Mattjuven slår till igen...på andra sidan Atlanten

Jag som i min naivitet trodde att jag skulle vara förskonad från mattjuvar nu när jag flyttat tillbaka till Sverige fick snabbt lära mig att så icke var fallet. I fredags hade jag lunch med mig, men då jag hade ett lunchmöte lämnade jag lunchlådan till måndag. Idag tog jag med mig en extra lunchlåda till jobbet eftersom jag inte skulle sova hemma och därför inte ha en låda till tisdag. Jag går in i lunchrummet och lägger in min nya lunchlåda i kylskåpet. Jag blir lite konfunderad då jag inte ser min gamla lunchlåda. Eftersom vi har tre kylskåp i lunchrummet tänkte jag att jag av nån anledning lagt den i ett av de andra två. Efter att ha gått igenom alla tre kylskåp tre gånger om fastnar min blick på mikrovågsugnen... Eller snarare vad som stod ovan på den. Men va fan! Min lunchlåda. Tom och odiskad.

Nån har ätit upp min lunch. Igen. (fast de var i alla fall snälla och lämnade lådan, till skillnad från tjuven i Houston som tog rubbet)

Jag hör några av mina kollegor som sitter och fikar hur de mumlar med varandra och säger att jag får skylla mig själv som inte skrivit namn på lådan. Okej, om det var annonserat på kylskåpet att de skall ha städning - då köper jag att jag får skylla mig själv. Men om det inte finns någon lapp om att kylskåpen skall tömmas så ser jag inte varför jag får skylla mig själv bara för att jag inte har namn på min lunchlåda. Betyder det att alla hemlagade matlådor utan namn är allmän egendom? Eller tror de att nån okynnesstädar i kylskåpet? Med tanke på att vi haft matlådor som praktiskt krupit iväg av sig själva så tvivlar jag starkt på att nån person med ansvarskänsla självmant tagit på sig uppgiften att dumpa innehållet från just min matlåda - som saknade både ett täcke av grönt ludd eller en stickande doft. Det verkade dock som om folk blev rädda för att få sin mat bortstädat (återigen, tror de verkligen att nån går och okynnesstädar kylskåpen?) - så på eftermiddagen hade var enda lunchlåda en post-it lapp med namn och datum på.

Nu är det två saker som slår mig:
1) Borde jag starta med offermatlådor till mattjuven? Om jag lämnar en offermatlåda och märker den "Till mattjuven", så kanske det är tillräckligt för att stilla hans hunger, och han låter min mat vara. Frågan är då; hur många offer kräver h*ni veckan? Hur stora portioner bör det vara? Har h*n någon preferens som jag borde ta hänsyn till (i sagorna är det alltid vackra ungmöer - h*n kanske föredrar ekologiskt och närodlat eller extra blodigt eller rent utav endast mat som börjar på bokstaven k).

2) Det är bara jag som är drabbad av dessa matstölder. Är det jag som börjar bli galen? Åker jag in till jobbet i sömnen på natten och äter upp min egna matlåda? Är jag så glömsk att jag glömt bort att jag just ätit och äter igen? Har jag ett matberoende som jag förnekar för mig själv, därav som jag förtränger att jag ätit maten samt gömmer lådan i soptunnan för att inte avslöja mig själv för...mig själv.



Eller....är jag helt enkelt en sån otroligt bra kock att folk helt enkelt inte kan låta bli?