse i skogen, förutsatt att djuren inte åt upp den...). Jag stod sedan utanför Mörby C och försökte se lite sådär lagom cool ut samtidigt som jag försökte mig på att äta min tunnbrödrulle med räksallad, som numera såg ut som en kaotisktkladdig hög med potatismos och räksallad som hölls ihop av min ena hand. Jag tror att jag misslyckades kapitalt med att se cool ut.
Nu tänker ni säkert att jag borde gått tillbaka och klagat. Vidare tänker ni säkert: "Men, hon har ju bott i USA. Hon måste blivit mästare på att klaga och kräva bra service nu". Japp, det är riktigt. Jag har bott i USA. Och i USA stämmer man folk för ingenting. Ponera att jag gick tillbaka in till korvmojen med min fallerade tunnbrödrulle. Jag skulle då droppade ett spår av hal räksallad och isbergssallad efter mig. Förstår ni vilket skadestånd jag kunde blivit krävd på om någon förbipasserande skulle råka halka i detta och bryta benet? Precis! Och just därför fick jag helt sonika finna mig i att stå kvar utanför Mörby C och se cool ut, med räksallad på jackan och en kollapsad tunnbrödrulle i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar