Jag går Vasagatan ner för att möta upp med min kompis på Galways. Jag är i min egen lilla värd, och har precis upptäckt att den ena av rosetterna på min topp har gått upp. Jag börjar knyta denna, som såklart strategiskt är placerad över bröstet, då jag plötsligt hör en brysk mansstämma skrika "HÖRRUDU!". Samtidigt som jag vänder mig och för att se vadan detta ståhej, så hinner jag tänka "Shit, det där är en väldigt arg man". Mycket riktigt så var hans "HÖRRUDU" riktat till mig. Bredvid mig har nu en arg man i 50-års åldern dykt upp. Han håller en motorcykelhjälm i ena handen, ett par gula motorcykelhandskar i den andra och har en stor tatuering på ena halsen och en annan under ögat. Med en snabb blick kan jag konstatera att han mycket riktigt var arg. Innan jag hunnit få mina ben att fortsätta gå hade jag helt plötsligt ett par gula motorcykelhandskar viftandes framför ansiktet, samtidigt som han vrålar "HÖRRUDU! VET DU VAR VASA BAR LIGGER!?!?!?".
Jag gillar sunkhak, men Vasa är nog faktiskt snäppet under mig och jag kan inte påstå att jag är helt hundra på avr det ligger. Jag pekade honom åt vad jag trodde var rätt håll - dessvärre samma riktning jag skulle åt.
Med bestämda steg går han förargat ditåt. Samtidigt hör jag hur han muttrar något om "40 minuter sen", "väntat", "så jävla less". När vi gått ett kvarter bredvid varandra blev jag osäker på om det verkligen var det hållet Vasa bar låg åt. Så jag sa det till honom. "VA, FAN! NU SKITER JAG I DET HÄR", vrålar han, vänder tvärt och går tillbaka samma håll vi kom från. 10 sekunder senare passerade jag Vasa bar. Ops...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar